Jan Nilssons blogg

En välda blandning...

Etikett: Resor

En speciell helg

Av , , Bli först att kommentera 9


Det blev en ovanlig, men trevlig helg. Det finns en del bilder att visa och intryck att skriva ner, men jag har inte haft tid och ork ikväll. Gårkvällen och natten gick åt till busskörning och måndagskvällen till Vännäsmoderaternas årsmöte. Dessemellan har jag även jobbat delar av en dag.

Jag har i alla fall mött människor som gjort ett djupt intryck på mig. Det syntes också idag, förstod jag på en arbetskamrat. Jag såg tydligen inte alls lika trött ut som jag rimligtvis borde. Jag sa som det var att jag fått en riktig energikick under helgen.

Det var mycket jag fick lära mig. Några saker visste jag förut, men fick starkt bekräftade. Det är sällan de med de bästa förutsättningarna som är nöjdast, har roligast och sprider mest glädje. Det är också mycket mindre än man tror som är ohanterbart eller alldeles omöjligt.

Återkommer.

Ledningsgrupp

Av , , Bli först att kommentera 2

I morgon blir det en ny erfarenhet igen, under förmiddagen blir det träff med ledningsgruppen i Bjurholms kommun. Vi är en dryg handfull personer som ingår i gruppen och dagordningen känns en spännande för en nybörjare.

Nya erfarenheter är det ganska gott om. I eftermiddags blev det en akututryckning till ett möte jag skulle vara med på, men som jag inte fått någon kallelse till. Problemet var att det ägde rum i Umeå. När jag jobbade på Mariehem var sådana saker ett mindre problem, men nu är det ju faktiskt 6 mil in till residensstaden.

Å andra sidan är tidsskillnaden nuförtiden inte så stor på att i rusningstrafik åka från Mariehem till Umedalen eller att åka från Bjurholm till Umedalen.

Undrar om skillnaden är 10 minuter?

 

Behövde inte luras alls

Av , , 4 kommentarer 6

Vi har landat lyckligt i Falmark efter en bra hemresa med mycket sömn. Det gick med några minuters marginal på Arlanda. Löftet i Mombasa att vi skulle få bagaget till Guldstaden var inte så mycket värt när det sattes upp emot svenska tullregler.

Vi hade passat på och växla tillbaka KES och USD under det korta uppehållet och hade inte de stora marginalerna när vi vid incheckningen fick höra att våra stora väskor låg kvar och snurrade i ankomsthallen. Det blev ett rejs för tre av oss, men vi hann.

Det lilla bedrägeri jag planerade igår gällde en avskedsgåva jag fick i Kenya. En tung hövdingakäpp, ganska lik en svensk gammelmanskäpp i modellen. Den skulle fungera finfint som vapen och jag misstänkte därför att det kunde bli problem att få in den i planet. För väskorna var den för stor.

Jag övade som bäst på att halta förtroendeingivande (lite som någon Dr. House enligt Patrik) när det skedde ett missöde och själva handtaget gick av. Sen fick den plats i en av väskorna. Den är redan omhändertagen av den som ska fixa den så att den tål vardagsbruk.

Jag och Julia satt längst fram i skellefteplanet och hon fick gå ut och vidröra marken som etta. Allra först skulle hon åka till mormor och morfar och kramas. Sen skulle hon borsta tänderna och därefter kramas lite till.

Det är onekligen skönt att komma hem.

En dag vid havet

Av , , Bli först att kommentera 5

 

Det var mer an skont att fa komma till den har stranden efter 23 timmars resa och en kvall pa skolan. En del av skolledningen var med, i drakt och skjorta, och det blev nagra timmars skolprat ocksa. Men "konferenslokalen" var helt ok.

Det var ebb nar vi kom och nagra ut lokalbefolkningen plockade snackor for forsaljning.

Patrik fick lust med en dromedartur.

Han klarade det kritiska momentet fint.

Sen blev det bad.

Dromedaren tror att den sitter fast vid en kraftig pale och star dar den star.

Varmt och ”skont”

Av , , Bli först att kommentera 3

Jag ska inte sanda nagra fler bilder fran forsta kvallen pa skolan. Det kommer fler framover nar vi kommer att vara med i skolverksamheten.

Skolans rektor och foretradare for forsamlingen som ar huvudman for den tog oss pa en skon utflykt i gar. Vi akte nagra mil soderut och vilade oss vid havet en dag. Det var harligt efter resan och det hjalpte oss med acklimatiseringen. Det ar som sagt varmt och fuktigt har och vara rum pa "A.C.K. Guesthouse" saknar AC. Lite tufft att ha fuktiga 28 grader for en som gillar att ha 16 grader i sovrummet.

Nu ar det "vinter" i Kenya och flickan som rektor Georges fru haller i har mossa sa hon inte ska frysa.

