Jan Nilssons blogg

En välda blandning...

Etikett: skolutbyte

Det oemotståndliga småfolket

Av , , Bli först att kommentera 4

Det känns väldigt lovande med ungdomarna man möter här på skolan i det här fattiga området. De som i jämförbara ämnen ofta ligger ett snäpp högre än vi gör i Sverige i samma klasser. Tänkte komma med några bildexempel senare. De som också övar debatt, ”parlament”, tankeinitiativ och argumentation en gång i veckan på ett helt speciellt sätt. De som säkert kan trotsa som alla andra, men lär sig hur man ska göra för att saker verkligen ska fungera i kontakten med vuxna, myndigheter och övriga omvärlden.

Men det som smälter en närmast totalt är ju de små. Alla olikt skapade och fulllvärdiga människor som är tidigt i sin utveckling. De nyfikna, blyga, små- eller orädda charmtrollen som det finns 122 stycken av här på skolan. Förskolebarnen som går i skolan i Kenya, som har textböcker och övar på bokstäverna, siffrorna och ng-ljudet vid tre års ålder och som ibland får en kroppslig bestraffning när man testar gränserna. Som man både tycker synd om och på ett sätt lyckönskar.

Nu bidrar vi förstås till en speciell atmosfär här där många faktiskt inte sett en vit person förr i sitt medvetna liv och där lärarna trummat upp en stor förväntan till vår ankomst. Lite jultomtar blir vi också för både yngre och äldre.

Samtidigt är det t.ex. svårt att förstå var all nöjdhet och tillit i vardagen kommer ifrån och varför det gråts så märkvärdigt lite. Skickar några bilder på dem. Några från skoldagar och några från söndagen.

Obeservera ”sticketröjorna” på vissa bilder. De som de små är ålagda att ha under de här kalla "vindermånaderna.

Notera taggtråden kring blommorna. Det där med barnvänlighet tar sig olika uttryck i Sverige och Kenya. *s* Vi har fler småbarnsbilder, men det här får räcka tills vidare.

Skellefteåelever förbättrar skola i Mombasa

Av , , 2 kommentarer 3

I förrgår blev det, som Christina har skrivit, en affärsdag. Bruks- och Björskskolans elever har som sagt dragit in 25 000 kronor till Bethania Academy. Här omsattes en stor del av det till saker som kommer att göra undervisningen ännu bättre och ge eleverna här ännu bättre förutsättningar att klara sig bra i livet, i Kenya, i Afrika.)

Vi visste att skolan var svagt datoriserad, men inte att det var så svagt på alla andra områden också.  Utom i resultaten. (Internet kommer man inte att ha på ett tag, men det är bevisligen inte nödvändigt för att ha bra resultat) Som jag skrev tidigare så kom den här ”fattigskolan” på andra plats bland alla Mombasadistriktets ”Upper Primary” avgångsklasser 2010, här finns en del riktigt ”fina” skolor. Jag är så svag för sånt här. När ”the real underdogs” sopar banan med dem som har så mycket gratis.

Det som behövdes var som sagt inte så mycket datorer som lärarhandledningar (inte minst för förskolan), lite fräscha elevläroböcker som inspiration för lärarna, några kartor, planscher, skrivböcker och pennvässare. T.o.m. förskolebarnen använder ju gammaldags rakblad för att vässa pennor. Att driva en skola med 400 elever med bara en gammal hemmakopiator/skrivare som man måste fylla med nytt bläck efter 10-15 sidor var också lite bedrövligt.

Vi köpte en begagnad kopiator med stor kapacitet, plus en bärbar dator till rektorn och ett par stationära till datorsalen. Det ska också bli ett nätverk. Nu kan man snart skriva ut dokument från ”komvuxsalens” datorer. Även lärarna kan inom kort göra övningar och prov och skriva ut dem. Sakerna kommer i morgon, även en kvinnlig församlingsmedlem som jobbar på universitetet och behärskar det här med nätverk.

 

Mycket sprit för oss

Av , , Bli först att kommentera 2

Vi sitter nu alla fem och väntar på den lilla inhyrda bussen man har kört oss i. Deras ordinarie buss ansågs för skruttig och osäker för att transportera oss i. Då ska man veta att den här nog hade haft vissa problem med bilprovningen också.

Det är lag på att chauffören ska ha säkerhetsbälte. Här fungerar det inte, så han klämmer fast det under låret så att det ser bra ut. Själv agerar jag krockkudde där fram bakom den tunna frontplåten. Även synbart utan bälte.

