Jan Nilssons blogg

En välda blandning...

Etikett: kompetensförsörjning

Kompetensförsörjning

Av , , 3 kommentarer 1


Man blir orolig över att höra att 20 % av företagen i Västerbotten har upplevt arbetskraftsbrist. Även att en relativt stor del av de unga inte har etablerat sig på arbetsmarknaden, och inte gör något annat heller, två år efter att man slutat sin utbildning.

Detta är särskilt oroande när de som går i pension är fler än de som kommer till. 39 000 människor beräknas behövas i Västerbotten fram till 2020 för att ersätta dem som går i pension och som kommer att behövas för växande verksamheter.

Det här handlar om många saker, en är välfärdens finansiering.

Lärarlösa lektioner m.m.

Av , , Bli först att kommentera 4

Även om man inte köper eller delar allt, och förvånas över annat, blir man oroad när man läser den här artikeln i Lärarnas tidning:

http://www.lararnasnyheter.se/lararnas-tidning/2012/11/15/lararutbildning-bygge-forfall

I artikeln kommer det fram att de lärarledda lektionerna på lärarutbildningen gått från 24 timmar per vecka 1970 till 9 år 2010. Ett snitt kring 2 timmar om dagen. Att lärarstudenterna samtidigt är de som lägger ner minst egen studietid och är den grupp där det är mest sällsynt att man läser dagstidningen oroar också. Liksom att det blivit färre med utpräglade ledaregenskaper – hur man nu mäter det.

Det är också enligt artikelmakarna en tredjedel som hoppar av studierna innan examen. Om det beror på det som också sägs här, att man i snitt kommer sämre rustade för studierna än tidigare (och jämfört med andra akademiska utbildningar), eller att man tvivlar på yrkesvalet eller tröttnar på ett ineffektivt upplägg kommer inte fram.

Jag har svårt att ta in beskrivningen av läget när jag tänker på ambitiösa nybakade lärare jag mött på slutet. Samtidigt är det uppenbart att vi måste öka lärarjobbets attraktivitet, drastiskt. 1980 hade vi enligt artikeln 10 sökande per plats till lärarutbildningarna, precis som Finland har idag. Nu har vi 1,2 sökande per plats. I början på 80-talet var man inte garanterad att komma in på utbildningen om man hade 3,6-3,8 i dåtida snittbetyg. Det säger inte allt, men ger en fingervisning om att det skett en betydande förändring.

Hoppas att den nya lärarutbildningen som sjösatts blir en markant förbättring. Men framför allt måste det bli mycket mer attraktivt att vara lärare så att många fler söker den.

Jobbpakten och de unga

Av , , Bli först att kommentera 5

Det låter bra med tankarna om en jobbpakt som Fredrik Reinfeldt presenterade härom dagen i Almedalen.

Svensk handel, Svenskt näringsliv och Unionen verkar vara med på noterna. LO var mycket positiva till en början, sen kom man kanske på att man inte skulle verka alltför medgörliga och uttryckte tvekan om hurvida den var på riktigt.

Lovande var däremot att Magdalena Andersson (S) fortfarande är positiv. Det var också roligt att hon i ”Raka svar” signalerade att hon väl vet att ungdomsarbetslösheten inte är 25 %. Nior och gymnasieelever som söker sommarjobb och heltidsstuderande som söker extrajobb registreras som arbetslösa, vilket inte är vidare vettigt. Ungdomsarbetlösheten är hur som helst för hög om den ligger på nästan 10 % och jag hoppas att jobbpakten kommer att ta ner siffrorna.

En fruktbar blandning

Av , , Bli först att kommentera 8


Jag känner en kompetent typ som ovanligt långsamt håller på att bli vuxen.

Just när det börjar vara dags för pension får han ett nytt jobb. I konkurrens med en del hälften så gamla väljs han ut till ett par års projektledarjobb till vilken hans bakgrund och osedvanligt breda erfarenhet gör honom som klippt och skuren.

Fel? Inte alls. Han kommer att göra ett toppenjobb, med liv och lust, och kommer att ge vidare många erfarenheter och förvärvade insikter till yngre människor omkring sig. Inte minst viktigt, han kommer också att få medarbetarna att växa, vilja och våga.

Jag gillar när den institutionaliserade åldersnojan får däng. Även när man ibland vågar sätta en ung och oprövad lovande kraft på en krävande post. Åldersmässiga monokulturer ogillar jag däremot. Bland annat för att vårt samhälle och vår välfärd kommer att kräva att vi vidgar kompetensutnyttjandet både uppåt och nedåt i ålderstrappan.

Blanda och ge!

