Jan Nilssons blogg

En välda blandning...

Etikett: kommunism

Våld

Av , , 8 kommentarer 10


Nazismens bedövande dumhet är tillräcklig i sig, men när den våldsförhärligande ideologin går vidare i verk och handling måste den stoppas med handfasta medel. Aktivt av polisiära myndigheter, passivt av de som kan komma i de lyckligtvis relativt få nazisternas väg.

Det vi inte behöver är att andra revolutionära och våldsförhärligande krafter tar sig friheten att söka upp, provocera och ta hand om nazisterna utanför lagens råmärken.

Tyvärr ser det ut som att samhället har mer elände och kostnader att vänta kring de här grupperna. Det går inte att sticka huvudet i sanden.

Skör deal i skör tid

Av , , 6 kommentarer 8

Några timmar efter deadline kom USA:s senat överens i alla fall. Det blev en respit, USA ramlade inte över stupet i natt. Det återstår en del att besluta, men vi har för närvarande ”bara” den hittillsvarande ekonomiska krisen att hantera konsekvenserna av.

Vi har en skör tillvaro. Det har människan som individ och ”kollektiv” alltid haft, men förr var vi nog i allmänhet mer medvetna om det. När slitet för maten för många var dagligt och hårt och överlevnaden så uppenbart väderberoende.

Idag drömmer en del unga om gamla kommunistiska system som på glömskans och desinformationens avstånd för några ser stabilare och humanare ut än dagens. Det finns många vittnesbörd om terrorn och svälten under de mörka ofrihetstider då bannlysning av initiativ och drivkrafter kraftigt begränsade matproduktion, bred utveckling och välstånd i en stor del av världen.
En fri ekonomi med grimma på och inslag av offentligt ägande är det bästa, det är jag absolut övertygad om.

Apropå skörhet vänjer oss snabbt vid nya förhållanden och tar dem för givna. Många av oss lite äldre minns när hus- och bostadsrättslånen pendlade kring 15 %. De som aldrig haft ett lån över 5-6 % har nog lätt att tänka något sådant som toppnivå i sin referensram. Någonstans känns allt under 7 % billigt för mig och det som är under 4 lite som en gåva. Utan att man för det bara ”tar vad man får”. Men att låna så att man inte skulle klara 10-12 % i ränta om fem år under hyfsat stabila förhållanden för övrigt, det skulle kännas mycket obehagligt.

Sen finns det många som på årets första dag tänker på helt andra saker och förhållanden när man hör ordet skörhet. Som verkligen fått erfara att inget på jorden är självklart.

Inte underligt man inte vet

Av , , 2 kommentarer 7

Igår länkade jag till en artikel om Raoul Wallenberg av Olle Wästberg. Idag hittade jag en som Claes Arvidsson i SvD skrivit med anledning av det Wallenbergår som nu avslutas – "Ett Wallenbergår väl värt att minnas"

Det är inte så underligt att våra unga inte känner till denne märkessvensk som räddade tiotusentals liv och därför förlorade sitt. I Arvidssons artikel står det att läsa:

"En läromedelsundersökning som har gjorts visar att Wallenberg bara nämns i åtta av de 23 läroböcker för gymnasiet som har granskats. Bara i två är han viktigare än ett par meningar och endast en ger en mer utförlig redovisning av hans gärning. I högstadiet är han omnämnd i en av nio böcker."

Oj så uselt.Det här handlar inte bara om den svensk som förmodligen uppmärksammats allra mest internationellt i år, det andlar om något mer än honom och Sverige. Som det står i artikelns nästa stycke:

"Men att Wallenberg får ta plats handlar inte bara om att hedra minnet av en svensk hjälte, utan också – och det har också varit ett underliggande tema för minnesåret – att verka för tolerans och mot främlingsfientlighet och antisemitism. I Sverige. I världen. På så sätt tillhör Raoul Wallenberg också framtiden."

Det står mer i den koncentrerade arikeln. Klicka på länken på tredje raden och läs.

 

Glömd och uppmärksammad

Av , , 8 kommentarer 8


Det är en väldig lyx att få en dag eller två då man i hyfsad lugn och ro kan göra det ogjorda. Rensa datorer och temporärt rädda bilder och dokument till separata hårddiskar till exempel.

Det är också lyx att få tid läsa de där artiklarna man annars i bästa fall skummar. Helst på prasslande papper vid bordet, i soffan eller sängen.

Idag föll ögonen bland annat på "Decembertankar" i dagens VK, en krönika skriven av Olle Wästberg

Den handlar om årets internationellt mest uppmärksammade svensk. Den andre i världen som blivit hedersmedborgare i USA. Om mannen som räddade så många till så högt personligt pris och som sveks så grundligt av några av sitt lands dåvarande och närmast efterkommande ledare.

Jag påmindes härom dagen om vilket hot Sovjet var också mot Sverige. Vilken påverkan man hade genom delar av vänstersociteten, mediers talande och tigande och hur allt detta tillsammans ofta framkallade krypande. Ibland av sådana som Palme, fast det får man inte säga. Absolut i fråga om ockupationen av Estland, Lettland och Litauen och inte minst när det gäller årets minnessvensk, Raoul Wallenberg.

Hans år 2012 inleddes i Ungern där var tredje röstar på ett parti som vill registrera alla judar. Det ena oerhört skrämmande och det andra lite löftesrikt. Trettiotalsvibbarna påminner om att historiens lektioner måste hållas i minne, repeteras och schemaläggas för nya generationers livselever.

Jag är nämligen ganska övertygad om att för få unga vet något om en av de svenskar det finns störst anledning att vara stolt över.

