Jan Nilssons blogg

En välda blandning...

Etikett: Mat

OPK

Av , , Bli först att kommentera 5


Såg just via en tidningssajt Volvos nya reklamfilm där två av Sveriges storheter figurerar, XC70 och Zlatan.

Det förvånade mig inte lite att Volvo vågar vara så politiskt inkorrekta. Jaktinslag?

Så långt som vi kommit från tillvarons grundvillkor kunde jag aldrig tro att ett stort kommersiellt företag skulle våga det. Respekt. 😉

Oroande lite mat

Av , , 8 kommentarer 11


För några dagar sedan skrev jag en insändare till VK som är på väg in i papperstidningen. Ikväll kom den på vk.se.

Den handlar om maten. Idag får vi fram ungefär hälften av vad vi behöver i Sverige. En för dagsläget relativt ung bonde jag träffade igår gissade att vi är nere på 25-30 % om tio år. Medelåldern är mycket hög, ytterst få vågar börja. En helt ohållbar utveckling är det hur som helst. Redan dagens nivå hade varit helt oacceptabel för dem som visste att inget är säkert och självklart.

Vi måste börja ta i detta, och inte bara prata.

Hotel Vännäs

Av , , Bli först att kommentera 12


Det är klart att man är lite partisk, eller ska vi säga lokalpatriotisk. Men, det är sant ändå.

Julbordet på Hotel Vännäs är alldeles fantastiskt gott. Inte minst den rikliga fiskavdelningen. Det är många andra arrangörer som ligger i lä, fast de är betydligt dyrare.

Jag gillar också att en vettig och fin uppläggning bidrar till att man bara äter måttligt för mycket.

Finns flera anledningar att åka till Vännäs, Hotel Vännäs är en god.

Närproducerat

Av , , Bli först att kommentera 10


Roligt att läsa om det här nya lilla slakteriet i Örsbäck utanför Nordmaling. Bara detta att man slaktar ett djur i taget. En sorts slowfood redan från början.

Det visar sig ibland att stordriften inte alltid är så självklart ekonomiskt överlägsen. Hoppas att detta är ett sådant exempel.

Att djuren slipper stå och skaka upp till Luleå är ju bara det ett köpargument.

Lycka till!

Maten i morgon

Av , , Bli först att kommentera 5

Att det var länge sedan länet var självförsörjande på potatis och att det snart inte finns odlare i Västerbotten beror på flera saker enligt VK:s artikel idag. Bristande lönsamhet p.g.a. billig import som ofta används till lockpriser i butikerna och brist på unga som vill ta över. Även på ändrade matvanor. De stora potatisfälten i Västerbotten är snart ett minne blott.

Nostalgiska gammelmanstankar? Kanske, men inte bara.

Jag har flera gånger skrivit att jag har svårt att förlika mig med tanken på att vi nu får fram knappt hälften av vårt matbehov inom landet. Jag tror inte det är bara för att jag föddes bara fjorton år efter andra världskrigets slut då vi räddades av vårt småskaliga och vittförgrenade lantbruk. Jag har också sett matbristen i ryska Karelen och i St Petersburg på 90-talet då även de med prestigeyrken var beroende av att kunna odla maten som inte fanns att köpa för tillgängliga pengar.

Att vi inte får fram allt är acceptabelt, men att matproducenterna är en åldrande och krympande skara samtidigt som självförsörjningen redan ligger så lågt som den gör är oroande. Det osannolika har hänt och kan hända igen. Det är ingen konst att räkna upp ett antal osannolikheter som drastiskt skulle ändra våra möjligheter att importera den billiga mat vi är vana vid och betraktar som närmast självklar.

Visst är det bra att Myndigheten för samhällsskydd och beredskap fördelar pengar till ändamålsenliga ledningsplatser och andra nyttigheter. Men vad hjälper dessa om inflödet av mat plötsligt begränsas extremt kraftig av naturkatastrofer, en miljökollaps, krig, strategiska terrorangrepp, hittills osedda sjukdomsangrepp i flora eller fauna eller kanske en gigantisk ekonomisk kris i världen? Ja, jag vet att jag låter som Krösa-Maja och att man kan oroa ihjäl sig för allt möjligt. Jag är faktiskt inte lagd åt det håller, men jag anser att man ska använda sitt förstånd när det gäller den nödvändiga maten.

Hasse å Tage önskade i sången att ”barna ändå får ett glas öl”. De frågade sig också om barnen skulle ha det mer nödvändiga: mat, får, kor, fläsk och potatis. Även om jag inte har några egna önskar jag verkligen att de ska ha det.

Jag hoppas att vi i alla fall någon utsträckning börjar fundera på maten ur ett strategiskt perspektiv. Inte bara ur det ekonomiska, marknadsmässiga och miljöteoretiska.

