…
Det ryska beteendet med lågintensiv ockupation och högintensiv desinformation via statsmedia känns oroande. Luktar nästan trettiotal.

Också då fanns ett allt starkare nationalistiskt land där många brann av revanschlust efter tidigare förödmjukelser och en stark längtan efter ny storhet. Ett land med ledare som tänkte dramatiskt annorlunda tankar än andra.

Också då hade Europa låtit bli att lägga pengar på sina försvar. Förståeligt nog efter första världskrigets nationalistiska och militära tokerier med efterföljande katastrof. Konsekvenserna av aningslösheten blev svåra när en nationalistiskt berusad makt med geopolitiska ambitioner fick växa sig stark i politisk tvekan och militärt vacum.

Min pappa brukade förresten berätta om dem han och de andra rekryterna under andra världskriget kallade ”Per-Albinspojkarna”. De som fick rycka in fast de fått lite eller ingen militär utbildning där under ett par år på 30-talet. Det skulle ju aldrig mer bli krig i denna upplysta tid, varför då värnplikt?

Det finns också många olikheter gentemot 30-talet. Hoppas att likheterna bara är skenbara.