Jan Nilssons blogg

En välda blandning...

Etikett: nystart

Att bjuda in

Av , , Bli först att kommentera 7


Att var och en som kan arbeta får arbeta är viktigt för både samhälle och individ. Inte minst för dem som inte kan arbeta.

Nästan alla av oss drabbas någon gång av att inte kunna arbeta. Vanligen handlar det om korta perioder, men för några blir bortavaron längre.
En sjuka i vårt samhälle är att många som varit borta en längre tid konsekvent blir bortvalda i närmast alla sammanhang, utan närmare reflektion. Trots att det idag finns många vägar och verktyg att tillgå för att underlätta ”återinträdet”.

Ingen ska säga att det i dessa lägen är lättare att komma in i offentliga än privata verksamheter. Alla ”ser om sitt hus”. Vi som är politiskt verksamma i kommuner, landsting och stat vet också att få verksamheter är så obenägna att ta emot praktikanter som våra. Detta dessutom i ett läge då pensioneringarna inom vården ökar och andelen sökande till utbildningarna minskar.

Låt oss sträva efter att bjuda in till arbetsmarknaden istället för att stänga ute. Nyttja verktygen som finns och ta vara på människorna som vill bidra. Inte minst inom kommuner och landsting där arbetskraftsbehoven kommer att bli väldigt stora.

Arbetskraftsbrist och framtid

Av , , Bli först att kommentera 5


Det är frustrerande med både betydande arbetslöshet och arbetskraftsbrist.

Även om ungdomsarbetslösheten inte är så stor som den ser ut är den alldeles för stor. När man sen läser om hur företags tillväxt begränsas (även då som arbetsgivare och välfärdsfinansiärer) för att man inte hittar utbildad arbetskraft, då blir man beklämd.

I den här artikeln i SvD tar man upp löneutfallet vid högskolestudier och jämför dem också med studier vid Yrkeshögskolan. Det skrivs mycket att reflektera kring, två ord fastnade särskilt hos mig. Relevans och karriärväxling.

Det behövs fler ”relevanta” utbildningsplatser som likt Yrkeshögskolan (YH) svarar mot existerande behov. Inom YH finns stark koppling mellan arbetsmarknad, företag och utbildning. Inom högskolan, och även gymnasieskolan, skulle man önska att relevansen kunde växa. Det är betydelsefullt för både ungdomar och samhälle.

Karriärväxling är en annan viktighet som försvåras i onödan. För att mota att ekonomi och samhälle bromsas måste den underlättas. Allt fler förstår vad som sker när fler lämnar arbetslivet än som kommer in. Fler ska försörja färre = svår ekvation.

Många utanför arbetsmarknaden har ofullständig eller mindre relevant utbildning och det är betydligt svårare att hävda papperslösa kunskaper och färdigheter, även där de finns. Åtskilliga upplever sig inlåsta och vågar inte byta yrke i en tid då man kan anses för gammal innan fyrtio. Allt pekar på att fler måste jobba längre, samtidigt som vissa företag fastnar i trender som skulle kräva ålderskonservering. Sånt fungerar inte, dagens 35-åring blir 50 om mindre än 5 500 dagar. Vi åldras och måste på grund av demografi m.m. ha möjlighet till uppgradering och karriärväxling längre än förr.

Oavsett vilka som sitter vid makten ska vi bereda oss på arbete längre upp i åldrarna, det är enkel matematik. Alla kan inte jobba längre, men samtidigt som vi måste se till att fler unga söker och finner relevanta utbildningar måste de som vill och kan kunna jobba fler år. Samhället, skattesystemet och välfärden behöver det. Det behövs också att fler nyanlända blir anställningsbara och får jobb, men det blir en egen text framöver.

Det måste bli lättare att hitta omställningsutbildningar där man lär nytt eller fräschar upp sin utbildning. Mekanikern som lämnade lastbilsverkstaden för 20 år sedan, blir arbetslös och har 10-20 år kvar till pensionen, måste kunna hitta en utbildning där man får det som saknas – t.ex. hela den gigantiska digitala utvecklingen.
Ska vi fortsätta att vara ett kunskaps- och höglönesamhälle i framkant på hundratals olika områden måste vi få fram utbildade lärare. Det måste alltid gå att lägga till pedagogiken m.m. till ämneskunskaper och erfarenheter man har för en lärargärning i grundskola och studie- och yrkesförberedande gymnasieprogram och inom VUX. Om inte, hur ska vi få fram de mängder av lärare som fattas 2020? Det finns ett gigantiskt behov av andra karriärväxlingar som måste göras. Vi behöver t.ex. ett stort antal olika tekniker, inte nödvändigtvis civilare.

Det är hög tid att tänka till, komma överens, kavla upp ärmarna och sätta igång.

