Jan Nilssons blogg

En välda blandning...

Etikett: landstinget

Om ambulansen

Av , , 4 kommentarer 12


Klockan åtta visas Uppdrag granskning. Programmet har inte alltid fått allt på rätt plats, men försvarar sin plats på planeten. Idag handlar det om ambulansindragningen i Åsele.

Nu kan man se att en och annan socialdemokrat slår knut på sig för att få skulden för indragningen att hamna i knät på – Alliansen. Trots att kommuner och landsting aldrig haft mer statliga pengar till sitt förfogande. Trots att inlandet inte alls fått mindre pengar för att det tillkommit några vårdgivare i Umeå.

Man kan i sitt inre höra hur det skulle ha låtit om Alliansen styrt landstinget och tagit det befängda beslutet att ta bort ambulansen från en ort som Åsele. Jag gissar på ganska många hätska ord, hiskeliga liknelser och demonstrationer som varit betydligt häftigare än nu.

Det finns många borgerliga företrädare med rötter på landsbygden och/eller stor förståelse för glesbygdens villkor. Med förståelse för att det här inte bara handlar om framkörningstid utan ”inkörningstid”, trygghet och människovärde. Vi har i detta fall definitivt inte gjort oss förtjänta av ord som t.ex. Annevi Linders här på Vk-bloggen. Alliansen som helhet har inte heller förtjänat de orättvisa orden.

Ambulanser och akutplatser

Av , , Bli först att kommentera 12


Jag måste säga att jag förvånas över lojaliteten hos den västerbottniska socialdemokratin i inlandet. Hur acceptansen för indragningen av resurserna i livets yttersta krislägen kan vara så stor.

Utan jämförelse för övrigt, men inom det militära vet man hur viktiga hämtnings- och sjukvårdsresurserna är för allmän moral och motivation att ”hålla land”. Sätter ledningen inte in de resurserna drar soldaterna snabbt ett par, tre slutsatser om sin och områdets betydelse som varken är kort- eller långsiktigt gynnsamma.

När (S)-företrädare i Umeåregionen försvarat borttagandet av glesbygdsambulanser genom att jämföra framkörningstid i Åsele och Umeå blir man som lekman lite fundersam. Man tycker att körtiden från Haga eller Vännäsby också borde med i jämförelsen.

Är landstingsmajoritetens inlandsåtgärder, som nu uppmärksammas lokalt, regionalt och nationellt, verkligen värda riskerna och kostnaderna, kort- och långsiktigt? Hur läser man signalerna i naturresursområdet, oavsett om man nu hör till de tysta eller högljudda? Vilka slutsatser drar man i andra kommuner en bit bort från NUS?

Jag hör inte till dem som alltid har verklighetsfrånvända universallösningar av typen ”sluta att spara”. Vill man inte vara där Grekland är så kan man inte ha mer verksamhet än man har pengar till. Men akutplatserna och ambulanserna som majoriteten nu tagit bort innebär enligt uppgift en nettobesparing (uppgifterna måste lösas på sätt som också kostar) på knappa 4 miljoner. Det är i sammanhanget relativt lite.

Sen har vi människolivets betydelse och hur det måste värderas individuellt, inte bara statistiskt. Jag har själv varit i situationen där jag värdesatte varje sekund jag inte behövde vänta på ambulansen och fick förvånas över deras snabba ankomst. Jag minns när de trygga ambulanssjukskötarna metodiskt, lugnt och empatiskt tog över och vad det betydde för mig och Agneta just då.

Både känslan, tanken och den krassa ekonomiska uträkningen talar för att landstingsledningen ska backa vad gäller ambulanser och akutplatser i inlandet.

Idrottsmedicin blir kvar!

Av , , Bli först att kommentera 3

Lättnad! Idrottsmedicin/Sports Medicine blir kvar. Det känns mycket bra för Umeåregionen och Västerbotten. Skönt att ha fel ibland!

Erfarenheterna från de här turerna bör tas tillvara ordentligt i alla fall. De kan vara bra att ha framöver. Vi hoppas på fler medicinska innovationsföretag och föregångare.

