Jan Nilssons blogg

En välda blandning...

Etikett: kommunanställda

Andelen kommunanställda

Av , , Bli först att kommentera 7


Det kan vara en känslig fråga, men det finns en del att fundera på kring detta att Vännäs ligger i länstoppen när det gäller antalet kommunanställda.

Det är sant att vi har ett par, tre områden som gör att vi avviker från flertalet små kommuner. Vi har en mycket stor gymnasieskola efter vår storlek, en större handikappomsorg än jämförbara kommuner och hör till kommunerna som har Sveriges största andel unga under 18. Detta gör att vi ”bör ha” något större del kommunanställda än vissa andra. Men det finns ändå en del att analysera och resonera om kring att vi har 11,9 % kommunanställda och t.ex. Nordmaling och Bjurholm har 8,2 respektive 8,9 %. Normalt har mindre kommuner högre andel anställda.

Till bilden hör att Vännäs haft och har så svårt att nå god ekonomisk hushållning. Trots att vi nu har Sveriges femte högsta skattesats. Det talar också för behovet av vidare analys.

Nu tänkte jag ”blogg- och nätfasta” ett tag, men en och annan text slinker nog igenom. Återkommer förmodligen här.

Kanske också om morgondagens KF.

420 000 av viktigaste jobben

Av , , Bli först att kommentera 8


I slutet på sitt tal igår talade Fredrik Reinfeldt bland annat om jobben i kommuner och landsting. Han gjorde det delvis utifrån en lättläst SKL-rapport.

Man räknar med att 420 000 rekryteringar behöver göras de närmaste tio åren, till ”de viktigaste jobben”. Något som var glädjande i en annan SKL-rapport FR hänvisade till, ”Stolhet och fördomar”, var att de offentligt anställda kände större mening och motivation med sitt arbete än övriga. Inte minst utifrån detta att man känner att man gör något nyttigt för andra, något bra.

Frågan är hur man ska inspirera 420 000 unga att utbilda sig för vård, omsorg och skola. Samtidigt som det är sant att pensionärer sällan ersätts av 21-åringar utan lika ofta av medelålders, så måste vi få fler unga att utbilda sig för yrken som finns och behövs.

Nyttig läxa

Av , , 2 kommentarer 7

Som politiker känns det nyttigt att få vara tjänsteman en period. Det är mycket man får lära sig, det är en och annan fördom som får vika och det är många funderingar som kommer.

Var går skärningspunkten mellan det önskvärda och det möjliga när det gäller volymökning, kontroll och myndighetskrav i de offentliga verksamheterna? Vad orkar personal och tjänstemän med? Hur mycket orkar fritidspolitikerna och de få heltidspolitikerna? Finns det tillräckligt många som vill gå i det gemensammas tjänst framöver? Eller blir uppgifterna för omfattande och tyngden av den oreflekterade och vanemässiga kritiken för tung för att de som behövs ska vilja bära det hela? Viktiga frågor att ställa sig, inte minst i mindre kommuner.

Man kan se lite olika faror. På vissa håll skulle det kunna bli en sorts avdemokratisering där politikerna blir alltför tillfälliga gäster i maskineriet. På andra sker det kanske genom att de styrandes krets blir så extremt trång att det blir ointressant för många vi hade behövt att engagera sig. På åter andra håll kanske det blir så att kommuner dräneras på personal och kompetenta tjänstemän. Det är allvarliga saker när staten och andra storheter välter över allt mer på kommunerna och de inre "standardkraven" ökat mycket påtagligt.

Själv skulle jag vilja sätta mig in i mer av verksamheten på hemmaplan när perioden som tjänsteman är över. Utan att gå över politikers gränser. Det går förstås inte att hänga över de oftast hårt arbetande tjänstemännen hur mycket som helst eller lägga sig i "hurfrågorna", men just nu känns det som om det faktum att man fått två öron och en mun borde få ett visst genomslag också i det politiska livet.