…
I år arrangeras Yrkes-SM 14-16 maj på Nolia i Umeå. Det är ett evenemang som lyfter fram de jobbsäkraste yrkesvalen och där Sveriges yrkesskickligaste unga tävlar i ett 40-tal olika grenar. De bästa går vidare till Yrkes-EM och Yrkes-VM.
Ta en titt på programmet Region Västerbotten och tävlingsorganisationen presenterar.
Här kan man läsa mer om det som händer och tävlingarna på Europa- och världsnivå.
…
Igår läste jag en artikel i The Economist som var rätt omtumlande. Den handlade om vad den tekniska och digitala utvecklingen fört med sig och kommer att föra med sig för arbetsmarknad och samhälle.
Många av dagens yrken fanns inte för ett antal år sen. En del kommer att bli mer sällsynta framöver. Några försvinner, som alltid har skett. Utvecklingen är varken smärtfri, möjlig att stoppa eller ensidigt negativ. Den kommer enligt artikeln och sunda förnuftet att ställa stora krav på politiken. Mer om det en annan gång.
Ett område där det gäller att vara lyhörd och snabbrörlig är utbildningsområdet. Idag har vi arbetskraftsbrist på vissa traditionella områden som definitivt behövs imorgon också. Det fattas kompetent folk p.g.a. att fler pensioneras än utbildas. Men det saknas än fler inom IT-sektorn. Det fattas gärna utbildat och kunnigt folk när en stad som Umeå på rätt kort tid fått 80 nya företag och ett knappt tusental nya arbetstillfällen inom ett område.
Som sagt, det är inte enkelt när saker förändras, men utvecklingen kan inte stoppas och samhällssektorer inte konserveras. Vi får arbeta på att kunna erbjuda utbildning till unga och även till äldre karriärväxlare för det vi ser behövs och växer fram. Än nödvändigare blir det också att vända trenden med ”dropouts” i grundskola och gymnasium. Det blir inte mindre viktigt med utbildning (jobbrealistisk och verklighetsförankrad) framöver. Oavsett vilket område man siktar på. Vi måste också bli mångdubbelt bättre på att nyttja inflyttande kompetens.
Den engelska artikeln som väckte de här tankarna kan vara skakande. Jag länkar inte dit, den blir nog översatt helt eller delvis och reflektionerna går vidare. Men politiker, arbetsförmedlare, SYV:are, utbildare och allmänt intresserade kan leta reda på den.
…
Strax efter midnatt kom det ut en intressant artikel på vk.se om våra framtida industriförutsättningar här i Västerbotten. Den handlar just om det som står i rubriken, fast det kanske är svårt att se några sammanhang i orden.
I Umeåregionen står industrin för 8000 jobb i dagens läge, enligt skribenterna Thor Persson och Jan Bergmark från Västerbottens handelskammare. Betydelsen för individer, samhälle och välfärd är mycket stor. Den stora tillväxten finns i tjänstesektorn, men även stora delar av den är ofta nära knuten till industrin.
Artikeln tar upp att det finns tecken till återindustrialisering på vissa håll i Sverige. Vissa företag som utlokaliserat verksamheten tar hem den igen. Man tar också upp betydelsen av lokala ägare. Vi har sett välmående företag flytta eller lägga ner av orsaker som inte hade lett till nedläggning om huvudkontor och ägare funnits i Västerbotten. Vi behöver många nya lokalt förankrade företag som kan börja utvecklas och växa.
Vi behöver också unga som utbildar sig inom områdena. I vår äger Yrkes-SM för gymnasieelever rum i Umeå. Jag hoppas att det både innan och under det evenemanget blir mycket ljus på de tekniska och praktiska yrkena som vi till så stor del lever på som samhälle. Yrkesutbildning för den alltmer högteknologiska industrin erbjuder bättre jobbmöjligheter än många andra vägar och relativt sett bättre arbetsvillkor, utvecklingsmöjligheter och lön än förr. Det är viktigt att anhöriga, lärare och SYV:ar inte glömmer tekniska och praktiska utbildningar och yrken när man talar framtid med sina unga.
