Jan Nilssons blogg

En välda blandning...

Etikett: Mat

Helt fel valtal

Av , , 4 kommentarer 6


Det var bekymrande och bekräftande att läsa den här debattartikeln i VK idag. Den är skriven av Anders Hartman, vd vid Institutet för jordbruks- och miljöteknik, och Sven Lindgren, ordförande för Civilförsvarsförbundet – inga allmänna krösamajor direkt. Ämnet var mat, matbrist och risken för svält. I Sverige, nutidens Sverige.

Genom åren har jag ibland skrivit om risken för genomklappning för vår matförsörjning. Att vi i vår osäkra värld kan hamna i lägen då Sveriges låga självförsörjningsgrad resulterar i ren svält. Jag har också berört oljans och oljeprisets betydelse och vikten av att bevara så mycket åkermark som möjligt i bruk för den tid då oljan sannolikt blir oerhört mycket dyrare för att sen ta slut. Det är knappt 55 år bort enligt BP. Då behövs det ett helt annat jordbruk i Sverige och världen.

De som skriver varnar för ett läge då Ryssland av någon anledning stryper oljetillförseln. Hälften av vår olja kommer därifrån. Mardrömmen vore ett läge där EU både har en konflikt med Putins Ryssland och betydande delar av Mellanösterns oljefält antingen behärskas av någon som inte vill sälja eller kanske brinner. Oljan är kanske inte så betydelsefull för den vars ideal är 600-talet eller vill påskynda världskaos.
Snabbt kunde vi komma ner i 50 % oljeleverans, eller mindre. Det betyder inte bara att vi fick ställa bilen varannan dag eller så. Eller att det rullar som vanligt bland söders cyklar. Enligt skribenterna är risken för svält mycket stor vid 50 % leverans.

Sådana här budskap är inte direkt säljande i valbudskapens tid, men jag tror debattörerna har rätt. Sätt igång skarpa forskningsprojekt med mål att hitta alternativen för basnäringar och transporter. Man kan nog behöva både 25 och 40 år för att skaka ner nya, breda, praktiskt och ekonomiskt gångbara lösningar. Jag tror jag har rätt, bevara jordbruksmarken, se till att den hålls i hävd, spridd över landet.

Lite trist att vi förutom allt annat avskaffade beredskapslagren för några decennier sedan. Det skulle kunna inträffa lägen då vi gärna hade haft dessa stötdämpare. Lite olja förutom den i tankbilar och mackar. Lite mat förutom i långtradare och butiker.

Den dubbla moralen

Av , , 4 kommentarer 12


Det är tydligen likadant med både djur och grönsaker i Sverige.

Vi höjer kraven lite extra på dem som ska ta fram vår mat. Vanligtvis motiverade krav som innebär ett plusvärde för hälsa, miljö eller djur.

Men, vad hjälper det när kommuner, landsting, grossister, affärer och konsumenter istället köper maten som producerats där det är fritt fram för det som är förbjudet här?

Det kanske värsta med den dubbla moralen på matens område är att de svenska producenterna bara blir färre och färre. I ett krisläge skulle det kunna kosta oss hur mycket som helst.

Nära, god och billig skolmat

Av , , Bli först att kommentera 5

Är på evenemang om skolmat och att det går att göra riktigt, riktigt bra sådan billigare än man kan tro. Att pannkakorna inte nödvändigtvis behöver komma gräddade från England.

Det debatteras kockar, råvaror, upphandling, personalvård, kvalitet och svenskt lantbruk, med mera. Det är moderatkvinnorna som arrangerar, men handlar om mat, inte partipolitik.

En av dem som debatterar i panelen är Atheneskolans rektor Maria Westerlund, skolan vi bor på de här dagarna. (Årets gastronomiska rektor 2013). Där har man onekligen lyft kvaliteten på maten genom arbete från grunden och tydligen gjort det till bra pris. Bilderna är därifrån.

20140630-092251-33771447.jpg

20140630-092817-34097100.jpg

20140630-092857-34137301.jpg

Ovanifrånperspektiv på matproduktion

Av , , 5 kommentarer 5

För ett tag sedan skrev jag några inlägg om Sveriges matproduktion. En sak som sitter mer ihop med ett lands försvarsförmåga än man tänker när handel och allt annat fungerar någorlunda.

Nyligen fick jag syn på det här speciella bibelordet från Predikaren 5:8 igen:

”Under allt detta är det en förmån för ett land att ha en kung som ser till att marken brukas.”

 

Om man vill får man betrakta mig precis hur udda och pinsam som helst, men jag säger det igen. I den osäkra värld vi lever i är inte acceptabelt att vi bara kan få fram mat till ungefär halva befolkningen, nu när marknaden fungerar nästan som den ska. Mat kan inte organiseras fram eller tvångsproduceras som andra varor. Mycket ska finnas och förberedas, det som ska bli mat ska befruktas och växa, antingen det nu handlar om vegetabilier eller djur. Det är inte gjort på en grisblink och det ska ske när det är fred runtomkring och allt fungerar som det ska.

