Jan Nilssons blogg

En välda blandning...

Etikett: självförsörjning

Orsak till dyrare mat?

Av , , 9 kommentarer 10


Sverige kan inte ta fram mat lika billigt som länder med längre odlingssäsong och extremt stora odlingsarealer. Ska vi klara spridd missväxt, kris och krig behöver vi likafullt ha betydande nationell och lokal matproduktion. Måttligt transportberoende och betydligt större än idag.

Det finns en annan kraftigt prishöjande faktor som ”vi” i allra högsta grad har påverkat själva. Sveriges helt extrema butiksytor.
Läste idag att COOP ska satsa på en ny jättebutik vid Avion i Umeå. ICA, Willys m.fl. kör ännu hårdare. Ökningen har varit enorm, mycket större än befolkningsökningen.

Du och jag ska betala varje kvadratmeter i våra köptempel, uppvärmningen av varje kubikmeter luft. Alla förarbeten, varje kilo betong, asfalt och stål. All utrustning, varje kabelmeter, lampa och parkeringsficka. Vi ska betala varje lön, alla sociala avgifter och våra (också extrema) öppettider.
Det här är förstås helt ok, så fungerar ett samhälle, mat och handel behöver vi. Frågan är om vi sticker ut vad gäller ytorna?
Svaret är – Kraftfullt!

Ta en titt på den här bilden och jämför gärna med Finland, Tyskland, Frankrike och Spanien. (GLA betyder ”gross leasable area”, total butiksyta) Titta gärna vidare på källan, länk finns i kommentarerna. Statistiken är tio år gammal, vi har byggt många stora butiker sen dess.
Fundera på om, när och var det gick fel och om detta är en delorsak till att jordbruket får så lite betalt för sin produktion att morgondagens matförsörjning är allvarligt hotad.
För många och stora butiker tror jag är en orsak, så näringslivs- och konkurrenspositiv som jag är. Motbevisa mig gärna.

Låg arbetslöshet kräver också åtgärder

Av , , Bli först att kommentera 10


Västerbotten har just nu landets lägsta arbetslöshet. Det är glädjande.

Vi har under en lång högkonjunktur haft en gynnsam situation. En följd av det är att det blivit mycket mindre fokus på kompetensförsörjning. ”Så många har ju ändå jobb”, kan det sägas i politiken. Området har låg prioritet på regionnivå.

Det verkar mer vettigt än det är.
Arbetskraftsbristen är på flera områden så besvärande att företag och institutioner begränsas i sin utveckling, ibland stängs företag på grund av kompetensbrist. Möjliga skatteintäkter uteblir. En kommunal näringslivsansvarig på en ort i norr sa för ett par år sedan att flera företag där funderade på att flytta ut verksamheten till Baltikum, Inte av lönsamhetsskäl, utan av brist på utbildad arbetskraft.

Grupperna i ”arbetskraftsreserven” som ändå finns är få. Många har fått eller fötts med hinder i livet, andra har fötts någon annanstans. Idag finns möjligheter för många där att komma i arbete, inte minst via kortutbildningsjobb som kan bli livslånga eller steget vidare till annat.
Det kommer andra tider. Vi borde passa på att underlätta vägen för alla vi bara kan till utbildning och jobb när möjligheten finns. Det är i företagen skattemedel kommer till, det är i skola, vård och omsorg stora delar av välfärden blir till med hjälp av dessa medel. Det är I barnomsorgen och skolan mycket av morgondagens samhällsförutsättningar grundläggs.

Arbetslöshet är ett samhällshot, arbetskraftsbrist ett annat.
Nyttja dagen, låt oss aktivera samordnande kompetensinsatser igen. Det är särskilt viktigt i ett läge där matchningen till jobb kommer att halta ordentligt några år. Se till att vuxenutbildningen hos olika aktörer får förutsättningar att möta konkreta behov och ge fler människor möjligheten till egenmakt. Det är sannolikt också enda möjligheten av avlasta kommunernas ansträngda försörjningsstöd.

Fasta jobb

Av , , Bli först att kommentera 8


Nu heter det tillsvidareanställningar och de är inte är inte alltid så fasta. Men jag blev mycket glad när jag idag besökte en ort där jag varit ansvarig för två utbildningsverksamheter. En innefattade även matchning.