Det är också viktigt att företagen själva fattar att det gäller att hålla sig framme och visa upp sig om man har tänkt ha bra arbetskraft i morgon. I Sverige har man av hävd varit van att arbetskraften kommer farande rätt färdigutbildad. I länder som Tyskland (med hög status för hantverks- och industriarbetare) står företagen för den stora utbildningsinsatsen när det gäller de flesta tekniska och praktiska yrken. Här blir det kanske inte riktigt så, men förmodligen kommer vi att få se mer av yrkeshögskoleutbildningar för vuxna där företagen är med och formar och styr högaktuella och jobbsäkra utbildningar.
Men nu kom jag in på en annan sak. Läs artikeln!
…
Det finns en del gymnasieprogram som ger de allra flesta jobb efter utbildningen. Som alltid gäller ju att man måste ta den på allvar, vara närvarande och vilja arbeta.
En bransch som utvecklas mer än många andra och som behöver mycket arbetskraft framöver är fordons- och maskinbranschen. Det är färre och färre som har kunskapen att repa och hålla igång fordonen, samtidigt som de blir alltmer avancerade. Elektroniken blir en allt större del och datorerna som sköter felsökning och inställningar ska skötas. Man måste ha koll på flera områden. Arbetsmiljön och hjälpmedel har också utvecklats mycket. Det är inte som för en halv generation sedan.
Vi lever i ett transportberoende land och län. Både det vi säljer och köper transporteras till någon del med motorfordon, det kommer vi inte undan. Många vill köra fordon idag, men det finns fördelar också med att höra till laget som håller igång dem. En är att man i regel får sova hemma, att man vanligtvis vet när man börjar och slutar.
Har man verkligen lärt sig skruva i fordon och maskiner, inte minst de tunga, och varit med på en del kompetensutveckling finns det många som är intresserade av ens kunnande. Det finns många jobb och utvecklingsvägar, vissa klart välbetalda.
Jag hoppas många teknikintresserade killar och tjejer tar en seriös funderare på mekanikerutbildning inför gymnasievalet i februari. Den som söker in, gör något bra av gymnasietiden och vill jobba är förmodligen anställd i branschen om 3,5 år.
…
Jag tänkte fortsätta lite på temat från bloggen ”Arbetskraftsbrist och framtid”. Den här VK-artikeln från förra tisdagen tar upp det märkliga och sorgliga att Västerbottens småföretag (under 50 anställda) faktiskt backar för att man inte hittar arbetskraft. Under tre år ledde Västerbottens småföretag konjunkturligan i landet, men nu slog det back i maskin.
Bristen finns på flera områden, men inte minst på mekaniker-, verkstads- och hantverkssidan. Det finns många orsaker, men en är att praktiska och tekniska yrken inte anses ha nog status. Det kan också hända att tidigare generationer styr bort sina unga från yrkena på grund av arbetsmiljön som fanns i deras ungdom.
Om man inte tar vara på skolan, särskilt gymnasietiden, och kanske inte fullföljer en utbildning är det förstås svårt att få jobb. I flera yrken som förr inte krävde lika mycket behövs idag goda kunskaper i språk, matte, IT-kompetens och lust och förmåga att hantera människor.
Ett riktigt bristyrke är bil- och lastbilsmekaniker, eller tekniker som man benämns med lite erfarenhet och kompetensutveckling. I vårt avlånga och transportberoende land är alla branscher och verksamheter beroende av just lastbilen till någon del, inte minst i norr. Flera av näringarna vi och vår välfärd är helt beroende av bygger på vägtransporter. Idag är det väldigt ont om mekanikerna, något som inte bara drabbar verkstäderna, utan så många fler branscher i allt högre grad. Inom de fordonstekniska yrkena räknar branschen med att det behövs anställas över 200 personer i Västerbotten bara fram t.o.m. 2015.
Arbetsmiljön kan vara tuff när man är ute på fältet, men verkstäderna och hjälpmedlen ser idag helt annorlunda ut än för några årtionden sen. Bilarna också. Bara de senaste åren har IT-utvecklingen i dem tagit gigantiska steg. Motorer, avgasrening, styrning och bromsar, allt är digitalt styrt. Det behövs bra bakgrundskunskaper för att ta hand om det hela.