Det är också en förmån om man inte lagt asfalt och betong på den bördigaste marken den dag då olika saker gör produktionen trögare. Det tror jag hör med under det där ordet här ovan som Vår Herre brydde sig om att sätta in i Bibeln. Oavsett hur man ser på den så borde det finnas en del av oss som kan vara överens om detta:

I vissa speciella lägen kan det vara en av de största förmånerna för ett land att ha en ledning som ser till att marken brukas och att unga människor ser en framtid och en lockelse i att göra det.

 

Norrland i stort och smått

Av , , Bli först att kommentera 12


Vårt land är långt och omväxlande. Norrland utgör den största delen av Sverige och är i sig väldigt varierat. Mycket mer än norrlänningar själva, svealänningar och götalänningar förstår.

Inte minst därför var det väldigt roligt att statsministern gjorde ett företagsbesök i Bjurholm. Landets minsta kommun är en del av Umeåregionen, en landsbygdskommun med mindre än en timme till en av landets expansivare städer och en av de större flygplatserna.

Var fjärde svensk kommer knappast att bo i Stockholm framöver. Många säger det blir så, men jag tror inte det. Umeå kommer att fortsätta växa, men jag tror att man framför allt kommer att växa genom att några kommuner går ihop med Umeå. Det pågår faktiskt en utflyttning till byar och småorter, samtidigt med strömmen andra vägen.

Det finns många människor som vill bo på landsbygden och jag tror faktiskt det blir fler framöver. Att fler vill ha möjlighet att påverka mathållningen, till viss del vara självförsörjande och bo naturnära, barn- och djurvänligt.

Just i en by i Bjurholm la en jag känner nyligen ut en mindre gård till försäljning. Helgen blev inte vad han tänkt på grund av alla telefonsamtal och mailboxen blev full. Sånt tycker jag låter roligt och sunt.

Statsministern besökte det största och ”internationellaste” företaget i Bjurholm, men det finns fler. Var fjärde innevånare är företagare. Detta är också Sverige, det är en del i helheten som finns och fungerar. Vi lever alla alltid på landsbygden, därifrån kommer det vi äter. I riktiga kristider avgörs allas liv i grunden av hur många som lever och verkar på landsbygden och vilka förutsättningar matproduktionen har haft innan det blev kris. Vi behöver se och förstå detta, som allmänhet och inte minst som politiker.

Jag är glad över att Reinfeldt kom och besökte en av de minsta – men inte minst viktiga – beståndsdelarna Sverige är uppbyggt av. Det var en positiv signal.

Livsmedelsindustrin

Av , , Bli först att kommentera 5


Just ätit en god lunch på svenska matvaror och läst vad finansministern ska ha sagt om den svenska livsmedelsindustrin. Anders Borgs ord har skruvats en hel del, det ser man när man läser vad han sagt. Både industrin och modernäringen jordbruket behövs, sannerligen.

Det är ett högt spel att låta den inhemska matproduktionen falla så långt som den gjort de senaste decennierna. Maten spelar i en annan division än andra varor. Den kan inte hanteras bara utifrån rent ekonomiska principer. I denna osäkra värld måste det även finnas ett miljö-, säkerhets- och beredskapstänk.

Tyvärr verkar det som att grannländerna som provat mer än Sverige har lättare att förstå dessa realiteter.

Brödfödan

Av , , Bli först att kommentera 5


Idag är det som sagt mässa om utbildning och framtid på Nolia i Umeå. ”Utbildning och rekrytering” är namnet på gratisutställningen.

Det handlar djupast sett om ”brödfödan”, försörjningen, inkomstmöjligheterna, förmågan att klara sig själv.

Jag är rädd att vi ofta har betonat ”lustmomentet” inom utbildning och jobbsökande så hårt att vi försvårat för många unga. ”Vad vill jag egentligen, innerst inne?”, blir en alltmer krampaktig och svårbesvara fråga för en del.
Visst kan ett jobb vara alldeles fantastiskt roligt (som mitt!) Och inte är det heller fel att drömma. Men det är allra viktigast under solen att man kan försörja sig. Min älsklingssysselsättning kanske gör sig bäst som fritidssyssla? Det är inte så många som kan få sitt absoluta drömjobb eller ha hobbyn som levebröd, definitivt inte i början. Oftast aldrig.

Jag tror det är rätt att mer betona försörjningsmöjligheterna för dem som ska välja till gymnasiet och annat. Särskilt när vi har både arbetskraftsbrist och arbetslöshet. Var finns de jobb som finns idag och i morgon?

På tal om brödfödan är det förresten roligt att se att flera lokala och regionala politiker börjat lyfta frågan om Sveriges och Norrlands matförsörjningsgrad och om morgondagens möjligheter att vara jordbrukare. Mat är inte som andra varor. Det är inte hållbart och omtänksamt att lämna ett extremt ”just-in-time”-samhälle till de efterkommande när det gäller just maten. Både väder och annat kan slå mer fel än det korta mannaminnet varit med om.

