Under gårkvällens promenad hörde doktorn och jag plötsligt trumpetstötar bakom oss.

Vackert flygande svepte två sångsvanar ner mot vattnet, la sig en knapp meter ovanför vattenytan och fortsatte utom synhåll upp längs älven.

Lite senare fick vi syn på de levande vårtecknen igen, de trogna livskamraterna som kanske rastat här många vårar och höstar.

Nu kommer snart Castorskolans morgonlärka och hämtar mig, hon som börjar tidigt och får mycket gjort. Önskar er en god dag!