Utvecklingsmöjligheterna efter utbildningen är inte alls dåliga. Många branscher rekryterar folk som har mekanikerutbildning. Det blir inte en större andel människor som har handens kunskap, men behovet av dem finns alltid. I hög- som lågkonjunktur. Det är inte bara de som lockas iväg till Norge eller blir sina egna som kan ha en god löneutveckling, även om verkstäderna i gemen kanske måste spotta upp sig en del lönemässigt. Att kunna gå in i arbetslivet utan studieskulder är en klar fördel och som läget är nu kan man nästan lova att den som tar vara på gymnasietiden och vill ha jobb får det. Det borde vara hyfsad kö till en sån utbildning kan man tycka.
Det finns många andra yrken som företagen har svårt att rekrytera till. Hoppas att vårens Yrkes-SM i Umeå kan kasta lite ljus mot de praktiska yrkena och skapa mer intresse. Skulle det bli så kommer vi förmodligen bara för det att ha betydligt lägre ungdomsarbetslöshet om några år.
…
Det är brist på arbetskraft till många av de jobb som får vardagen, samhället och näringslivet att fungera. Det riskerar att drabba brett, både de unga och morgondagens välfärd, pensioner m.m. Många utbildas idag länge till mycket osäker framtid. (Motsäger inte det faktum att det fattas studenter på många viktiga kvalificerade högskoleutbildningar) Flera program där så gott som alla som vill har jobb efter gymnasiet går istället halvtomma eller riskerar att stängas.
I maj går Yrkes-SM på Nolia i Umeå. Hoppas att både branscher och skolor nyttjar detta för att sätta fokus på handens kunskap och yrken och dem som utför dem. För de ungas skull och för samhällets.
…
Har just nu mycket kontakt med hantverkare av olika slag och det väcker olika tankar.
Dels är det roligt att se dem i aktion, de som har vilja, driv handens kunskap och kan sin sak. Allt från att beräkna till att utföra, lösa alla problem som uppstår på vägen och avsluta så att allt verkligt är färdigt. Ibland även hantera klagomål.
Två av dem jag mött några gånger är praktikanter, lovande sådana. I det här fallet grabbar som med allra största sannolikhet kommer att ha bra och omväxlande jobb och en tämligen god livsinkomst. Inte oäven lön från 19-20 års ålder och fler utvecklings- och karriärvägar än de flesta tror. En hel del av hantverkarna blir ”sina egna” med ännu större frihet, på ett sätt…
Sen tänker jag på detta med att ta folk. Alla jag mött på sistone verkar både ha ”gått kursen” och även lärt sig själva saken. Att etablera kontakt och kommunicera med uppdragsgivaren. Sådant är jobbskapande i sig, och mycket viktigt.
Jag gissar att många fler än idag skulle kunna hitta bra jobb och få en bättre livsinkomst om man valde ett yrkes- eller yrkesförberedande program. Många skull ha mycket att vinna på att tänka över gymnasievalet en extra gång. Högskolebehörigheten behöver man inte fundera så mycket över. Den kan läsas in på alla gymnasieprogram, men borde förstås ingå automatiskt.
Ska framöver försöka återkomma med en text om en av mina ungdomsvänner, hans yrkesval och den för oss andra helt oväntade väg han tog. Om vi ser handens yrken som lågstatusjobb så är det hög tid att sluta med det.
Idag var det SYV-dag på Liljaskolan i Vännäs. Studie- och yrkesvägledare från olika gymnasie- och grundskolor träffades för information och utbyte.
Bland annat hann man med att få en duvning av meklärarna på Fordonsprogrammet. Johan, Håkan och Jan-Axel slog ett slag för säkra jobb och berättade om hur mekanikeryrket ser ut idag. Hur väldigt stor efterfrågan på de utbildade är, vilka utvecklings- och karriärmöjligheter mekaniker har – inte bara inom fordonsbranschen – och hur arbetsmiljön ser ut i de moderna verkstäderna. SYV:arna hann också få en lektion i elektronisk felsökning och fick byta lampor och däck.