Det blev tillfälle att tala med henne som ”med den äran” ansvarade för undersköterskeutbildningen hos min tidigare arbetsgivare, Eductus. Den sista utrikesfödda undersköterskeklassen var 16 stycken vid kursavslutningen. Som det ser ut har alla utom en tillsvidareanställning idag. En vinst för dem, för samhället och omsorgsverksamheterna i dagens bristsituation.

Läraren har också utbildat inom Dalkarlså folkhögskola, men trots de här resultaten går hon nu arbetslös. Ett enormt slöseri i nuvarande situation. Det saknas inte personer att utbilda, det är inte brist på jobb och det fattas inte pengar eller kursveckor till utbildningen. Dalkarlså hade velat fortsätta och hjälpa människor närmare sina yrkesutbildningar och sina första fasta jobb, men så blev det inte.

Nu stiger kostnaderna för försörjningsstöd och många kommuner har svårare att få pengarna att räcka till. Även till utbildning. Låt folkhögskolorna utbilda fler i olika slags kurser och låt oss även jobba med matchningen av arbetslösa. Vi skulle generellt göra det bra. Folkhögskolan är van att arbeta med grupperna i den nuvarande ”arbetskraftsreserven” och inte minst de språksvaga.
Fler behöver fasta jobb och samhället behöver fler personer med fasta jobb.

Flytta fram förarna

Av , , 4 kommentarer 8


Några av de problem samhället och särskilt kommunerna har är ”kommunicerande kärl”. Genom att lösa ett problem lättar man även trycket på ett annat område.

Många förstår ett par fundamentala saker. Vi har arbetskraftsbrist i viktiga samhällssektorer. De som ändå inte får arbete ska till slut leva på försörjningsstöd. Skulle vi vara lite mer lika Finland, t.ex. inte fullt lika mötes- och dokumentationsglada, skulle vi sannolikt eliminera en del arbetskraftsbrist genom ökad effektivitet. Det skulle ändå inte räcka och det finns områden där särskilt vi i Norrland behöver agera snabbt.

Jag tänker på fordonsförare. Hela avlånga Sverige och särskilt glesare delar behöver ett antal tusen människor som kan köra budbil, lastbil och buss. De finns! Jag har mött några dussin de senare åren. Människor som kört tunga fordon i några årtionden. Särskilt de som kommit från Syrien har ofta kört moderna fordon. Några har reparerat dem. Knappast någon av dessa kommer att studera på högskola och universitet och varför skulle de? Vi behöver verkligen deras medhavda kunskaper och färdigheter. Oavsett hög- eller lågkonjunktur kommer vi att ha brist på förare.

Kommuner som har gymnasier med tunga fordonsutbildningar borde starta praktiska snabbspår där språk-, körkorts- och yrkesunderkunskaper prioriteras. Det kommer att behövas mycket jobbspråk. Ta särskilt upp de områden där erfarenheterna brister, halkkörning och kanske säkerhetstänk. Kom igång och flytta dessa erfarna människor från hotande försörjningsstöd till förvärvsarbete. Innan vi aktivt har passiviserat dem. AF borde också nyttja de fordonsutbildare man upphandlar mer uppfinningsrikt åt detta håll.

Enskilda, familjer, företag och samhälle har väldigt mycket att vinna på uppfinningsrikedom och handlingskraft på det här området.

Matblindhet

Av , , 2 kommentarer 2

Det känns bra att fler och fler tycks förstå matens betydelse. Även att möjligheten att klara oår och ofred främst beror på tillgång på mat.

Den här rätt korta artikeln handlar om detta.

I artikeln framgår tydligt det märkliga att regeringar inte tycks ha förmåga att se ovanstående koppling. Läs den och påverka dina politiker.

Lita på statlig statistik?

Av , , Bli först att kommentera 2

Kan man lita på statlig statistik? Jordbruksverkets intrummade ”85 kilo kött per svensk” sägs nu vara slaktvikt – med skinn, ben, hår med mera. I själva verket kan det handla om 23-24 kilo per person och år, tillagat.Hur har journalisterna missat att granska siffror som använts så flitigt? Hur ska man kunna lita på myndigheterna om politisk agenda (?) får frisera fakta?

Har funderat på dessa 85 kilon tidigare. Fast vi är ett älgjaktshushåll är vi väldigt långt därifrån.

