…
Hamnade oförhappandes hos några goda vänner tidigare i kväll. Det fanns mycket vackert i och utanför det gamla huset på gården. Bland annat den här rosen. Sorten heter Peace.
Jo, freden är skör. På grund av oss människor är den inte självklar på något sätt. Den behöver vårdas och försvaras.
…
Nu ska jag ge mig med växtliga bilder från dagens Vännäsby. Bara en till.
Den här rosenknoppen kan inte ha koll på kalendern.
Vännäsklimatet igen.
Sätter ut ytterligare en trädgårdsbild. Inte från vår den här gången heller.
De här sena septemberrosorna ser ut att ladda för oktober.
Den över fyrahundra år gamla sången "Det är en ros utsprungen" kom upp i minnet när jag ikväll återigen tog en bild på den envisa blomman här ute.
Visst är den bedagad, det får man vara till första advent när man är uteros och det har varit åtskilliga frostnätter. Frosten syns också på de lite yngre blommorna till höger som slagit ut nu i slutet av november.
Så här såg det ut på biltaket vid samma tidpunkt. Det var faktiskt 4-5 grader kallt och 6-7 grader natten innan:
Knäppte en bild på Henry Kelsey när jag kom hem ikväll, rosen jag arme trädgårdsanalfabet fick av Umeå sockens trädgårdssällskap i somras. Frosten har legat på kronbladen flera gånger och ikväll lägger den sig nog igen. Och han blommar vidare.
Regelbundna besökare tröttnar väl, men här är (kanske) sista bilden för året på Henry Kelsey.
Den lilla kanadensiska rosen utan koll på årstiderna såg väldigt bedrövlig ut efter natten då det var fyra-fem minus. Efter denna soliga dag trodde den lille optimisten kanske att det var vår och sträckte ut kronbladen igen. Lite tilltufsad ser han ut, men än har han inte vikit ner sig.
Kanske blommar han tills snön faller?
…
Det handlar om en gammal bekant, sommarens ros Henry Kelsey här ute på gården. Han har inte riktig koll på årstiderna, utan matar bara på. Det här fotot togs igår.
Undrar om blommorna kolar vippen i natt?
…
Har kommit mig utanför dörren två gånger idag, helt kort. Det var vackert där ute.
Fläckvis hade det kunnat vara försommar. Se bara:
Det var till och med lite trängsel framför den sollapande rosen. Humlan som byggde på förråden och den där andra filuren som kanske också gjorde det.
.JPG)
Och allt under en öppnad septemberblå söndagshimmel.
…
Det tror i alla fall Henry Kelsey på vår gård.
Den lilla köldtåliga kanadensiska rosenbusken blommar i höstregnet. Då är man optimist.
…
Det finns ihärdiga organismer som inte ger upp i förstone.
Henry Kelsey är en sådan. En kanadensisk klätterros härdig till zon 7 som jag i somras förärades av Umeå sockens trädgårdssällskap. Nu lät det som om jag på något sätt platsade i de sammanhangen. Det gör jag inte, mer än möjligtvis som busschaufför.
Det hör till sommarens försummelser att inte bilder från Göstas Buss-resan 2:a juli med detta gäng kommit ut här för länge sedan. Vi besökte fyra trädgårdar i mellanbygden och norra Västerbotten där det både visades och såldes växter, Det var vackert och roligt och inte utan att det inspirerade t.o.m. mig. Jag som för länge sedan taggat ner och satt igen trädgårdslandet och försökt göra det mesta så lättskött som det går. Agneta är fortfarande lite blomsteraktiv.
Bildens Henry Kelsey är nedklippt efter att ha blommat ut. Nu, i september, omruskad av höststormarna och alltmer skymd av det tilltagande mörkret brister snart hans knoppar igen. Hoppas blommorna hinner komma.
…
Jan
Senaste kommentarerna