…

I Umeå har vi haft fred väldigt länge. Det har ju ni i resten av Sverige också, men med tanke på att det var här den svensk-finska armén skildes åt 1809 så känner vi oss särskilt fredliga. Utan finnarna hade vi inte klarat oss varken då eller nu, så när de gick hem var det liksom slutgiltigt avgjort.

Nu under "märkesåret" krigas det igen häruppe. En sorts rosornas krig, men det är inte politik det handlar om. Vad jag vet. Stridstrummornas muller kommer sig av "poppelrosen" på bilden och dess tvåäggstvilling till höger, utom bild.

Två popplar skulle tas ner och någon på parkförvaltningen skojade till det lite och lät en skicklig motorsågskarvare göra två tremeters-rosor av stammarna. De kommer väl inte att motstå tidens tand så länge, men några konstnärligt skolade män har riktigt gått i taket över dessa rosor. De menar att de innebär en väldig förfulning och att stubbarna ska kapas jäms med marken, momentant. Det är kraftiga ord och känslor som varit i svang.

Vad säger ni som bor annorstädes? Är de gruvligt förfulande, eller lite roliga?