Jan Nilssons blogg

En välda blandning...

Etikett: nazism

Om odemokratiska ”antirasister”

Av , , Bli först att kommentera 9


Det är inte alla dagar jag håller med Jan Guillou, men här gör jag det. Inte fullt ut i alla meningar, men i huvudbudskapet.

Det är helt galet att media, och om jan G har rätt även polisen, ser mellan fingrarna med vänstervåldet mot Migrationsverkets personal. Myndigheten som verkställer riksdagens demokratiskt fattade beslut och just nu även jobbar skift för att klara alla ansökningar.

Inkonsekvensen i att tolerera våld mot Migrationsverkets anställda som inte tolererats ett ögonblick om det levererats av andra kanten, den är upprörande.

Polisen ska skydda och ingripa, samhället ska lagföra och media rapportera och avslöja!

Vilket århundrade sa ni?

Av , , 2 kommentarer 8


När man ser chefsrabbinen i Ukraina uppmana de judar som kan att lämna landet, då undrar man vilket århundrade man lever i.

Man inser på nytt hur mycket bedrövelse och elände som kan ligga inbäddat i våldsamma oppositionsyttringar, hur förklarliga och förståeliga de än kan vara.

Hoppas att det utkristalliseras en samlande ledning i Ukraina som kan se till det gemensamma bästa och hålla nazistanstrukna och antisemitiska element kortare än kort. Annars är Europas andra blågula land illa ute.

SÄPO behövs till annat

Av , , Bli först att kommentera 10


Våldsvänster och våldshöger kostar mycket lidande och resurser, så helt i onödan.

Migrationsverket och dess personal blir i genomsnitt utsatt för attack eller skadegörelse varannan vecka. 54 gånger på två år. Man upplever inte sig ha fått tillräckligt skydd och stöd. Så ska tjänstemän som verkställer beslut enligt demokratiskt fattade lagar definitivt inte behöva ha det. Även om man inte förstår alla beslut. I det här fallet räknar man med att det är våldsvänstern som står för våld, hot och förstörelse.

Alldeles klart är att tjänstemännen inte ska behöva uppleva sig stödlösa i sin utsatta situation.

Sjöstedts ursäkt

Av , , 2 kommentarer 6


På V-kongressen häromdagen läste skådespelaren Ann Petrén en text som jämförde regeringen med nazisterna. Den introducerades under punkten ”Valpepp” av V:s kommunikationschef Åsa Mattsson.

Texten skrevs för 20 år sedan och avsåg då socialdemokraterna. Det spelar ingen roll vem som avsågs och avses, att devalvera mänsklighetens stora moraliska katastrofer för billiga valårsgrepp är lågt och oförsvarbart.

Klokt av Sjöstedt att be om ursäkt i det här fallet.

Som en brasklapp vill jag säga att man gott kan ha texten om ”icke lönsamma” i minne framöver. Det kan gömma sig mycket mörker bakom och bortom de finare dödshjälpsargumenten. Särskilt i de många europeiska samhällen (i både öst och väst) där ålderspyramiden är upp- och nervänd. Vi bör hålla ögon och öron öppna. Kerstin Thorvalls text är definitivt inte tillämpbar som ”valpepp” i partipolitiken, men kan träffa ett samhälle som sätter sig över människovärdet.

Våldsverkare

Av , , 2 kommentarer 7


Hur någon enda människa kan bli och vara nazist övergår mitt förstånd. Som tur är även de flesta andras. Samtidigt visar inte minst Tysklands mörka och hatfyllda 30- och 40-tal att människan är skör och lättpåverkad som individ och kollektiv och kan fastna i oerhört förenklat tänkande. Det obegripliga kan hända.

De listigare svenska nynazisterna har under senare år skrapat ihop lite bonuspoäng i vissas ögon genom att lämna över mycket av det offentliga våldsutövandet till en del av ”antifascisterna”. Kanske var det därför de stackars poliserna var så eländigt få och oförberedda i Kärrtorp idag då nazister angrep ett för dem misshagligt demonstrationståg med både sten, knivar och annat.

