Jan Nilssons blogg

En välda blandning...

Etikett: skolan

Lärarlösa lektioner m.m.

Av , , Bli först att kommentera 4

Även om man inte köper eller delar allt, och förvånas över annat, blir man oroad när man läser den här artikeln i Lärarnas tidning:

http://www.lararnasnyheter.se/lararnas-tidning/2012/11/15/lararutbildning-bygge-forfall

I artikeln kommer det fram att de lärarledda lektionerna på lärarutbildningen gått från 24 timmar per vecka 1970 till 9 år 2010. Ett snitt kring 2 timmar om dagen. Att lärarstudenterna samtidigt är de som lägger ner minst egen studietid och är den grupp där det är mest sällsynt att man läser dagstidningen oroar också. Liksom att det blivit färre med utpräglade ledaregenskaper – hur man nu mäter det.

Det är också enligt artikelmakarna en tredjedel som hoppar av studierna innan examen. Om det beror på det som också sägs här, att man i snitt kommer sämre rustade för studierna än tidigare (och jämfört med andra akademiska utbildningar), eller att man tvivlar på yrkesvalet eller tröttnar på ett ineffektivt upplägg kommer inte fram.

Jag har svårt att ta in beskrivningen av läget när jag tänker på ambitiösa nybakade lärare jag mött på slutet. Samtidigt är det uppenbart att vi måste öka lärarjobbets attraktivitet, drastiskt. 1980 hade vi enligt artikeln 10 sökande per plats till lärarutbildningarna, precis som Finland har idag. Nu har vi 1,2 sökande per plats. I början på 80-talet var man inte garanterad att komma in på utbildningen om man hade 3,6-3,8 i dåtida snittbetyg. Det säger inte allt, men ger en fingervisning om att det skett en betydande förändring.

Hoppas att den nya lärarutbildningen som sjösatts blir en markant förbättring. Men framför allt måste det bli mycket mer attraktivt att vara lärare så att många fler söker den.

Antiskolkulturen

Av , , Bli först att kommentera 6


Skrev just på ett annat ställe att antiskolkulturen nog är den dyraste kulturform som finns. För hela det svenska samhället, men främst för sina utövare.

Antiskolkulturen odlas av alltför många, främst pojkar, och den har många bakomliggande orsaker. Varför är den så mycket mer utbredd i Sverige än i t.ex. Finland? Odlas den även av många vuxna som i det närmaste uppmuntrar den, utan att förstå vad den kan komma att kosta den unge som ska leva och verka i morgondagens samhälle?

Det är en stor utmaning att hantera och vända den här trista kulturformen, men väldigt viktigt att alltid försöka inspirera. Som föräldrar och lärare. Och att inte ta på sig alla nederlag.

Sen ska vi kanske testa lite måttligare mycket. Efter alltför många bekräftelser på att man inte håller måttet kan det vara svårt att hålla styrfarten uppe. Jag tycker mig se många tecken på att det var bra att återinföra betygen från och med sexan, men för övrigt kan det vara dags att börja lita mer på lärarna igen.

Detta skrivet med anledning av de nya bekräftelserna på att pojkar i snitt får lägre betyg.

En fruktbar tillit

Av , , 4 kommentarer 5


Den här dagen är lite annorlunda än andra dagar. Ska på SFI-nätverksdag för länet i hemkommunen och inte till Bjurholm. Så det blev tid att läsa lite här på morgonkulan.

Fick ögonen på den här artikeln om och med skolforskaren John Hattie:

http://www.lararnasnyheter.se/lararnas-tidning/2012/10/31/se-undervisningen-elevens-ogon

Han betonar ofta betydelsen av tilliten och relationen när det handlar om framgångsrik undervisning. Ganska självklart enligt de flestas erfarenhet, vilka åldrar och undervisningssituationer det än handlar om. Men odlande av tillit och relationer är tyvärr ingen självklarhet.

Svårt nå målen då

Av , , Bli först att kommentera 14


Det finns olika sätt att få uppmärksamhet som tonåring och några är kostsammare än andra.

Några sätt är direkt farliga, ja katastrofala. Det finns också andra som många inte tycker är så allvarliga och som alltför många härliga, roliga och charmiga tonåringar ägnar sig åt. Uppmärksamhetssökande som kan kosta så mycket för individen, gruppen och samhället.

Ta t.ex. ovanan att satsa på att inte komma i tid till lektionen. Att förlänga rasten. Att vänta tills skolvärden börjar säga till eller kanske rektorn går förbi och frågar om inte lektionen börjat.

Om man kommer upp i en genomsnittlig försening på sex minuter per lektion tappar en högstadieelev kring tio procent av skoltiden. Än värre, man tappar mycket av betydelsefulla genomgångar som ofta är svåra att ta igen. Man går miste om utveckling, sänker sina resultat och man riskerar att inte komma in på den utbildning man vill. Man riskerar att inte klara av den om man ändå lyckas komma in, eller att i onödan behöva gå ett extra år som kostar 80 – 150 000 för skattebetalarna och kanske än mer pengar och tid för en själv. Ett år och fördröjda inkomster.