Präst i Stasis tjänst

Av , , Bli först att kommentera 14

Nu anser även Luleå stift att det är ställt utom allt rimligt tvivel att Alexander Radler i Burträsk verkligen är den "Thomas" som förrådde sina vänner på 60-talet (klicka på länken till filmen i slutet av artikeln) och som därefter rapporterat till Stasi om sina kontakter i den akademiska och kyrkliga världen i Sverige.

Hans sju vänner i Tyskland fängslades för sina flyktplaner, de flesta fick några år, delvis i isoleringscell. För att man ville flytta från Östtyskland. Två bröts ner och tog livet av sig. De som direkt och indirekt dödades genom Stasis verksamhet var många. Det var en organisation som gjorde mycket ont.

Jag har mött kristna som förföljts, fängslats och torterats av kommunistiska säkerhetstjänster i flera olika länder. Även kollegor till en präst som mördades av KGB. Kommunismens hat mot kristendom som inte bara är inomvärldslig är svår att begripa sig på och fatta vidden av. Vi har alla våra djupt liggande och ständigt medföljande brister, jag har mina. Men hur en människa som bekänner sig som kristen under 24 år kan tjäna en blodbesudlad  kommunistisk säkerhetstjänst, det är för mig helt obegripligt. Lika ofattligt som om man skulle ha tjänat SS.

Här har Expressen gjort en betydelsefull grundinsats.

 

Stasi?

Av , , 2 kommentarer 6


Att samarbeta med en organisation som östtyska Stasi – ”Ministeriet för statssäkerhet” – är något fruktansvärt. På 80-talet sägs det att organisationen som bar måttot ”Partiets Sköld och svärd” hade 97 000 anställda och 189 000 informatörer.

De fanns även i Sverige. Journalisten Björn Jensen, verksam på (S)-tidningarna Arbetet och Aktuellt i politiken, levererade mycket material till Stasi från Sveriges dåvarande regering.

Han var tyvärr knappast ensam i olika svenska sammanhang. Några sålde ut land och landsmän för pengar, andra för ideologi eller båda delarna.

Skulle Expressens uppgifter om att en västerbottnisk präst åren 68-89 var rätt central Stasiinformatör vara riktiga är det verkligen upprörande. När man mött sådana som torterats, fängslats och på andra sätt kränkts för livet och ställts utan utbildning och försörjning av de kommunistiska säkerhetstjänsterna i vårt Europa är det en obegriplig tanke att någon kunnat ha med dem att göra. Allra minst en kristen eller präst.

De många dokumenten som visar vad som ska lämnats till Stasi är svåra att komma förbi. Det är inte vem som helst som kan ha lämnat dem. Varken de som lämnades från universitet i Östtyskland eller från svenska möten, t.ex. med svenska biskopar.

Är prästen oskyldig och utsatt för en märklig komplott hoppas man verkligen det kommer fram snabbt. Är han skyldig så bör det inte sopas under mattan. Då sviker de som gör det otaliga offer. Inte bara de unga som i det här fallet fängslades för att de ville lämna det kommunistiska paradiset Östtyskland. Även de många som dödades medan de försökte.

Utpressning?

Av , , Bli först att kommentera 5


Volvo sitter enligt en artikel i SvD knepigt till i Kina.

Man håller på att bygga två bilfabriker där, men har inte fått tillverkningslicenser. Samtidigt reser nu den kapitalistkommunistiska statsföretagsapparaten krav på att utländska tillverkare(dit man räknar kinaägda Volvo) ska dela med sig av sin hemligaste teknik till nya samägda kinesiska bilbolag.

Det blir svårt att skydda sin ”märkesintegritet” utan tillverkningstillstånd för de stora fabriker man bygger. De kinesiska löftena om ett fristående och skyddat Volvo-varumärke visar sig kanske vara lika värdelösa som några befarade.

Och Volvos tillverkning, försäljning och fortsatta utveckling spelar fortfarande stor roll för Svenska samhället och välfärden.

Spioner i Umeå

Av , , 7 kommentarer 14

I dagens VK finns en artikel om spioneri på Umeå universitet.

Uppgifterna kommer från en artikel i Thule, Kungliga skytteanska samfundets årsbok 2011, skriven av prof. em Lennart Stenflo. Artikeln är inte lång och innehåller intressanta saker som VK inte tog in. Den läses lättast på bär- och vridbar dator eftersom texten ligger fel väg.

Det fanns knappast något universitet i Sverige där inte KGB samlade information om politiska strömningar, opinionsbildare, morgondagens eventuella makthavare, lärare som präglade dem och sådana som likt Stenflo hade utbyte med Sovjet. Andra strategiska verksamheter var också uppvaktade. Även praktiska sådana inom t.ex. olika sorters kommunikationer.

Det satsades väldigt med pengar, tid och energi. Även på kyrkor och församlingar som hade kontakt med öst utan sovjetisk auktorisation. Den paranoida sovjetkommunismen tålde inte mycket konkurrens om själarna.

Det behövdes tydligen inte så höga positioner för att man skulle hamna på deras kontrollista. Det finns både militärer och andra mer otippade "mål" som fick besök på KGB-tiden och fortfarande får besök med några års mellanrum, förmodligen då från efterträdaren FSB. I regel tavelförsäljare som inte går till grannarna eller möjligen då husen närmast bredvid. En jag vet om som brukar få sådana besök fick sitt senaste nu på sensommaren.

Läs Stenflos lilla artikel som jag länkat till, den är viktig, intressant och lättillgänglig närhistoria. Jag delar Stenflos undran varför man inte offentliggör namnen på dem som samarbetade med Stasi och KGB och sålde ut Sverige, sina vänner och medarbetare under det kalla kriget. Historieprofessorn Birgitta Almgren fått tillgång att arbeta med materialet om 57 av dessa då SÄPO 2010 tvingades öppna arkiven för henne.

 

SvD DN SVT