Min uppfattning är att den fysiska brödfödan kräver större marginaler och beredskap än allt annat. Och man måste kunna leva på att producera mat. Även i Norrland.

Läs inte detta

Av , , Bli först att kommentera 6

Inte om du är mycket trött på prat om mat och självförsörjningsgrad eller har lätt för att bli väldigt orolig i onödan.

För dig som hör till den senare kategorin så vill jag säga att det förmodligen inte alls blir något större problem med matförsörjningen under din tid. Men, det hör till vårt ansvar för morgondagen att vaka över samhällets och våra efterkommandes möjligheter att klara olika omständigheter och att hålla viss beredskap för det osannolika.

Jag har sagt det mesta jag tänkte säga i ett par tidigare inlägg och en insändare, men vill lämna en länk till det fåtal som eventuellt kan vara lite intresserade av frågan. Det handlar om Livsmedelsverkets rapport ”Livsmedelsförsörjning i ett krisperspektiv”, beställd av FOI och presenterad i februari 2011. Den är intressant, har man begränsat med tid eller intresse kan man nöja sig med att läsa sammanfattningen.

Några uppgifter är helt inaktuella och var det när rapporten skrevs. Vi har i vårt samhälle ingående statistik över det mesta, men när det gäller matproduktionen är det tydligen magert. Den statistik Livsmedelsverket hade tillgång till 2011 kom från 2003-2005. Sedan dess har det inom flera områden skett stora minskningar av svensk matproduktion. Den självförsörjningsgrad på ca 50 % som till exempel LRF räknar med (några räknar högre) i den här koncentrerade SvD-artikeln förutsätter förstås det fria flöde av diesel vi har idag.

På 90-talet räknade vi i stort sett kollektivt med att storskalig oro och fara i vår del av världen var över i och med det kalla krigets slut. Det resulterade bl.a. i att EU och vi avskaffade beredskapslagren och sedan 2002 har ingen svensk myndighet haft ansvar för livsmedelsförsörjning vid kris. Sedan dess får var och en mer än förr räkna med att ta ansvar för sig själv vid kris, något få tycks ha förstått. 2010 fick Livsmedelsverket i alla fall en mindre del av ansvaret och året efter kom rapporten i första länken.

Några av oss tror att det är dags att mer konkret börja fundera på hur vi hållbart och så ekonomiskt som möjligt ska kunna bereda dagens och morgondagens medborgare en hyfsat pålitlig livsmedelsförsörjning. Frågan angår oss alla, inte minst städernas växande befolkning.

 

Maten igen

Av , , Bli först att kommentera 10


Sätter in en länk till en rätt ny artikel om självförsörjningsgrad och krishantering.

Bakgrundskunskap som kan vara bra att ha är att vi efter kalla krigets slut sålde ut våra (inte alldeles billiga) beredskapslager under 90-talet. 2002 avskaffades beredskapsförordningen vilket innebar att ingen myndighet längre ansvarade för matförsörjningen. 2010 gavs Livsmedelsverket ett samordningsansvar, så en del har hänt .

Det är inga lätta frågor som behandlas i den korta artikeln, men viktiga. Olika synpunkter kommer fram, dessutom en del intressanta uppgifter i slutet:

”► Sverige är självförsörjande på spannmål, men produktionen av mjölk samt gris- och nötkött har sjunkit till mellan 40 och 60 procent.

► Sedan inträdet i EU finns inga beredskapslager, vare sig i Sverige eller inom övriga EU.

► De enskilda hushållens livsmedelslager beräknas räcka mellan tre och tolv dagar.

► Butikernas lager räcker en dag, centrallagrens lager räcker mellan tre och åtta dagar, livsmedelsindustrin och hamnarna har lager för ett par dagar.

► Om transportsystemet kollapsar är det tomt i butikerna efter ett dygn.

► Om landet isoleras är hälften av våra dagliga livsmedel, de som vi normalt sett importerar, slut efter tio till tolv dagar.”

För oss norrlänningar kan sägas att självförsörjningssiffrorna i statistiken ser väldigt annorlunda ut om vi skulle tala om Norrland. Det allra mesta av även vår ”svenska” mat produceras långt bort härifrån. Kanske naturligt, men inte alldeles ofarligt i osannolika krislägen.

OPK

Av , , Bli först att kommentera 5


Såg just via en tidningssajt Volvos nya reklamfilm där två av Sveriges storheter figurerar, XC70 och Zlatan.

Det förvånade mig inte lite att Volvo vågar vara så politiskt inkorrekta. Jaktinslag?

Så långt som vi kommit från tillvarons grundvillkor kunde jag aldrig tro att ett stort kommersiellt företag skulle våga det. Respekt. 😉