”Autonoma arbetare” heter en vänsterorganisation som i höst angripit AF-chefer i deras hem, som det rapporterades igår. På samlingssidan ”Motkraft” skriver gruppen (som jag gissar innehåller Få arbetare): ”Revolutionen kommer inte att ske med vita handskar och våra metoder kommer inte att vara ”mjuka” eller politiskt korrekta. Vi i aktiongruppen Autonoma Arbetare i Skåne påstår att direkta angrepp på chefer, politiker och kapitalister är den bäst lämpade metoden utifrån dagens situation.”

Både dessa autonoma och SMR som härjade i Kärrtorp idag behöver mer SÄPO-uppvaktning. Det är tragiskt att samhällets knappa resurser ska gå till bevakande av dessa våldsverkare till höger och vänster, men det finns inga alternativ. Känner de odemokratiska krafter som söker hatfyllt våld och kamouflerar det med politisk fernissa att samhället inte svarar kan mycket hända. Det är också oerhört viktigt att ingen sida uppmuntras i våldsanvändningen, som tyvärr skett.

Inte underligt man inte vet

Av , , 2 kommentarer 7

Igår länkade jag till en artikel om Raoul Wallenberg av Olle Wästberg. Idag hittade jag en som Claes Arvidsson i SvD skrivit med anledning av det Wallenbergår som nu avslutas – "Ett Wallenbergår väl värt att minnas"

Det är inte så underligt att våra unga inte känner till denne märkessvensk som räddade tiotusentals liv och därför förlorade sitt. I Arvidssons artikel står det att läsa:

"En läromedelsundersökning som har gjorts visar att Wallenberg bara nämns i åtta av de 23 läroböcker för gymnasiet som har granskats. Bara i två är han viktigare än ett par meningar och endast en ger en mer utförlig redovisning av hans gärning. I högstadiet är han omnämnd i en av nio böcker."

Oj så uselt.Det här handlar inte bara om den svensk som förmodligen uppmärksammats allra mest internationellt i år, det andlar om något mer än honom och Sverige. Som det står i artikelns nästa stycke:

"Men att Wallenberg får ta plats handlar inte bara om att hedra minnet av en svensk hjälte, utan också – och det har också varit ett underliggande tema för minnesåret – att verka för tolerans och mot främlingsfientlighet och antisemitism. I Sverige. I världen. På så sätt tillhör Raoul Wallenberg också framtiden."

Det står mer i den koncentrerade arikeln. Klicka på länken på tredje raden och läs.

 

Glömd och uppmärksammad

Av , , 8 kommentarer 8


Det är en väldig lyx att få en dag eller två då man i hyfsad lugn och ro kan göra det ogjorda. Rensa datorer och temporärt rädda bilder och dokument till separata hårddiskar till exempel.

Det är också lyx att få tid läsa de där artiklarna man annars i bästa fall skummar. Helst på prasslande papper vid bordet, i soffan eller sängen.

Idag föll ögonen bland annat på "Decembertankar" i dagens VK, en krönika skriven av Olle Wästberg

Den handlar om årets internationellt mest uppmärksammade svensk. Den andre i världen som blivit hedersmedborgare i USA. Om mannen som räddade så många till så högt personligt pris och som sveks så grundligt av några av sitt lands dåvarande och närmast efterkommande ledare.

Jag påmindes härom dagen om vilket hot Sovjet var också mot Sverige. Vilken påverkan man hade genom delar av vänstersociteten, mediers talande och tigande och hur allt detta tillsammans ofta framkallade krypande. Ibland av sådana som Palme, fast det får man inte säga. Absolut i fråga om ockupationen av Estland, Lettland och Litauen och inte minst när det gäller årets minnessvensk, Raoul Wallenberg.