Något som också är allvarligt är att man ofta tar studieron och genomgångarna även av andra när man stajlar in på den påbörjade lektionen. Man minskar möjligheterna för dem som satt där när lektionen började. Just det här med bristande studiero är ofta orsaken till att resultaten inte blir så bra som de annars skulle kunna bli.

Det här kanske är provocerande att säga i ett land där det alltid är skolans och lärarens fel om det inte går bra, men jag tror att det är lika sant ändå. Visst finns många fler och än centralare variabler i skolans stora ekvation, men nu valde jag att ta upp den här.

Lärarnas dag

Av , , Bli först att kommentera 8


Idag är det 19:e året som Världslärardagen firas. I USA finns ”Appreciate your teacher-day” och på andra ställen andra liknande dagar, men 5:e oktober instiftades 1994 som Världslärardagen av UNESCO.

Många yrkesgrupper i Sverige har sett stora förändringar de sista decennierna, men det kan hända att lärarna ligger långt fram i den tävlingen. De här morgonminuterna vill jag inte fokusera på sådant som jag tror i förlängningen kan komma att påverka oss mycket negativt om vi inte kan börja vända utvecklingen.

Jag vill istället tacka alla lärare, nya som erfarna, som dag efter dag går till skolan med gruppers och enskildas bästa för ögonen. Förberedda för att vidga kunskaper, insikter och medvetande hos elever vars lärandelust och ork varierar på många ledder. Inte minst lärarna som minns sin egen barndom och ungdom. Det här sista kan vara mer betydelsefullt än man tror.

Jag vill tacka er som just nu har klasser med mycket studiero och många synliga framsteg och ofta har glädjen att få leverera aha-upplevelser som både syns, hörs och känns och liksom skjutsar iväg ungdomarna i utvecklingen. Ännu mer vill jag tacka er som den här hösten står i särskilt ansträngda och utmanande situationer, lägen som påverkar ert liv och mående.

Lärarna har en svåröverskattad betydelse för ett lands utveckling. På olika sätt måste deras situation förbättras i vårt land. Det upplevda stödet måste öka och belastningen minska. Fördelarna med att vara lärare, och möjligheterna att utföra jobbet, måste i förlängningen upplevas så pass stora att vi får se köer till lärarutbildningen.

Och till dig som lider av svårartad avundsjuka mot lärarna redan idag – utbilda dig snarast till lärare. Det står alla fritt.

Önskar er lärare en god dag och en god framtid!

Kanelbullen på Dalabo, m.m.

Av , , Bli först att kommentera 4


Har avnjutit den senaste middagen på länge medan kvällen övergick i natt. Enbärssill från Camillas i Molpe i Österbotten och husmans med stekta ägg från Västerbotten. (Tycker förresten att Österbotten och Västerbotten borde mötas mycket oftare. Inte bara i min mage.)

Dagen var, som några redan räknat ut, inte helt optimalt planerad. Delarna var ok, men det blev för mycket helhet. Början var riktigt ok med mitt första husmöte på förskolan Örnen. Som ny vill jag vara med och lära mig verksamheternas verklighet så snabbt som möjligt. Vi talade om vardagfrågorna, men också om framtiden, om IKT-arbetet och Skolverkets PIM-utbildning för ökade datakunskaper som förstås också rör förskolan och förskolepersonalen.

Vi rektorer har under dagen vänt och vridit på nästa års budget tillsammans med kommunchef och verksamhetschef och gjort en hel del annat. Elevmöten har det också blivit. Arbetet vill gärna räcka till.

På eftermiddagen och kvällen blev det Dalabo för min del, kommunens just nu minsta förskoleverksamhet. Vi hann med både APT, en hel del samtal och ett besök av en myndighet inom utbildningssfären. Personalen och jag fick mycket information och de fick dessutom upprepat beröm för sitt arbete. Det var riktigt roligt.

Själv fick jag bl.a. en kanelbulle och det var inte heller dumt. På kanelbullens dag och allt. 🙂

Efter arbetsdagens slut åkte jag direkt till partiets lokala månadsmöte inför måndagens KS. Vi hanterade både ärendena på KS-listan och en del annat. Inte minst decenniets kanske största fråga i Vännäs, behoven på Vegaskolan och frågan om ett eventuellt nybygge. Frågan om busslinjerna mellan Vännäs och Vindeln respektive Nordmaling diskuterades också. Linjerna som kostar kommunen mellan tre och fyra miljoner årligen är uppsagda för omförhandling och vad det innebär och inte innebär för alla Liljaelever från dessa orter ska jag komma tillbaka till. Det är många stora missförstånd och mycket onödig oro ute och går.

