Jan Nilssons blogg

En välda blandning...

Etikett: krisberedskap

Tack Apotekstjänst!

Av , , 6 kommentarer 15


Jag har inte följt det häpnadsväckande haveriet med Apotekstjänst så noga och vet inte var de värsta felen begåtts. I dagens läge får man försöka hålla in hästarna och inte kasta sig huvudstupa in i debatterna. Sanningen kommer ofta en bra bit efter rubrikerna. Att basmaterial fattas, operationer måste skjutas upp och redan långa kötider förvärras på flera sjukhus är i alla fall gräsligt upprörande.

Man får kanske ändå sända en tacksamhetens tanke till haveristerna. Nu står att läsa att några regioner ska bygga upp beredskapslager. Fiffig idé! Apotekstjänst påstår att kaoset beror på att sjukhusen beställt för mycket. Mer än avtalet sa.
Det är väl att de flesta av 50-, 60-, 70- och 80-talets ansvariga politiker på nationell och regional nivå slipper höra detta. Det är nog tur för oss nutida politiker också. Det kan hända att de gamle hade tagit fram rottingen.

Den tidens politiker och myndighetsföreträdare sprängde ut och rustade bergrum där det förvarades lagringsbara matvaror, olja och andra bränslen, byggmaterial, sjukvårdsmaterial och allt möjligt man kunde behöva mycket av om något gick fruktansvärt fel. Det fanns lager av kläder, skor och basutrustning till försvaret spridda över landet. Det fanns mindre underjordiska sjukhus på några ställen. Med utrustning. De hade inte hört talas om ”Just in time” annat än i betydelsen att det skulle svaras på angrepp i tid för att skydda land och folk. Eller strax innan.
Att Sveriges ”beredskap” av livsmedel i stort sett skulle bestå av ett par dagars förbrukning och finnas på långtradarna från Helsingborgs och Göteborgs hamnar hade de aldrig kunnat föreställa sig. Inte heller att sjukhus skulle stå utan det nödvändigaste efter några dagars utebliven leverans.

Jag ska inte måla upp tänkbara situationer då det skulle innebära total katastrof att det bara finns sjukvårdsmaterial för några dagars normalförbruknkng. Använd fantasin.
Vi som på olika nivåer sitter med någon sorts krisledningsansvar får tala med varann och dem vi tycker det angår och börja fundera hur vi ska börja ta vårt ansvar. Till dem som bär ansvaret för att sjukhus nu inte levererar får vi ändå sända en tacksamhetens tanke. Det är tydligen dags för oss att vakna.

Vårt bidrag till missväxtens offer

Av , , 2 kommentarer 9


Inget ont som inte för något gott med sig, sägs det.

Vi har haft det motigt med kylar och frysar det här årtusendet och allteftersom moderniteterna gått sönder har skrytet om frysen i svärfarshuset tilltagit. Frysen som dunkat på sen 1952 och varit primärlager för älgköttet. När nya produkter packat ihop totalt efter fyra år, eller krävt garantireparation efter ett, två, tre och fyra år har den gamle stigit i aktning.

Under stora värmeböljan gick den gamla Elektroskandian i pension, 66 år gammal. Med sig i den oplanerade vilan tog den bär och en hysad mängd älgkött från senare år. Själva var vi i främmande land och jag är livslångt tacksam till släktingarna som skaffade bort det jäsande innehållet.

Vår privata beredskap har försämrats, vår köttförbrukning består mestadels av älg. Värre är att Sveriges livsmedelsförsörjning, kort- och långsiktiga beredskap nu drabbats hårt av missväxt och foderbrist. Köerna till slakt är i delar av Sverige ohanterligt långa och på sina håll ger lantbrukare bort djuren för att slippa slakta dem. Vissa kommuner låter bönder slå sina grönområden eller använda dem till bete för att lindra krisen något.