Verkstäderna fick sig en liten känga av våra gäster. De flesta tar inte emot praoelever och då är det svårt att i tid stimulera till intresse för jobbet. Den stora verkstad som ofta gör det har sett flera praoelever söka utbildningen. Och komma tillbaka som arbetskraft.
Företagen som repar bussar, lastbilar och personbilar måste nog anstränga sig betydligt mer i kampen om arbetskraften.
En gäst från en annan stor gymnasieskola berättade hur skev fördelningen var mellan teoretiska och praktiska utbildningar där. Hon var verkligen oroad över utvecklingen, både för elever och samhälle.
Det är inte alltid rätt val att söka ett studieförberedande program, ”för säkerhets skull”. För många blir det inte optimalt. Flera av de säkraste jobben finns också på den praktiska sidan och utvecklingsmöjligheterna och lönen efter några år är i regel bättre än föräldrar och andra vuxna tror.
…
Jag känner en ung man som förvånade och förskräckte sin SYV för några år sen.
Med förmågor och betyg som utan problem hade låtit honom komma både in och ut på vilket gymnasieprogram som helst valde han fordon. Statustänkarna ackade, oade och kvackade och SYV:en slet sitt hår nästan som matadoren i tjuren Ferdinand.
Nu hände det i en stad där nyttan av de grundläggande och handfasta näringarna står klarare och tydligare än på många andra håll, så han mötte också förståelse. Han hade även praktiker omkring sig som inte skrämde honom från valet, utan uppmuntrade honom att skaffa kunskaperna han ville ha och Sverige behöver. Det har gått bra, kommer förmodligen att gå mycket bra och hur yrkeslivet ska se ut om världen står och han får leva vet man aldrig.
Idag skräms och leds ofta unga bort ifrån yrkesutbildningar som leder de flesta till jobb, ofta bättre inkomster än deras lärare någonsin får och otippade utvecklingsvägar. Vuxna minns ibland dåliga arbetsmiljöer och svunna tiders yrkesroller och påverkar närstående unga att söka något ”bättre” än de praktiska yrkesvägarna. Många gånger till skada för de unga och för samhället.
Vi har flera anledningar att bromsa den alltför vanliga ”tvångsakademisering” som finns. Alla gymnasieutbildningar ska ge högskolebehörighet, om man inte väljer enklare kurser. Men vi måste medvetet motarbeta trenden att styra bort unga från yrken som håller infrastruktur, grundfunktioner, industri och innovationsverksamheter igång. För att inte tala om vårdjobben som nästan alla blir beroende av.
I Finland är det inte ovanligt att börja med mekanikerutbildning om man tänker bli ingenjör. Där får man tillgodoräkna sig mycket av yrkesutbildningen senare. (Finländare är ofta lite klokare)
Mekaniska grundkunskaper är inte tunga att bära var man än hamnar och alla är vi beroende av att de finns. Oavsett hur ekonomi, konjunkturer och samhälle utvecklas.
…
Har bollat framtid, utbildningar, bristyrken och möjligheter till jobb med en gymnasiegrabb i eftermiddag. Ett intressant samtal som kanske resulterade i lite aha-upplevelser på båda håll.
Har även pratat motivation och arbetsglädje med en ung undersköterska inom åldringsvården. Ett samtal som nog resulterar i en egen bloggtext snart.
Under veckan fick jag notera att minst två, kanske tre, som började sin utbildningsbana med att bli bilmekaniker via Liljaskolan i Vännäs är piloter inom trafikflyget idag. Det är svårt att veta var man till slut landar utifrån vilken gymnasieutbildning man väljer.
Att välja något som är efterfrågat på arbetsmarknaden måste vara ett förstahandstips. Att verkligen få jobb och snabbt få visa att man vill och kan, det kan öppna oanade vägar vad det lider.
Som det ser ut nu verkar både teknikyrken och jobben där man gör skillnad för människor i olika åldrar vara väldigt bra tips om man söker en framtid i arbete.
Jan
Senaste kommentarerna