…

Jag tänkte fortsätta lite på temat från bloggen ”Arbetskraftsbrist och framtid”. Den här VK-artikeln från förra tisdagen tar upp det märkliga och sorgliga att Västerbottens småföretag (under 50 anställda) faktiskt backar för att man inte hittar arbetskraft. Under tre år ledde Västerbottens småföretag konjunkturligan i landet, men nu slog det back i maskin.

Bristen finns på flera områden, men inte minst på mekaniker-, verkstads- och hantverkssidan. Det finns många orsaker, men en är att praktiska och tekniska yrken inte anses ha nog status. Det kan också hända att tidigare generationer styr bort sina unga från yrkena på grund av arbetsmiljön som fanns i deras ungdom.

Om man inte tar vara på skolan, särskilt gymnasietiden, och kanske inte fullföljer en utbildning är det förstås svårt att få jobb. I flera yrken som förr inte krävde lika mycket behövs idag goda kunskaper i språk, matte, IT-kompetens och lust och förmåga att hantera människor.

Ett riktigt bristyrke är bil- och lastbilsmekaniker, eller tekniker som man benämns med lite erfarenhet och kompetensutveckling. I vårt avlånga och transportberoende land är alla branscher och verksamheter beroende av just lastbilen till någon del, inte minst i norr. Flera av näringarna vi och vår välfärd är helt beroende av bygger på vägtransporter. Idag är det väldigt ont om mekanikerna, något som inte bara drabbar verkstäderna, utan så många fler branscher i allt högre grad. Inom de fordonstekniska yrkena räknar branschen med att det behövs anställas över 200 personer i Västerbotten bara fram t.o.m. 2015.

Arbetsmiljön kan vara tuff när man är ute på fältet, men verkstäderna och hjälpmedlen ser idag helt annorlunda ut än för några årtionden sen. Bilarna också. Bara de senaste åren har IT-utvecklingen i dem tagit gigantiska steg. Motorer, avgasrening, styrning och bromsar, allt är digitalt styrt. Det behövs bra bakgrundskunskaper för att ta hand om det hela.

Utvecklingsmöjligheterna efter utbildningen är inte alls dåliga. Många branscher rekryterar folk som har mekanikerutbildning. Det blir inte en större andel människor som har handens kunskap, men behovet av dem finns alltid. I hög- som lågkonjunktur. Det är inte bara de som lockas iväg till Norge eller blir sina egna som kan ha en god löneutveckling, även om verkstäderna i gemen kanske måste spotta upp sig en del lönemässigt. Att kunna gå in i arbetslivet utan studieskulder är en klar fördel och som läget är nu kan man nästan lova att den som tar vara på gymnasietiden och vill ha jobb får det. Det borde vara hyfsad kö till en sån utbildning kan man tycka.

Det finns många andra yrken som företagen har svårt att rekrytera till. Hoppas att vårens Yrkes-SM i Umeå kan kasta lite ljus mot de praktiska yrkena och skapa mer intresse. Skulle det bli så kommer vi förmodligen bara för det att ha betydligt lägre ungdomsarbetslöshet om några år.