Hans år 2012 inleddes i Ungern där var tredje röstar på ett parti som vill registrera alla judar. Det ena oerhört skrämmande och det andra lite löftesrikt. Trettiotalsvibbarna påminner om att historiens lektioner måste hållas i minne, repeteras och schemaläggas för nya generationers livselever.

Jag är nämligen ganska övertygad om att för få unga vet något om en av de svenskar det finns störst anledning att vara stolt över.

Hatgrupper

Av , , 4 kommentarer 5


Läste just en SvD-artikel av Karin Henriksson om växande hatgrupper i USA. Sorglig och oroande.

Visst kan man se liknande tendenser även i Sverige, även om galenskapen oftast inte är lika färggrann och extrem som på en del andra håll. Fast mångfärgad är den nog. Den kan exempelvis vara både röd och brun och som vi såg av självmordsbombningen i Stockholm även religiöst ”grön”.

När det gäller de bruna tycker jag mig märka att vissa som inte är nazister men läser media som är mer främlingsfientliga och spelar på förenklat ”vi och dom”-tänkande ofta får i sig förvriden information om just nazismen. En del av våra riktigt unga som i början kanske bara är kritiska mot vad man anser vara en större invandring än Sverige klarar riskerar att dras över i något helt annat. Det finns många nätsidor som inbjuder till en sorgligt enkel svart-vit värld med tillhörighet, starka känslor och gemensamma fiender där svammel om judarna och desinformation om världskrigen är ett steg på vägen. En (o)lustig detalj är att just i synen på judarna står de drivande ofta i samma pöl som vissa av de muslimer man per definition hatar.

När det gäller hatgrupper av olika slag har vi alla och inte minst föräldrar anledning att vara uppmärksamma.

Nu dras ett streck

Av , , 12 kommentarer 8

På Monica Wahlströms blogg skrev jag igår en kommentar där jag har en tanke om  skillnaden mellan S och V i synen på att gripa in i minoriteten när man själv sitter i majoritet.

Kommentaren fick Andreas Jansson att tända till och beskylla mig både för att vara en arg, inträngd och låg människa och att bespotta honom för att vara kommunist. Det har jag inte gjort. Arg var jag inte heller och jag känner mig inte inträngd. Så här skrev jag:

"Jonas och Andreas, jag är inte så förvånad över att ni öppet applåderar att vänstersidan går in och "designar" oppositionen som man finner för gott. Det finns väl som en tradition i kommunismen där ert parti har sina rötter? Med detta inte sagt att ni bekänner er till den, det vet jag inget om."

Den demokratiska traditionen inom socialdemokratin är välkänd och stark, därför reagerar man i regel också när partikamrater gör lagliga, men ytterst tveksamma, interventioner i oppositionen när man själv sitter i majoritet. Sådana dubier hörs inte av i V, vilket kan ha att göra med graden av demokratisk tradition. Det var mindre än fem år sedan Lars Ohly slutade kalla sig kommunist.

Jag har goda vänner i V som jag har mycket stort förtroende för, men jag har också mött vänsterpartister som fortfarande kallar sig kommunister. Den ideologin har gjort världen och människorna stor skada och fortsätter att göra det ute i världen.

Jag har varit i flera tidigare kommunistländer, både före och efter "murfallet", och för mig är det inte så stor skillnad på konsekvenserna av den ideologin och nazismen. En skillnad är att kommunismen hunnit mörda så många fler. Jag har själv träffat sådana som både fängslats, torterats, spärrats från skola och jobb och förlorat vänner och anhöriga på grund av kommunismen. Jag kommer att fortsätta vara både antinazist och antikommunist.

Jag hoppas och tror att Andreas vill vara demokratisk socialist och inte kommunist och tillskriver honom därför inte K-etiketten.

Nu håller debatten om situationen i Vännäs att dra iväg alldeles väldigt och därför gör jag en paus i den. Kanske t.o.m. sätter punkt.