För några lantbruk är detta oår dödsstöten, för andra en ekonomisk katastrof som man ändå förhoppningsvis överlever. För Sverige är det ett kvitto på att man inte kan göra som vi gjort med livsmedelsförsörjningen. Mat kan inte hanteras som andra produkter. Jag fylls av vrede när jag tänker på att vi toppat och skruvat åt EU-reglerna för våra livsmedelsproducenter och sen upphandlar mat till skolor och äldreboenden som producerats på sätt som gett våra egna bönder fängelse. Svenskt kött på restaurang är nog sällsynt.
Nu blir galet få jordbruk ännu färre.

Med egna huvudlagret tomt på kött blir det ett tillfälle att köpa mer svenskproducerat till stöd för lantbruk och beredskap. Köper vi alla en del var lindras krisen något, så låt oss göra det. Jag får handla lite mer. Vi behöver vårt jordbruk för både kött, säd och grönsaker. Jordarna behöver djuren.

En lokal fråga. Igår slogs kyrkans mark i Vännäsby. Kunde det inte användas av någon?

Läs inte detta

Av , , Bli först att kommentera 6

Inte om du är mycket trött på prat om mat och självförsörjningsgrad eller har lätt för att bli väldigt orolig i onödan.

För dig som hör till den senare kategorin så vill jag säga att det förmodligen inte alls blir något större problem med matförsörjningen under din tid. Men, det hör till vårt ansvar för morgondagen att vaka över samhällets och våra efterkommandes möjligheter att klara olika omständigheter och att hålla viss beredskap för det osannolika.

Jag har sagt det mesta jag tänkte säga i ett par tidigare inlägg och en insändare, men vill lämna en länk till det fåtal som eventuellt kan vara lite intresserade av frågan. Det handlar om Livsmedelsverkets rapport ”Livsmedelsförsörjning i ett krisperspektiv”, beställd av FOI och presenterad i februari 2011. Den är intressant, har man begränsat med tid eller intresse kan man nöja sig med att läsa sammanfattningen.

Några uppgifter är helt inaktuella och var det när rapporten skrevs. Vi har i vårt samhälle ingående statistik över det mesta, men när det gäller matproduktionen är det tydligen magert. Den statistik Livsmedelsverket hade tillgång till 2011 kom från 2003-2005. Sedan dess har det inom flera områden skett stora minskningar av svensk matproduktion. Den självförsörjningsgrad på ca 50 % som till exempel LRF räknar med (några räknar högre) i den här koncentrerade SvD-artikeln förutsätter förstås det fria flöde av diesel vi har idag.

På 90-talet räknade vi i stort sett kollektivt med att storskalig oro och fara i vår del av världen var över i och med det kalla krigets slut. Det resulterade bl.a. i att EU och vi avskaffade beredskapslagren och sedan 2002 har ingen svensk myndighet haft ansvar för livsmedelsförsörjning vid kris. Sedan dess får var och en mer än förr räkna med att ta ansvar för sig själv vid kris, något få tycks ha förstått. 2010 fick Livsmedelsverket i alla fall en mindre del av ansvaret och året efter kom rapporten i första länken.

Några av oss tror att det är dags att mer konkret börja fundera på hur vi hållbart och så ekonomiskt som möjligt ska kunna bereda dagens och morgondagens medborgare en hyfsat pålitlig livsmedelsförsörjning. Frågan angår oss alla, inte minst städernas växande befolkning.

 

Hjärtat i hjärtat

Av , , Bli först att kommentera 5

Om ett hus har ett hjärta är det enligt min mening köket. Åtminstone om det är ett äldre hus med väl tilltaget sådant.

Andra här i högan nord skulle kanske säga att det är värmepannan som är husets hjärta. Slår vi ihop dessa meningar har vi här i så fall hjärtat i hjärtat, en köksspis.

En sådan här skulle jag gärna velat ha. En fungerande, värmestrålande och svensktillverkad pjäs i gjutjärn. Kopplad till ett vattenburet system med grova rör och självcirkulation. Då är man rustad för det mesta bara man har ved.

Ingen värme är som vedvärme. Ingen.