Jan Nilssons blogg

En välda blandning...

Etikett: pressetik

Mediadomstolarna

Av , , 16 kommentarer 2


Nu går angreppen på Arkelsten huvudsakligen på annat spår än från början. Med drevets logik vill många försöka krossa henne, oavsett med vilket verktyg, annars känns prestigeförlusten förmodligen för stor här och där.

Vad jag förstår är huvudsakliga mediefrågan i nuläget om hon kan misstänkas för att ha betalat något svart eller inte när hon vid 23 flyttade hemifrån.

Man ska inte betala svart, man ska göra rätt för sig även på det sättet. Jag undrar samtidigt hur många av drevkarlarna eller åskådarna till jakten på Arkelsten som aldrig någonsin efter lagens bokstav växlat kvittolösa pengar mellan sig och någon annan. Jag tror de är få om man scannar ett tredjedels liv.

Det gäller också journalister och mediachefer. För några år sedan kom det fram en del vidlyftigheter även där. En namnkunnig mediaman som anfört ett och annat drev från en av de större tidningarna menade att det inte kunde jämföras. Så här sa han:

"- En viktig skillnad är att politiker beslutar om lagar och rättssystemet, därför ställs särskilda krav på dem. Tidningar och medier är inte lagstiftande församlingar. Därför vilar inte samma ansvar på journalister, som på politiker i ansvarsställning."

VK:s politiske chefredaktör Ola Nordebo tilldelade mediachefen veckans dumstrut den gången.

Journalister och de som ställer upp för samhällsbygget borde få likadana straff som andra om man gjort olagligheter. Rättssäkra straff. Det är sällan sådana utdöms i frustande och blodtörstiga mediedomstolar. Det borde också finnas en preskriptionstid och även möjlighet till förlåtelse.

Politiken är dessutom en förtroendebransch. Kommer det fram i mediegranskningen att man verkligen förbrukat det så brukar man i Sverige försvinna den naturliga vägen.

 

 

 

 

Journalistfacket, VF och Vännäs

Av , , Bli först att kommentera 7

Journalistförbundets tidning "Journalisten" har idag uppmärksammat turerna kring Västerbottens Folkblad och uppgifterna om politisk styrning av rapporteringen kring skolorna i Vännäs. Artikeln sprids nu även utanför "fackkretsen".

Från ett par olika håll har jag blivit ombedd att skriva om saken. Det är bara de inblandade som vet precis vad som timat, men de intresserade kan läsa och bilda sig en egen uppfattning.

Här finns artikeln i journalistfackets tidning.

 

VK:s besök hos Ulrik Berg

Av , , Bli först att kommentera 7

 

Jag ska inte kommentera turerna kring Ulrik Berg, den moderate kommunpolitikern i Umeå som härom dagen lämnade alla uppdrag. Om de saker som drabbat honom vet jag inte mer än andra tidningsläsare, men jag uppskattar honom som person och har respekt för hans breda kunskap och erfarenhet.

Det jag funderar på är artikeln om honom i dagens pappers-VK. Av någon anledning finns den inte på nätet. VK sökte upp honom i hans föräldrars sommarstuga, när han knappt hunnit berätta för familjen. Det är en tagen Ulrik som hörs i texten, bilden genom fönstret är tydligen tagen vid ett annat tillfälle. Jag hade nog blivit rätt tagen bara av att träffa på journalister vid husknuten i en av mitt livs svårare stunder.

Visst finns ett allmänintresse när det gäller en central politiker, men han är ändå inte statsminister. Nog finns kanske saker man kan diskutera. Ändå tycker jag han skulle ha fått slippa semesterbesöket hos familjen.

Är det en "stockholmifiering" av journalistiken vi ser? Som när kvällstidningarna även nattetid jagat pressade villebråd som dragit sig undan till de privataste zonerna. T.ex. Ulrica Schenström och W L-W, för att nämna några. Jag har idag hört att flera  "gräsrotspolitiker" ifrågasatt om man egentligen vågar fortsätta att vara det. För sin och familjens skull. Vill VK medverka till den här utvecklingen? Det vore väldigt synd på en annars bra tidning.

I det här fallet kanske det hade varit passande att avtala tid med Ulrik? Hade han sagt ja till ett möte hade han kanske velat ha det någon annanstans? Det utrymmet menar jag att man ska ha i en pressad situation. Även om man valt att tjäna samhället som politiker.

Välkommen tillbaka, Ulrik!