…

Så här dagen efter världsbokdagen tänker jag på att jag nyss såg en uppgift från SR om att bara 34 % läste högt för sina barn "0-9 år".

Två tredjedelar läser inte för sina små barn. Det låter fattigt och sorgligt och lovar inte heller gott för skolan och utvecklingen i vårt land. Om aldrig läsningen och boken blivit viktig hemma blir det en tuff uppgift att starta den utvecklingen i skolan.

Det stod faktiskt 0-9, och det är inte så dumt som någon kanske tänker. Det finns forskare som menar att det är verksamt och viktigt att läsa högt för barnen redan innan de är födda. Att den lilla hjärnan som registrerar musiken där inne också tidigt, tidigt lyssnar till de talade orden och börjar söka sammanhanget innan vi tror det är möjligt.

I en tid när hälften (!) av alla treåringar sägs vara ute på nätet minst någon gång varje vecka förstår man om det är svårt att locka till läsning och ro med bara fantasins effekter. Men ack så viktigt. Kanske både för relationen och för "evolutionen", språkets framväxt och utveckling.

Jag kan förstå att många som själva sliter med lässvårigheter kanske tänker att deras läsning inte är så betydelsefull. Utan att ha haft barn tror jag att jag kan säga att man ska kasta de tankarna i sopkorgen. Jag vet en som hade sin stakande, långsamma, lågutbildade grovarbetarpappa som barnkammarläsare i barndomen och som minns de stunderna med värme och glädje. Barnen i den familjen blev snabbläsande bokslukare och bitvis akademiker och utbildare.

Du vet ju vad Einstein rekommenderade en småbarnsförälder med ambitioner för sina barn. "Läs sagor!" När föräldern ville veta vad man skulle göra efter det stadiet sa Einstein: "Läs ännu mer sagor!".

Du som har fått barn som gåva, ta tiden, begränsa den elektroniska konsumtionen något och läs med ditt barn. Den tiden och möjligheten kommer inte tillbaka. Det kan vara ett av de största arven du kan ge dem.