Sammantaget känns det här som en bra dag, trots minst ett möte för mycket. Träffarna med förskolepersonalen och även en del annat har varit mycket uppmuntrande. Uppiggande är även bevisen för att Bjurholm tycks attrahera ny och kompetent arbetskraft.

I morgon tänker jag inte börja jobba klockan sju.

Norrland är mer

Av , , Bli först att kommentera 15

Det satt ovanligt mogna elever i klassrun 5 på Castorskolan härom dagen. Närmare bestämt 30 lärarstudenter från tyska Würzburg. Staden är en bayersk universitetsstad och en av Umeås vänorter. De blivande lärarna hade mycket olika studieinriktning, men delade intresset för Sverige.

Man var vid slutet av en två veckors vistelse i Umeå och ville se en skola på en mindre ort. De stackarna hade knappt kommit utanför universitetsområdet om man fick tro vad de sa. Man hade sett en liten sjö vid universitetet. Jag hann fundera på om det var dammen på Campus, men det måtte väl ha varit Nydalasjön.

Nu var man på väg till Älgens hus och ville gärna besöka Castorskolan. VI har inte haft den enklaste veckan, varken skola eller skolledning, och kunde inte ge dem det program de borde ha. Det hade varit roligt att få dela upp dem i deras ämesområden och låta dem möta våra lärare och elever, men det blev ett enklare program.

Deras handledare på universitetet hade förberett dem en del. Bl.a. hade man gått igenom Skolinspektionens senaste tillsynsrapport från Castorskolan. Jag fick svara på en del frågor kring hur vi ser på Skolinspektionen och vad vi hade gjort utifrån tillsynen.Det var så beviljat att jag hade Claudia Wieczorek till hjälp, hon både jobbar med turismen i Bjurholm och kommer från Tyskland. Jag höll mig mestadels till svenskan och lämnade grovjobbet till henne. Min skoltyska är tyvärr inte vad den borde efter sex studieår. Skulle ha underhållit den.

Lite roligt var det när vi träffade tyska Anne i köket och när de såg Dagmar Schröders namn och bild när vi gick genom kommunhuset och de hörde att kommunens oppositionsledare kommer från Tyskland. Jag sa att vi gärna tar emot fler tyskar.

Vi hade förstås tagit väl hand om 30 städare eller civilingeniörer också, men lärare är ju något speciellt. De här ska förmodligen komma i kontakt med 20-30 000 elever innan de går i pension, lågt räknat. Om de minns sitt besök i Sverige med värme och hälften av dem talar väldigt väl om norra Sverige och fem berättar vitt och brett om Älgens hus och Bjurholm så kan det bli riktigt bra. Förutom att det hör till hyfs och folkvett att ta emot långväga människor som vill se våra verksamheter. Här blev det både skolbesök, fika i kommunhuset och en liten tur till Agnäs – inklusive lite synpunkter på glesbygd och nordisk glesygdspolitik – innan man mötte älgarna.

Här skulle jag ha velat säga mycket om tyskan som borde vara mycket större på våra skolor, men det får bli en annan gång.

Däremot vill jag verkligen understryka det kloka i att värdar på universitetet tar sina besökare till Umeåregionens olika delar. Många är säkert stadsbor och vill och behöver se något annat än Campus och Umeå. Norrland är mer, mycket mer, än städerna.

Bjurholm skulle behöva ett ställe där en busslast också kan övernatta. Det här sista säger jag som Bjurholmsambassadör, inte som tjänsteman. 😉

 

Spec

Av , , Bli först att kommentera 4

Från mobilen

De välutrustade rummen för specialundervisningen hittade jag på båda de österbottniska skolorna jag besökte. Några på varje skola. Små och lite större. Några tänkta för kanske fyra och några där det rymdes tolv. Utrustade för både fysiska och andra funktionshinder. Hjälpmedlen var inte bara digitala. Kulramen fanns också där. Enkel, tidlös, miljövänlig och pedagogisk.

Att undervisa en grupp

Av , , Bli först att kommentera 6

Från mobilen

Något jag tyckte blev tydligt under resan i österled var att man hade ganska mycket undervisning för gruppen.

Jag tror att man hade god koll på hur det gick för individen, men undervisade gruppen. Man fick känslan av att det inte ”gick bort” så mycket tid. Här tror jag att vi har något att vinna tillbaka. Förmågan och vanan att oftare undervisa gruppen. Det var också ett påtagligt lugn i de klassrum jag besökte. Något som förmodligen gör livet lättare för både elever och lärare. Och gör lärandet lättare.

Just här var det matteprov i tvåan.

Nära klassrum

Av , , Bli först att kommentera 4

Från mobilen

Sätter in några bilder från en trivsam svenskspråkig skola i Vasa, Gerbyskolan.

Klassrummen, som var asymetriska och olika stora, satt liksom ihop i kluster med utgångar i olika delar av skolan. På bilden ser vi tre klassrum, till vänster ett rum för specialundervisning. Lite av en ”studiegård” som det skulle vara bra och roligt att få till i Bjurholm.