…

I dagens VK finns två artiklar om samverkan som är klart läsvärda. Särskilt ledaren, tycker politikerdelen av mig. Den handlar om Västerbottens kommuner och delar och hur vi ser på varandra och samverkan.

Den andra artikeln handlar om samverkan mellan utbildning och forskning och är skriven av Umeå universitets rektor Lena Gustafsson och dess vicerektor för samverkan och innovation, Agneta Marell.

Nordebos ledare är inte Twitterkorta, vilket innebär att många i kategorierna som förr mest alltid läste ledare idag ofta hoppar över dem. Västerbottens politiker bör Inte hoppa över den här ledaren. Den angår oss i allra högsta grad.

Vi kommer att behöva en betydligt mer långtgående samverkan i vårt län. Lennart Holmlund kan ha tagit i en del i utspelet om kommunsammanslagningen, men han är inte helt ute och cyklar. Oavsett vilka former det tar måste våra kommuner samverka i en helt annan utsträckning än idag om vi ska ha råd med de vårdande och lärande personer vi behöver. Men det måste bli en samverkan som ibland stavas förenkling och förbilligande, inte bara förbättring. Det är den bistra sanningen.

Det har hittills gått märkligt bra för Västerbotten och Norrland under nuvarande ekonomiska krisläge. Det kan nog bli kärvare, men med en ökad samverkan har vi bättre förutsättningar att möta framtiden än med småskuren självtillräcklighet och prestigetänkande. Det är ingen hejd på vilken bromseffekt sådant kan ha.

Samverkan betyder inte centralisering av makt och fungerar dåligt med avund, självömkan och sämsta sortens "storbondetag". Missförstå mig inte, jag har inget emot varken små eller stora bönder, men när man mäter sitt värde i hektar eller befolkningssiffror försämras möjligheterna till fruktbar samverkan högst radikalt. Man ska akta sig för att bli en "hektarpadda", oavsett vad det är man mäter och oavsett vilket parti man företräder.

I politiken premieras tyvärr oftare lokalegoism och motsättningstänkande än samverkansträvan och det Nordebo kallar "regional samhörighet".