Jan Nilssons blogg

En välda blandning...

Etikett: medmänsklighet

Underdogs och drygputtar

Av , , Bli först att kommentera 5

Hör till de verkliga lågkonsumenterna vad gäller TV och har inte sett mycket av t.ex. Skavlan.

Ikväll efter ett stugmöte med framtidsfolket satt jag emellertid och cyklade träningscykel på Friskvårdscenter när denne Skavlan höll hov. Jag är väldigt svag för historier som den med den kenyanske längdskidåkaren Philip Boit och Björn Daehli.

Den norske segraren i milloppet i Os i Nagano 1998 ville inte ha segerceremonin innan den kenyanske skidlöparen som nästan aldrig kunnat träna på snö hade slitit sig in över mållinjen. Man fick skjuta upp blomsterutdelningen 20 minuter medan segraren Daehli väntade på den uttröttade och lindrigt framgångsrike kenyanen och gav honom en kram när han kommit in.

De kände inte varandra, men där började en vänskap som bestått och bl.a. resulterade i att Boit gav sin son namnet Daehli Boit. Jag är omanligt svag för sådana historier, lika mycket som jag har svårt för dryghet och uppnäst föraktfullhet. Vad kan man egentligen i längden ha dryga människor till? Det ska vara något där man slipper ha med dem att göra i så fall.

Kenya är ett fantastiskt land med många människor med stora hjärtan. Det ser nu ut som om jag ska få tillfälle att återse landet i maj, tillsammans med några elever och lärare från skolorna i Skellefteå. Det ser jag fram emot.

En hårdare atmosfär? Det är frågan hur sånt…

Av , , Bli först att kommentera 2

En hårdare atmosfär?

Det är frågan hur sånt mäts, men många tycks anse att vi har ett hårdnande samhällsklimat. Några försöker förenkla maximalt och vill påstå att den utvecklingen startade 2006. Det är inte många som hävdar något så dumt, men de som gör det är hyfsat ihärdiga just i år.

Idag hade jag ett långfika med en socialdemokrat som är väldigt mycket klokare och ärligare än så. Det kändes uppfriskande att han villigt och utan omsvep höll med om att utvecklingen vi båda anade definitivt inte är ny. Att det tycks bli allt mer vanligt att bara göra andra det man absolut måste, även när man mer specifikt har med människor att göra i sitt yrke. Att det verkar bli alltmer sällsynt att ta initiativ till att underlätta för andra där man kan. Supersubjektivt och flummigt kanske, men vi delade bilden.

En vän som fått pröva mycket svårt har nyligen stött på det motsatta. Det var direkt rörande att höra honom tala om"änglarna". De som gjorde mer än vad de måste och tog extraordinära initiativ för att underlätta och lindra. Kanske inte extraordinära i storlek, men i betydelse för mottagaren. De finns, det ska vi inte glömma. Jag är inte främmande för tacksamhet och jag känner definitivt det mot de anonyma sjuksköterskor vars bemötande han beskriver.

Ibland glimmar det till. Också idag.