…

Så här outhärdligt vackra dagar med vårvinterkänsla får man inte så många av under en vinter. Inte ens under ett liv. Även om man har förmånen att få leva ett Norrlandsliv.

På väg hem från Umeå och Mariehemskyrkan sökte vi upp de små vägarna till höger och vänster om E12:an. Lite längre blir det kanske, men det går sakta, på låga varv.

Tusen miljarder snöflingor gnistrade ikapp i solskenet. I Kåddis stod en man mitt ute på en stor åker och såg ut att bara titta ut över vintervädret. Han hade kanske ett annat ärende, men jag hade förstått om han bara tittade.

En snötyngd skylt med trevlig text tiggde om att bli fotad, men kameran hade glömts hemma. Man ska aldrig gå ut utan kamera.

Nu ska jag äta en av mammas semlor, ackompanjerad av en kopp kaffe. Sen blir det en promenad i sista solljuset för dagen.

Med kamera.