Jan Nilssons blogg

En välda blandning...

Etikett: Mombasa

Andra orosmoln

Av , , Bli först att kommentera 2

En rektor på en secondary school, ungefär motsvarande gymnasiet, berättade härom dagen ett annat kustrelaterat bekymmer för Kenya.

Fler och fler i området tycks anse att kusten skulle bli en självständig stat. Man menar t.ex. att för lite av inkomsterna från hamnen stannar i området.

Även här finns det vissa kulturella och religiösa ingredienser De som driver idéerna sägs mestadels vara muslimer som hämtar inspiration från Zanzibar. Man hävdar också att den gamla kolonialmakten Storbritannien avsåg att göra Mombasa självständigt och att det finns dokument som visar detta.

Även om Östafrikas största hamn har drabbats hårt av somaliapiraternas verksamhet skulle Kenya aldrig kunna släppa sin enda storhamn och alla andra därtill. Det finns många hårt arbetande och högt utbildade här, men generellt och traditionellt säger många kenyaner att det mycket mindre företagande, arbets- och utbildningslust vid kusten.

Några ser en risk för oroligheter framöver, vilket inte vore vad Kenya och dess folk behöver. Det är knappast så enkelt att lösningen på den relativa eftersläpningen i området är att man blir självständiga.

Christina grejjar biffen

Av , , Bli först att kommentera 2

Här grejjar hon gröten, men idag tog min medarbetare från Björkskolan hand om en ficktjuv.

Vi hade just klivit ur bilen och skulle strosa lite på ett marknadsområde. Jag var beväpnade med kameran och kameraväskan och Christina såg en man gå väääldigt nära mig. När han fått ner sina långfingrar i ett av väskans sidofack och tagit upp kameraladdaren skrek hon till och greppade tag i mannen och laddaren.

Hon vred den ur händerna på mannen som försökte försvara sig några sekunder innan han kastade sig ut mellan bilarna och försvann med några jagande efter.

Jag har nytta av laddaren, inte han. Jag är glad att hon grep in. Det var inte det mest dramatiska vi varit med om, men det räckte. Några tyckte det var riktigt otäckt.

Hade han tagits hade han kanske fått åka buss. Det hade nog varit otäkt.

Orosmoln över Kenyas kust

Av , , Bli först att kommentera 0

Något som oroar många kenyaner längs kusten är vissa somalier som flyttar hit och tycks ha väldigt mycket pengar. Man betalar villigt för egendomar man vill ha och tvekar säljaren att få in dem i grannskapet lägger man gärna på ”moms”. Man prutar sällan och betalar kontant.

I Mombasas stora hamn ligger delar av den internationella flottstyrka som tycks föra en ojämn kamp mot piraterna i de somaliska vattnen norr om Kenya. De ”nyrikedomspengar” som betalar de fina egendomarna längs kusten anses allmänt vara just piratpengar. Man menar att några håller på med verksamheten av ren och hänsynslös girighet, andra kasnek som ett verktyg för jihad. Det ”heliga” kriget.

Det är inga småsummor som kommer in via fartygskapningarna och Somalia är kanske måttligt intressant att investera dem i, även för piratbranschen. Då känns Kenya mer stabilt.

Lokalbefolkningen är som sagt måttligt road. Även Kenyas traditionellt fridsamma muslimer tycks ha svårt för dessa nyrika invandrare med oklar bakgrund och agenda.

Det finns många tjusiga hus i Kenya, som det här med utsikt över Indiska oceanen. Det hör dock inte piratägt, enligt vad som sagts mig.

Omtanke

Av , , Bli först att kommentera 2

Det här är bilen man hyrt för oss, det har blivit en del mil till både en landsbygdsskola, en nationalpark och lite annat.

Jag tittade in i deras egen minibuss igår och är tacksam för att de hyrde den här till oss. Den andra hade en bekymmersam utmattningsspricka bakom framhjulen.

Chauffören var riktigt bra.

