Idag kom en vänlig man från Forskningsarkivet vid Umeå Universitet och hämtade de flesta av pappas släktforskningspärmar.

Idag finns ganska kompletta digitala register snabbt åtkomliga för en överkomlig slant om man bara vill ha namn. I de här byapärmarna finns ofta mer än det. Utdrag ur olika Sveriges olika arkiv och ibland uppsnappade historier, bilder, dikter m.m. Min pappa arbetade nästan jämt, ofta med det här materialet – för sitt intresses skull. En del av det han hittade blev genom åren underlag för både romaner, poesi, artiklar och en hembygdsbok.

Det var nog inte bara för att mota vemodskänslan jag liksom såg pappa Tore framför mig. Leende, med händerna på ryggen, glad när han skickade iväg någon likasinnad historienörd med pärmar som han eller hon kommit för att låna av honom.
Jag tror han hade velat detta. Att materialet skulle hamna på ett relativt säkert ställe och att vem som helst skulle ha tillgång till det.

Sen var det roligt att höra ”hämtaren” säga att man räknar pappa till en av länets fyra främsta amatörforskare. Det tror jag hade glatt honom också. Han var inte mer än människa.