Opassande, men sant

Av , , 2 kommentarer 10


Läste just ett citat av KO Feldt i den intressanta lilla tidningen ”Norden”. Det handlade om resursbrist, något inte alldeles okänt idag. Fast det aldrig kommit mer pengar till våra offentliga verksamheter någon gång förut.

Nu när det är så smärtsamt hårda besparingar på gång på flera håll så kanske man borde undvika ett sådant citat.

Medan jag funderar på om jag ska återge det vill jag ge vidare ordet ”försämringsarbete”. Jag känner en chef som föreslog att hans organisation skulle börja ägna sig åt det. Ja, det kan vara dags. Många är de branscher och områden där man låtit en viss sorts förbättringsarbeten växa väldigt länge nu. På en del håll så länge att det blir för lite tid, ork och pengar till själva kärnverksamheten. Mötena, uppföljningarna, utvärderingarna och redovisningarna tar dem – tiden, orken och pengarna – till allt större grad. Det är inte bara i offentlig sektor, jag har ögonvittesskildringar från svenska ”kronjuveler” till storföretag där det är likadant.

Rätt utfört försämringsarbete kan vara nödvändigt. Vad är det vi ska ta bort om vi vill lägga till något annat, eller kanske bara orka med huvuduppgiften? Skolan är ett område där väldigt mycket kommit till och mest varje vecka hörs någon indignerad röst kräva att skolan ska ”ta hand om” något mer. Väldigt sällan hörs röster tala om vad skolan får lämna.

Det finns kvalitet som aldrig blir dokumenterad, tro det eller ej. Det finns till och med kvalitet som inte kommer till, för tiden, kraften och åhågan gick åt till dokumentation som sen ingen tog del av.
Shame.

Nu är jag så pass trött att omdömet sviktar en smula och jag vågar skriva Kjell Olofs citat: ”Ingenting lär befrämja kreativiteten så som brist på pengar”. Det ligger en del där. Vad kan vi göra fast pengarna inte räcker till det vi vill? Hur kan vi göra istället? Vi kanske kan nå nästan ända fram på ett annat sätt när pengarna inte alls räcker till att göra som vi brukar? Vad kan vi faktiskt sluta göra? Några av våra stora uppfinningar, framgångsrika företag och karriärer har sett dagens ljus i riktigt prekära situationer.

Du som är friställd eller riktigt nödställd ska inte ta KO:s ord som ett hån. Det var av medkänsla med dig jag tvekade att använda det, men orden innehåller ett hopp också. Om man läser dem rätt. Ibland är bristsituationen början på något nytt, kanske bättre. Både för personer och organisationer.

Jobbsatsningar & sociala företag

Av , , 29 kommentarer 6


Det är sällan man läser så roliga saker som artikeln om Balticgruppens och Umeå kommuns satsning på ungdomsjobb.

Att så många som 111 av 186 är kvar i arbete eller har börjat studera efter de 6-8 månaderna med stöd är väldigt glädjande. Det är inte alla satsningar som kan uppvisa den statistiken.

Talade idag med en tjänsteman inom arbetsmarknadsenheten i Vännäs. Även i deras satsning för personer som hamnat utanför finns det mycket att glädja sig åt.

En annan sak som jag personligen hoppas mycket på är de sociala företagen. Det finns en del spirande exempel i Norrland på sådana företag som redan hunnit betyda mycket. Återkommer om det, en annan dag och en annan tid.

Kvällsjobb, överraskningar och medmänsklighet

Av , , Bli först att kommentera 7

Tar en paus i arbetet på skolan där jag sitter och svettas med diverse saker och ting. Lite sena skriftliga omdömen är en sak. Nu har jag just gjort mitt sista!

Har idag mött en person som för många år sedan var utdömd av allt och alla. En som var "långt ner i källaren" och som väldigt få, om några alls, väntade skulle ha en framtid överhuvudtaget. I dag är det en sedan länge väletablerad, utbildad och kvalificerad samhällskugge med stor betydelse för många. En som fann Meningen med livet, siktar mot evigheten och lever intensivt i nuet. Det mötet har lyst upp decembermörkret en del idag.

Det sker positiva överraskningar. Vi ska inte helt ge upp någon på vägen, även om engagemang och möjligheter har sin begränsning. Vi är människor, inte gudar.

En annan person dog härom veckan, sittandes hemma i soffan. Livsvägen var inte snörrät direkt och mycket hade blivit fel under resan. När det lugnade av mot slutet av livet tog den här personen sig an ett par tre andra som inte heller hade det lätt. Blev lite mamma, lite kompis, lite hjälpbehövande så att de andra fick göra lite nytta och se utöver sin lilla livsplätt. Ibland kan vi faktiskt hjälpa andra genom att behöva hjälp.

Tänk om vi kunde ta oss an i alla fall tre stycken var och underlätta livet litegrann för dessa. Något bättre bleve det under solen, i jämmerdalen.