Från stora världen till byn

Av , , Bli först att kommentera 11

Gillar den här utveckligen. När unga människor flyttar tillbaka från stora, vida världen och etablerar sig kraftfullt i byar som Tvärålund. Har inget emot staden, det behövs balans mellan städer och byar och kreativa centra av olika slag. Men gillar levande landsbygd och t.ex. att många barn kan få växa upp med en ”frigång” man bara kan drömma om i städerna.

Utvecklingen ja, härom året var det som sagt första gången på länge som fler flyttat Till byarna än från. I Tvärålund är det tveklöst så.

Lycka till!

Den dubbla moralen

Av , , 4 kommentarer 12


Det är tydligen likadant med både djur och grönsaker i Sverige.

Vi höjer kraven lite extra på dem som ska ta fram vår mat. Vanligtvis motiverade krav som innebär ett plusvärde för hälsa, miljö eller djur.

Men, vad hjälper det när kommuner, landsting, grossister, affärer och konsumenter istället köper maten som producerats där det är fritt fram för det som är förbjudet här?

Det kanske värsta med den dubbla moralen på matens område är att de svenska producenterna bara blir färre och färre. I ett krisläge skulle det kunna kosta oss hur mycket som helst.

Livsmedelsindustrin

Av , , Bli först att kommentera 5


Just ätit en god lunch på svenska matvaror och läst vad finansministern ska ha sagt om den svenska livsmedelsindustrin. Anders Borgs ord har skruvats en hel del, det ser man när man läser vad han sagt. Både industrin och modernäringen jordbruket behövs, sannerligen.

Det är ett högt spel att låta den inhemska matproduktionen falla så långt som den gjort de senaste decennierna. Maten spelar i en annan division än andra varor. Den kan inte hanteras bara utifrån rent ekonomiska principer. I denna osäkra värld måste det även finnas ett miljö-, säkerhets- och beredskapstänk.

Tyvärr verkar det som att grannländerna som provat mer än Sverige har lättare att förstå dessa realiteter.

Läs inte detta

Av , , Bli först att kommentera 6

Inte om du är mycket trött på prat om mat och självförsörjningsgrad eller har lätt för att bli väldigt orolig i onödan.

För dig som hör till den senare kategorin så vill jag säga att det förmodligen inte alls blir något större problem med matförsörjningen under din tid. Men, det hör till vårt ansvar för morgondagen att vaka över samhällets och våra efterkommandes möjligheter att klara olika omständigheter och att hålla viss beredskap för det osannolika.

Jag har sagt det mesta jag tänkte säga i ett par tidigare inlägg och en insändare, men vill lämna en länk till det fåtal som eventuellt kan vara lite intresserade av frågan. Det handlar om Livsmedelsverkets rapport ”Livsmedelsförsörjning i ett krisperspektiv”, beställd av FOI och presenterad i februari 2011. Den är intressant, har man begränsat med tid eller intresse kan man nöja sig med att läsa sammanfattningen.

Några uppgifter är helt inaktuella och var det när rapporten skrevs. Vi har i vårt samhälle ingående statistik över det mesta, men när det gäller matproduktionen är det tydligen magert. Den statistik Livsmedelsverket hade tillgång till 2011 kom från 2003-2005. Sedan dess har det inom flera områden skett stora minskningar av svensk matproduktion. Den självförsörjningsgrad på ca 50 % som till exempel LRF räknar med (några räknar högre) i den här koncentrerade SvD-artikeln förutsätter förstås det fria flöde av diesel vi har idag.

På 90-talet räknade vi i stort sett kollektivt med att storskalig oro och fara i vår del av världen var över i och med det kalla krigets slut. Det resulterade bl.a. i att EU och vi avskaffade beredskapslagren och sedan 2002 har ingen svensk myndighet haft ansvar för livsmedelsförsörjning vid kris. Sedan dess får var och en mer än förr räkna med att ta ansvar för sig själv vid kris, något få tycks ha förstått. 2010 fick Livsmedelsverket i alla fall en mindre del av ansvaret och året efter kom rapporten i första länken.

Några av oss tror att det är dags att mer konkret börja fundera på hur vi hållbart och så ekonomiskt som möjligt ska kunna bereda dagens och morgondagens medborgare en hyfsat pålitlig livsmedelsförsörjning. Frågan angår oss alla, inte minst städernas växande befolkning.