Mellan skola och arbete

Av , , Bli först att kommentera 7


Det har varit ett par intensiva dagar på Kompetensforum i Umeå. Kanske årets intensivaste med alla intryck och reflektioner kring både de ungas och samhällets framtid.

Nu efter lunch sätts fokus på ungas navigering i övergången mellan skola och arbete. En sak som redan innan det passet stärkts för min del, det är övertygelsen att vi i grundskolan måste bli bättre på att inspirera eleverna för både studerande och ingången i arbetslivet. Inte minst de alltför många pojkar som prioriterar bort skolan, tidigt.

Kompetensförsörjningen

Av , , Bli först att kommentera 9

Vem ska jobba och betala skatt om åtta år?

Till 2020 beräknas 39 000 västerbottningar ha gått i pension. 28 000 beräknas då ha tagit deras plats på arbetsmarknaden. Frågan är då om de har utbildat sig så att de verkligen kan göra det. Skulle man ha gjort det fattas ändå 22 000 händer och 11 000 skattebetalare.

Under ett par timmar på Region Västerbottens "Kompetensforum" i Umeå har det varit många ahaupplevelser. Levererade av folk från Företagarna, Handelskammaren och Umeå kommun.

Kompetensförsörjningsfrågan – ett oerhört omfattande område – är inte minst viktig för våra mindre kommuner. Hur blir kommuner och landsting en attraktiv arbetsplats med de ramar och utmaningar man har?

Hur får man fram teknikerna och de tekniskt IT-utbildade som industrin och t.ex. det skogsmaskintekniska klustret behöver för att stanna i Västerbotten? Hur inspirerar man till företagande som gör att den åldrande gruppen företagsägare får efterföljare? Som gymnasienämndens ordförande i Umeå, Hans LIndberg, spetsade det problemet när han i inledningen sa: "-Hur ska vi få skatteintäkter om vi inte har ett näringsliv?"

Det är inga små frågor och det är bråttom med de konkreta svaren. Faktiskt inte minst för våra kommuner.

Pendling

Av , , Bli först att kommentera 9


Det måste gå att pendla.

Drygt 400 personer pendlar dagligen ut från Sveriges minsta kommun. 130-140 pendlar in. Bl.a. Jobbar 40-50 Umebor i Bjurholm. Till detta kommer studenter och andra resenärer som reser.

De här måste kunna åka kollektivt. Man Ska kunna ta sig till jobbet och man Ska kunna ta sig hem. Det går inte alltid nu med de nya kombinationerna. Kan man inte få tågen att synka med bussarna så måste det bli bussar som går hela vägen på några avgångar. Hur mycket vi än vill fylla pendeltåget får det inte försvåra kommuners kompetensförsörjning eller folks försörjningsmöjligheter.

Några jag talat med tycker att det fungerar ganska bra, andra inte. En som skulle till Bjurholm från Vännäs härom dagen hittade ingen buss vid tidpunkten då tidtabellen vid Vännäs resecenter och hemsidans tidtabell sa att den skulle gå, 1535. Efter en stund hittade hon en lapp där den ändrade tiden stod.

Misstag kan ske vid snabba förändringar, trots idogt arbete. Nu tog hon bilen istället och blev förvånad hur snabbt man kör till Bjurholm jämfört med att köra till Umeå. Det hade varit bättre om hon blivit förvånad över hur snabbt det går att åka buss dit. Med stockholmsmått är det inte långa pendlingstider. (Särskilt inte om man har ett jobb, en kropp och en arbetsgivare som tillåter jobb på bussen så att en del arbetstid kan räknas av.)

Alla har inte möjlighet att ta bil och tanken är väl att fler som har det ska känna att kollektivt är en bättre idé.

Viktigt arv räddat

Av , , Bli först att kommentera 4

Trollhättans kommun, SAAB AB (Försvarskoncernen) och en av Wallenbergarnas minnesfonder har räddat SAAB:s bilmuseum med dess 120 bilar för 28 miljoner. Det får förbli intakt och det får stanna i hembygden.

Det är på ett sätt ingen stor sak i vår problemtyngda värld, men ändå mycket glädjande. Det handlar om ett industriellt och entreprenöriellt arv, om formgivningshistoria, om en del av Sveriges historia och om respekt för vad olika kategorier av människor har utfört genom tiderna. Mångas förhållande till bilar är ju heller inte bara rationellt, det handlar mycket om känsla och nostalgi också. Det gör det t.ex. för mig.

Man kan undra hur vår kvarvarande fordonsindustri, och övrig industri också, ska klara en osäker framtid. Hur vi med entreprenörskap, innovationskraft, utbildning och kvalificerad arbetskraft ska kunna konkurrera med omvärlden. Jobb och välfärd handlar om det.