Förhandlingar och fortsättning

Av , , Bli först att kommentera 2

Igår afton hade vi ett maratonpass med förhandlingar om det framtida utbytet. Tre timmar satt vi, med skolstyrelse och lärarrepresentanter,  när krafterna hade börjat sina.

För kenyanerna är vi omåttligt rika och har hur stora resurser som helst. Det är heller inte lätt för alla att förstå skiljelinjerna och ramarna för vårt samarbete. Vi kan förstås inte ta skolans pengar och använda dem till bistånd, hur behjärtansvärt, effektivt och "direkt" det än kan vara.

De pengar vi hittills använt till resan och utbytet är "Erasmuspengar", EU-pengar som alla skolor kan söka. Till detta kommer pengarna eleverna har arbetat ihop och en bra summa som Luthersk Litteraturmission snabbbeviljade i veckan.

Vad som sedan eventuellt kan komma fram via olika kanaler får vi se, vi sänder i alla fall inte ut några skolpengar.

Det här är ett samverkansprojekt mellan skolor i olika världsdelar, möjligheterna till "minibistånd" är något som kommer på köpet. Förhoppningen är att projektet ska fortsätta och berika båda verksamheterna.

Det vi främst känner att vi vill dela med oss av är synen på de minsta barnen, deras utveckling och lärande. Vi har också saker att lära oss av kenyanerna. Jag hoppas att det blir tid att lägga ut en del foton med exempel på båda delarna.

Första matcherna

Av , , Bli först att kommentera 3

Idag blev det första matcherna med fotbollarna här på skolan i Mombasa. Det blev tre olika sporter på direkten.

I ena hörnet av skolområdet blev det vollyboll. Även rektorn drogs med, det är han längst till höger utan skoluniform. En ung rektor, 28 år.

I mitten var det de yngre killarna som spelade fotboll. Alla ville vara med, samtidigt.

I andra hörnet spelade tjejerna basket, eller var det rugby? Det gick hårt till. Man ville inte komma emellan!

Det oemotståndliga småfolket

Av , , Bli först att kommentera 4

Det känns väldigt lovande med ungdomarna man möter här på skolan i det här fattiga området. De som i jämförbara ämnen ofta ligger ett snäpp högre än vi gör i Sverige i samma klasser. Tänkte komma med några bildexempel senare. De som också övar debatt, ”parlament”, tankeinitiativ och argumentation en gång i veckan på ett helt speciellt sätt. De som säkert kan trotsa som alla andra, men lär sig hur man ska göra för att saker verkligen ska fungera i kontakten med vuxna, myndigheter och övriga omvärlden.

Men det som smälter en närmast totalt är ju de små. Alla olikt skapade och fulllvärdiga människor som är tidigt i sin utveckling. De nyfikna, blyga, små- eller orädda charmtrollen som det finns 122 stycken av här på skolan. Förskolebarnen som går i skolan i Kenya, som har textböcker och övar på bokstäverna, siffrorna och ng-ljudet vid tre års ålder och som ibland får en kroppslig bestraffning när man testar gränserna. Som man både tycker synd om och på ett sätt lyckönskar.

Nu bidrar vi förstås till en speciell atmosfär här där många faktiskt inte sett en vit person förr i sitt medvetna liv och där lärarna trummat upp en stor förväntan till vår ankomst. Lite jultomtar blir vi också för både yngre och äldre.

Samtidigt är det t.ex. svårt att förstå var all nöjdhet och tillit i vardagen kommer ifrån och varför det gråts så märkvärdigt lite. Skickar några bilder på dem. Några från skoldagar och några från söndagen.

Obeservera ”sticketröjorna” på vissa bilder. De som de små är ålagda att ha under de här kalla "vindermånaderna.

Notera taggtråden kring blommorna. Det där med barnvänlighet tar sig olika uttryck i Sverige och Kenya. *s* Vi har fler småbarnsbilder, men det här får räcka tills vidare.