När Idrottsmedicin flyttat

Av , , Bli först att kommentera 2

När denna spetsverksamhet lämnat Umeå bör det ske en grundlig genomgång av vad som hänt och inte hänt. Den borde göras av så oberoende personer som möjligt för att det inte bara ska bli pajkastning av det. Vi bör inte bara ta den svidande förlusten, utan i alla fall lära oss något på köpet.

Hur gör man för att behålla utomordentliga vårdverksamheter även när de blir privata? För att uppmuntra till medicinska innovationer? Hur kan samarbetet mellan landsting och vårdgivare se ut? Vilka garantier kan ges och vilka kan inte? Vad kan man förvänta sig som vårdgivare och som landsting? Vad ska man kräva av politikerna?

Det här får bara inte upprepas.

Jag känner förresten en som fick hjälp på Idrottsmedicin (det var ingen åt Zlatanhållet!). Den personen hade aldrig varit med om ett sådant positivt bemötande i vården under hela sitt långa liv. Tänk om sådant bemötande smittade. En sådan epidemi hade varit positiv.

 

 

 

Dyrläkare

Av , , Bli först att kommentera 0

Ser att FP-företrädare idag har inne en debattartikel i DN om förbud för hyrläkare. De är väl inte emot att hyra in folk vid tillfälliga kriser i verksamheten, men däremot att de dyra hyrläkarna blir permanentade här och där. Tidningen Dagen kommenterar saken via ledarbloggen och lyfter fram att relationen med läkaren många gånger kan vara avgörande för behandlingsresultaten.

I grunden har folkpartisterna rätt, kostnaderna för hyrläkarna och problemen med bristande kontinuitet (övermedicinering, överprovtagning, bristande anknytning m.m.) känns genuint ovettiga. Hur man skulle göra för att förbjuda verksamheten när de sannolikt kommer att behövas ibland förstår jag inte. Men att sträva mot att ersätta de resursdränerande hyrläkarna med fasta läkare måste ha hög prioritet.

Det blir många sjukskötersketjänster OCH insparade skattekronor per år för de extrakostnader som hyrläkarsystemet totalt drar.

Levis efterträdare

Av , , Bli först att kommentera 2


Allians för Västerbotten talade på på Nolia idag. Man anser att Levi B borde fokusera på någon annan av sina uppgifter och koncentrera krafterna där. Bland annat vill man ta i tu med väntetiderna som kostar så mycket lidande och samhällsresurser.

Olle Edblom (C), Edward Riedl (M), Birgitta Nordvall (KD och Marianne Normark (FP). Dirigenten till höger är Lennart Degerliden.

Vaccineringen, lite praktiska funderingar

Av , , Bli först att kommentera 1

Ingen nu verksam inom vården har sett något liknande som vaccineringen för H1N1.  Tydligen kommer det inte en färdig vätska eller ampull som personalen laddar sprutan med, det ska duttas och grejas lite för varje injektion.

Inom vårt lilla vårdområde, Vännäs, vindeln och Bjurholm, ska visst kring 18 000 doser injiceras. Jag har inte en susning vilken tid det tar, men skulle varje injektion ta fyra minuter med ställtid, registrering (hur den nu går till?) och allt blir det många arbetstimmar.

Var ska man hålla till och vilka ska göra det? Det kan ju vara så att folk blir sjuka som vanligt och behöver vårdcentralernas resurser ungefär som nu. Det kan t.o.m, hända att rätt många hinner få flunsan innan vaccineringen – vårdcentralerna kan i värsta fall ha all-time-high även utan vaccinering. Kan det behövas frivilliga, ideella insatser? Finns det plats och användning för sådana?

Frågan om vaccinering eller inte är inte bara en privatsak. Låter jag bli att ta sprutan kan det innebära att influensan drabbar fler, via mig.

På frågan om man ska betala vaccinet själv eller inte så har jag min mening klar. Det är bättre att betala vaccinet, som man själv ser den direkta nyttan av, än att sedan betala via skattsedeln. Risken är att vi annars får betala ännu mer i form av förvärrade köer och ännu kraftigare nedskärningar. För sådana kommer.

Det här är förstås lätt att säga för den som kan betala, men jag tror det är ett sämre alternativ att inbilla sig att det finns "någon annan" som betalar och öka på Landstingets röda siffror. Man har stora problem massvaccinering och influensa förutan. Och Landstinget är också vi, när det kommer till det slutliga betalningsansvaret.

Andra tycker till i SvD.