…

Jag har uppvaktats av en ivrig kritiker här på bloggen som på slutet frågat vem som betalar mitt "ihärdiga" kampanjande. Det har också kommit insinuationer ute i verkliga livet. Jag tänkte därför ta tjuren vid hornen samt bladet från munnen och lägga korten på bordet.

Först vill jag säga att man på min femteplats inte har något personligt kampanjstöd från partiet. Jag är en sorts norrländsk smålänning, man odlar gärna den sidan när man arbetat största delen av ett arbetsliv i hel- eller halvideella organisationer där det gäller att vända på slanten minst tre gånger. (Tror att jag har nytta av den bakgrunden i politiken) Bilmil, kampanjmaterial och annat kommer ändå att kosta. Det blir även ett antal veckor då jag inte har någon lön och inte heller vet när det börjar komma sån igen.

Västerbottens Folkblad har frågat vad jag totalt satsar på kampanjen, men jag kunde då inte svara dem så exakt. Alla summor är inte klara, men för Agneta och mig blir det mycket pengar.

VF frågade också om jag satsat på någon insamling för kampanjen, men det skulle jag inte klara av. Varken inför vänner med små inkomster,  inför de avundsjuka eller kritiker som vill tänka att jag främst satsar på riksdagen för lönen. Vissa skulle ha kunnat använda en "osvensk" insamling emot mig på ett sätt som jag inte vill vara med om. Då känns det mycket bättre att låta bli till ett troligt pris av ett ekonomiskt bakslag.

Är man riktigt klok som gör så här med sina besparingar, på så osäkra premisser? Det kan anses tveksamt, men tror man att rikspolitiken kan vara ens "kallelse" och ställer upp så får man acceptera villkoren.

Spekulerar man dessutom kring vad en rödgrön regering med Mona Sahlin, V och MP (osett vilka ledare det blir) vid rodret skulle kunna kosta så blir det kanske ändå billigt. Även om jag inte skulle komma in i riksdagen får jag se det som så att jag gör en insats för ett fortsatt borgerligt regeringsinnehav. Bara räntehöjningarna om långivarna skulle se Ohly ta plats i regeringen och man uppfattar det så att Sverige lämnar arbetslinjen för bidragslinjen skulle kosta mig, många och staten mycket pengar. Till det kommer en politik där man t.ex. inte ser någon vits i att betala ner statsskulden för våra efterkommande. Risken skulle förmodligen öka för att bromsen i pensionerna slår till fler gånger med konsekevenser för både min mamma och alla andra pensionärer. Jag räknar också med svåra följder för Norrland p.g.a. kilometerskatterna. Sist men inte minst tror jag det skulle bli betydligt färre jobb. Inte bara genom slopad RUT och dubbel jobbskatt för unga. 2010 års val är ett mycket viktigt val.

Hur var det då med mina bidragsgivare? Det finns hittills bara en. Min ständiga stöttepelare Pär Andersson, Pelle Nonpareille i Brattsbacka. Jag öppnade ett kuvert när jag kom hem från stugan idag och fick mig ett mycket gott skratt. Sagde Pelle hade sänt mig en trisslott och ett grattis för att jag hävdat att jag var hans besökare 100 000 för ett par dagar sedan. Tack ska du ha!

Det började bra vid skrapet. Två gånger stod det 100 000 på första raden. Eventuell vinst skulle dessutom tiodubblas. En miljon i kampanjpengar? Ujuj, undrars vad Pelle tänkt om det slagit in? Nu blev fortsättningen tyvärr inte lika bra.

Kommer moderata länsförbundstyrelsen och vill granska mina kampanjräkenskaper så blir det förmodligen ett ännu okänt antal 10 000-lappar i utgifter och så trisslotten á 25 kronor från Brattsbacka på inkomstsidan.

Det är tanken som räknas, Pelle, det kunde ha slagit in! Tack än en gång! 🙂