…
Kvällstidningarna förnekar båda uppgifterna om att de ska ha betalat för bilbränder och Aftonbladet förnekar (nästan) att man betalat för bilder på brinnande bilar.

Jag kan aldrig tro att tidningarna som sådana direkt eller indirekt betalat för vandalism, hoppas att inga hungriga journalister gjort något liknande heller.

För en stund sedan frågade jag två yttre befäl som twittrar för Södermalmspolisen om man upplevt media som ett hinder i t.ex. Husby. Så här svarade man: ”@YB_Sodermalm: Inte att det drabbas oss som hinder. Men tonläget i media är uppskruvat på ett sätt som inte är konstruktivt. Enligt oss.”

En osund och sensationssökande rapportering kan mycket väl ha triggat de mycket unga vandalerna som dessutom fått ett skadligt stöd från spridda vänsterdebattörer. (Långt ifrån alla) Enligt vissa uppgifter ska gossarna också ha fått hjälp av mer organiserade kravallmakare. Nu befaras vandalismen (som fått ruggigt effektivt internationellt genomslag med hjälp av flera av våra mediaprofiler) kunna begränsa utländska investeringar i Sverige.

Problembilden är komplex och inte svartvit. De sociala aspekterna och integrationsfrågorna ska inte bara sopas under mattan. De största förlorarna på förstörelsen är hur som helst invånarna i Stockholms förorter och Sveriges invandrare. Stämmer dagens uppgifter om risk för neddragningar av investeringar kan vi dessutom dra ner förväntningarna på både arbetstillfällen och skatteintäkter. Det drabbar också de svagaste värst.

De som kan ha hjälpt till med detta borde granskas. Jag hoppas att bl.a. P1:s program Medierna ska göra ett försök.

Sen får man fundera på hur man kan stödja dem som förlorat mest på varje brunnen bil och som hatar det som skett mer än andra. Det finns många av dem i Husby.