…

Har idag ätit lunch med Cristina Husmark Pehrsson. Jag och ett femtontal till.

Just nu pågår en stor omställning i vårt sjukförsäkringssystem. En alldeles nödvändig omställning som även nuvarande opposition inser behövs. Annars väntar ett kaos värre än det som utmålas i kvällspressen just nu.

Jag minns tårar hos en som aldrig haft en mänsklig kontakt med Försäkringskassan sedan sjukskrivningens början. Bara blankettväxling. Första kontakten var en man som ringde och sa att man ville "förtidspensionera" personen. Det hade kunnat bli den slutgiltiga spiken i kistan för självkänsla och självförtroende. Det blev lyckligtvis inte så. I detta fall.

Rehabiliteringsinsatserna som Alliansen sjösatt är bra. Likaså huvudprincipen att sjukförsäkringen inte ska vara ett uppsamlingsheat för dem som har andra problem än sjukdom.

De som är sjuka så att de inte kan arbeta, blir sämre, oavsett eller om de arbetar – de Är sjuka och ska ha fortsatt sjukpenning. Det är det besked jag fått idag, som svar också på ett specifikt ärende.

Det är ont om tid och jag lider med dem som idag lever i stor osäkerhet. Jag hoppas innerligt att justeringarna kan göras i tid, att utbetalningarna ska fungera och att det inte kastas grus i maskineriet.

Ingen vill slå på dem som ligger, det är förbättring som är målet. De flesta (även en moderat!) har närstående som drabbats av både sjukdom och arbetslöshet. Vi kommer själva att drabbas, förr eller senare, om vi inte redan drabbats av sjukdom. Vi måste ha ett system som både är hållbart och möter individernas behov.

Just nu är jag på väg till en som snart blir "ut- eller omförsäkrad". De som målar upp vrångbilder om att vi moderater lever i en bubbla långt från verkligheten målar inte med beständiga och hållbara fäger. Det kommer att visa sig när saker kommit på plats och drevet lugnat av.

Jag gav förresten Cristina Husmark Pehrsson en kram. Det kan man behöva när man är jagad, aldrig får tala till punkt och nästan ständigt utmålas som ett monster. Fast man vill väl.

Svd SvD2 DN VK