…

Det är inga lätta sakeratt bli gammal  i Indien. Bara de med statliga jobb har pension. I den del av landet som omfattas av IT-under och annan företagstillväxt finner det nog också sina lösningar. Men för det stora flertalet är barnen pensionsförsäkringen.

All egendom har traditionellt gått till pojkarna, man gav en gåva till familjerna som döttrarna "giftes in i". Därifrån kommer "dowryn", hemgiftsplågan som i vissa delar av Indien tar sig allt groteskare proportioner. Idag ges ingen gåva, man kräver egendom, pengar, smycken, möbler eller annat av flickans familj. Man kan komma i efterhand och kräva mer. Får man inte det kan det hända saker.

Efter mina besök i olika indiska områden och samhällsklasser brukar ja le, milt överseende, när folk kommer och säger att Indien är mer andligt och mindre materialistiskt. Människan är sig lik överallt, det tar bara lite olika uttryck.

Äktenskap handlar rätt mycket om egendom i Indien. Där vi nu är, Nagercoil i Tamilnadu, har man ett bra utbildningssystem och välutbildat folk. Ändå hör "frivilliga" äktenskap till undantagen. Om två älskande gifter sig mot föräldrarnas vilja har det hänt att det fått fatala följder, särskilt om man gift sig över kastgränserna. Då finns exempel på att man dödat pojken eller båda.

Det blir spännande att se hur det går med de här sakerna framöver. Med modern ultraljudsteknik och abort formar många familjen som man vill ha den. Följden är att det redan nu finns ett påtagligt underskott på flickor.

Att bli gammal skulle det handla om, ja. Har man inga barn, som den här mannen i Chebrole  t.ex, då är det inte lätt. Det är oerhört ovanligt med hem för äldre. Här i Nagercoilområdet, med en knapp miljon människor, finns det två. Båda drivna av kyrkor.

Mannen på bilden bor hos församlingen i Chebrole tillsammans med ett antal andra äldre.