 

 

Från femtiotalet

Av , , Bli först att kommentera 6

Veterantraktordag 062 - Kopia

En BM 10, en av de svensktillverkade traktorerna som bidrog till att hålla hjulen igång och maten på Sveriges bord årtiondet efter kriget. På den tiden, och med dåtidens nära erfarenheter, hade det varit en otänkbar mardröm att landet bara fick fram knappt hälften av maten som behövdes.

Håller med Sverker

Av , , Bli först att kommentera 8


Fär inte länkningen att fundera, men kopiera in och läs den här artikeln om du inte gjort det. ligger mycket här: http://www.vk.se/955858/tva-kronors-prisskillnad-gor-skillnad

I butiker där man satsar på mjölk och andra mejerivaror från andra länder försöker jag undvika att handla över huvud taget.

Jag har många argument för detta. Ett är den skriande dubbelmoralen i att skruva upp kraven rekordhögt på de egna bönderna och sen ta existensen av dem och landskapet av oss alla genom att köpa där regelverket gör produkterna billigare.

Ett annat är att det är fullständigt livsfarligt att tappa matproduktionen i ett land och i en landsända. Mat är inte som andra varor. Mat är ”halva födan”.

Hästlasagne till nytta

Av , , Bli först att kommentera 10


Heder åt Axfood. De skänker nu bort fem ton lasagne med inslag av hästkött för att delas ut till fattiga. Man ger maten åt Klara kyrka och har fått klartecken för detta från Livsmedelsverket.

Så skulle man gjort med hästprodukterna från ICA, COOP och Findus också.

Lite heder även till Findus. Hade de inte larmat hade vi kanske inte vetat om fusket. De fick inte mycket beröm för det hela. Istället fick de ge ansikte åt det som visade sig vara ett leverantörsproblem mest överallt.

Findus häst

Av , , 2 kommentarer 9


Den mat man köper ska innehålla det som står på förpackningen. Det är i många fall en hälsofråga och för övrigt en moralisk självklarhet. Företaget som levererat häst som nöt till Findus och andra lär få svårt att klara sig. Skulle det mot förmodan (man larmade själva) visa sig att Findus vetat detta lär man få krympa volymerna i frysdiskarna.

Det finns många som inte vill äta häst på grund av den relation man har till hästen som djur, vilket är fullt förståeligt. För min del är det inte annorlunda att äta häst än att äta gris, ko, älgkalv, krokodil, kanin eller något annat djur jag ätit. I barndomen åts rätt ofta ”hamburgerkött” som pålägg, vilket var häst.

Tala bara om att det är häst i lasagnen så känns det ok för min del.

Samma pris som 84

Av , , 3 kommentarer 16


En lantbrukare jag pratade med idag berättade att mjölkpriset han nu får är på samma nivå som 1984. Nittonhundraåttiofyra. Få av oss skulle vara glada över den lön vi hade då.

Det finns mellan 4 och 5 000 mjölkbönder med hög medelålder kvar i Sverige, men antalet sjunker snabbt. Det påminner om när grisbönderna slogs ut. Idag slaktas 40 000 grisar per dag i Europa som kan behandlas nästan hur svinaktigt som helst, med bara avkastningen för ögonen. I Sverige är det bättre att vara gris, men dyrare att föda upp dem och nu är det få producenter kvar. Det går att få fram mjölk billigare i Centraleuropa, om vi ser saken kortsiktigt och isolerat.

Man räknar med att våra knappa 5000 mjölkbönder ger jobb till 30 000 andra, allt från professorer och ostmästare till elektriker, chaufförer och industriarbetare. Det är en anledning att värna näringen. Djurskydd, kvalitet, natur, miljö och beredskap är andra tunga orsaker. Jag menar att vi med historien i minne måste inse att vi behöver en levande jordbruksnäring över hela vårt land.

Idag står det om ett av bidragen markägarna får i VK. En mindre del av dem är mjölkbönder. Trots de bidrag de får går verksamheten nätt och jämt ihop, i bästa fall. Ofta är det de få unga och mest skuldsatta som nu tvingas sluta. De som skulle leverera ost, youghurt mjölk och kött till dig, dina barn och barnbarn.

När vi nu en gång har börjat subventionera är det inte lätt att klippa. Nuvarande bidrag kan på ett sätt ses som ett direkt konsumenstöd. Vad skulle mjölken kosta utan och hur skulle det se ut med gran och några hästhagar på allt som nu är åker och öppna landskap?

Det finns saker att se över och stöd att ta bort, t.ex. EU:s stöd till tobaksodling. Men det svenska och norrländska jordbruket måste överleva. Eftervärldens dom kan bli hård om vi nu bara stoppar huvudet i sanden.