Någon ordning bör det vara. Fyra personer…

Av , , Bli först att kommentera 7

Någon ordning bör det vara. Fyra personer är efter ett sammanträde på väg från Lycksele ut mot kustlandet i bil. En inåt mot Vilhelmina.

I regel får inlandets och småorternas folk resa, medan vi som bor i eller nära centralorten jäser vidare i vår bekvämlighet och tycker att det är långt "åt andra hållet". Milen i bilen blir ungefär desamma med den här lösningen. Jag tycker "inlänningarna" oftast är lite för snälla. Låt centralorternas folk åka oftare, om det kan ske med rimliga transportkonsekvenser. Det kan man behöva. 🙂

Opolitik, politik och social träning

Av , , Bli först att kommentera 1

Vet inte om man kan säga att man ska vara opolitisk i elva dagar om man både tänker besöka riksdagen och EU-parlamentet.

Vi ska också ha en del samhällskunskap. Betygen för åttan och nian kommer inte att sättas slutgiltigt förrän efter resan – det gäller flera ämnen. Bussen ägs av "Föreningen för pedagogiska resor" och resan har ett pedagogiskt syfte.

Annars blir det rätt opolitiskt under den här "sista resan med gänget". Bör väl vara det när man ska arbeta heltidernas heltid med ett gäng högstadieelever. Nu är vi så pass många vuxna att vi ska kunna ha stunder för oss själva, enligt tidens krav, men ändå. Fokus kommer inte att vara på partipolitik och valrörelse. Får kanske tillfälle att ta igen det senare.

Det är få saker som är så roliga som att ta med människor på en resa. Antingen det nu gäller elevers växt och utveckling, särskilt när de överträffar förväntningar, eller det handlar om utveckling genom gemensamma upplevelser vid resor eller annat.

Ett problem idag är att det finns för få arenor där unga människor lär sig ta hänsyn till varandra, att ibland fokusera utanför sig själv och arbeta osjälviskt för ett gemensamt mål. Att faktiskt också underordna sig andras vilja och behov. För att vara lite politisk ändå så motsäger det inte alls ett samhälle som bättre än idag uppmuntrar initiativ, innovationer, nya servicefunktioner, arbetsamhet och fri företagsamhet. Tvärtom!

En bussresa på 600 mil är en arena där man kan få lära sig både hänsyn, städning, matlagning och att man ibland måste göra saker samtidigt med andra – oavsett om man just då har lust eller inte. Bussen måste rulla på givna tider, den ska städas varje dag, mat ska lagas och de vuxna är inte med för att serva de unga i alla lägen. Nix, så ont vill vi dem inte.

Alltför många unga  idag får en onödigt svår framtid för att man får för mycket serverat.

 

När du läser det här har vi förhoppningsvis rullat iväg. Följ oss på Mariaskolans reseblogg.

Något helt annat

Av , , Bli först att kommentera 1

JN
Hemkommen från en Brysselresa med moderaterna i de fyra nordligaste länen ligger det som synes kvar många intryck.

Ett lite mer perifert intryck är att serier och seriefigurer har en betydligt mer framskjuten plats. Ser inte vår guide (bilden) i Bryssel och Breendonk ut som han kunde platsa i en Tintinbok?

Lägg märke till gavelmålningen bakom honom och läs nästa bloggtext….

Jag fick lämna USA mycket fortare än jag tänkt

Av , , Bli först att kommentera 0


FN:s område är nämligen inte en del av USA och omfattas inte av dess lagar.

FN, ständigt lika bankrutt, lika omsvärmat av rykten om byråkrati, korruption och prestigekamper. Och ständigt lika önskvärt att ha fungerande för att få till stånd gemensamma lösningar.

När man kommer in i FN-huset finner man strax till höger hörnet där man minns dem som gett sitt liv i arbete för Förenta Nationerna. De individer som lyfts fram är båda svenskar. Dag Hammarsköld och Greve Folke Bernadotte. Den förste död i en flygkrasch nära Indola, Kongo under oklara omständigheter. Den andre mördad av judiska extremister under medlingsförsök i Jerusalem.

Just innanför minnesavdelningen finns det ’tysta rum’ som Hammarsköld lät iordningställa för sig och andra. Ett rum att dra sig tillbaka till när kaoskrafterna brusade på som värst.

På bilden ser ni tältet där man har utrustning för scanning, som på en flygplats ungefär. Området har hotats och 2003 sprängdes FN:s högkvarter i Bagdad. Samtidigt blir det lätt lite mycket, som när vår grupps äldste medlem kollades tills den gamle juristen och domaren nästan kokade. Jag undrar om han hade höftprotes? Det slutade i alla fall inte pipa om honom.
FN och USA måste ju kolla, man har inget val, men risken är att en del tycker det blir för jobbigt med all säkerheten och kanske drar sig för att komma på besök.
Mer om FN senare.