…

Ibland möter jag i jobbet människor med ursprungsutbildningen i en helt annan bransch. Ibland i en tid med fullständigt annorlunda teknik. T.ex. en layoutare som själv en gång började med blytyper eller andra som varit med om extrema teknikrevolutioner. 

Med driv och egen förmåga, givna och tagna möjligheter har man vuxit med uppgifterna. Ibland så att man följt med i branschens resa, kanske till helt nya verksamhetsområden och ibland till eget välfungerande ledarskap. Fullt levererande.

De här människorna kan drabbas av arbetslöshet utan direkt koppling till egen kompetens. Arbetsplatser flyttar, läggs ner, omorganiseras eller går i konkurs. 

Då står ofta de mest förändringsbenägna och bevisat utvecklingsbara i ett svårt läge. Man har inte examina inom sitt område, eller är utan. Man har kanske fyllt rätt många år och drabbas av slentrianmässiga fördomar på arbetsmarknaden.

I en tid när många kvalificerade utbildningar nästan totalt bygger på självstudier kan rigida examensfokus kännas extra orimliga. Sannolikheten att 57-åringen stannar 8-10 år på arbetsplatsen är också ofta större än att 27-åringen gör det. IT-kunskaper, driv och arbetsplatsnärvaro tål ofta en jämförelse.

Själv anställer jag gärna nyexade, nästan pensionerade och lite mitt emellan. De flesta arbetsplatser mår väldigt bra av att vara åldersblandade.

Jag önskar verkligen att fler privata och offentliga arbetsgivare skulle våga välja en och annan multierfaren, kanske selfmade som bevisat sin vilja att arbeta och utvecklas med jobbet. Många skulle göra oväntade fynd.