Vi är laddade med all den sprit vi anser oss behöva idag. Man vet aldrig vilka små organismer man möter och vi har alla spritservietter att torka av händerna med. Alla vill ju ta i hand när man hälsar. Sen har jag en flaska med flytande handsprit som vi använder ibland.

Nu kommer bussen. Ungdomarna kommer att försöka svara på alla trevliga kommentarer på norran.se ikväll.

Vi köpte annat

Av , , 2 kommentarer 4

(Så här mycket lärarhandledningar och annat nyttigt skolmaterial får man inte för 2000 kronor i Sverige. Totalt handlade vi för mycket, mycket mer igår)

Här kommer några ord av en av mina medresenäre, Christina Erdmann:

)Pengar… Har du spelat monopol någon gång? Min dotter fick ett barnmonopol för några veckor sedan, och vi har hunnit spela några gånger innan jag for hit ner till Kenya. Känslan av att ha monopolpengar, lekpengar, i händerna brukar finnas där när man har utländsk valuta i plånboken. Den har kommit även den här gången. Samtidigt har jag förstått hur mycket det lilla som jag växlade in till kenyanska shilling (KES) är värt för dem som jobbar här. Mina 700 svenska kronor blev nämligen nästan lika mycket som ett par månadslöner för en friskolelärare. Och det har jag utan större besvär gjort mig av med sedan i lördags, nu ligger någon hundralapp KES och skvalpar i plånboken och väntar på att få sällskap av fler pengar när jag har växlat in mina dollar.

Vi var på lyxshopping i eftermiddags. Vi hade samlat in önskemål från förskollärare och lärare plus sett lite vi själva tyckte kunde behövas. Målet från början var att köpa datorer, vilket vi gjorde men inte så många som vi tänkt först. Det blev en laptop till rektorn och två PC-datorer till skolan. Efter att ha sett skolan var det lite annat vi tyckte var viktigare än datorer, så vi inhandlade även en kopieringsmaskin, lärarlitteratur, kartor och lite smått och gott till förskolan. Vad sägs om kritor, alfabet i plast och planscher att hänga på väggarna? Nu gör de nya en gång i månaden pga luftfuktigheten. Vi köpte också något, för oss svenskar, så självklart som pennvässare. Nej, inga högteknologiska invecklade apparater, utan helt vanliga pennvässare, enklaste modellen i metall som brukar hålla. Det ser helt enkelt för farligt ut när småbarn i tre-fyra års ålder vässar pennor med rakblad! De tyckte vi var roliga i pappersaffären där vi handlade, det är nog inte varje dag någon kommer förbi och köper 30 st pennvässare på en gång…

Tankar av Christina Erdmann, tisdag kväll 24 maj i Likoni, Mombasa

Unge herr Giraff

Av , , 2 kommentarer 4

Dagen började med ett besök på en liten gymnasieskola, kommer kanske några bilder därifrån framöver. Sen blev det som sagt lite djur i andra änden av Mombasa. Därefter ett sorts "Miniskansen" där man fick se ungefär hur de största stammarna levde förr. Våra värdar ville gärna visa oss de här sakerna. Och visst var det intressant.

Nu ska jag lägga ut Christinas text om gårdagen. Det blev inte riktigt som vi hade tänkt med handlingen, heller. När blir det riktigt som man tänkt?

Djuriskt

Av , , Bli först att kommentera 3

Idag har vi sett en del djur och annat utanför staden. Igår blev det väldigt mycket att göra i city, som det kommer lite rapport om sedan. Tyckte synd om Julia som fick stå ut med mycket väntan och vuxenprat.

Det var skönt att få vara lite naturnära till idag. Även om gårdagen på ett sätt var mer "nyttig".

Dagen har annars varit ganska krävande med minst tre timmars vandrande i värmen. Även kvällen var lite tröttande och lång, för några av oss. Det är ingen avkopplingsresa det här. Även om man blir både av- och bortkopplad vad gäller det mesta i den vanliga vardagen.

Tio små negerpojkar

Av , , Bli först att kommentera 1

Så hette en deckre av Agatha Christie som när den nyligen återutgavs i Sverige fick en annan titel. Några kenyaner här tycker att det kan vara bra, andra skrattar åt det och ser inget problem med en boktitel som härstammar från annan tid. Andra ser inget problem isjälva ordet, många har börjar återerövra det.

Handlingen i boken handlar som ramsan om de tio små som till slut blir en. Så illa har det inte gått här, men nu har vi haft två som inte varit i toppform å magens vägnar. det kanske är ett pris man får betala för att få uppleva Afrika?

En gammal bekant

Av , , Bli först att kommentera 2

På tal om det militära. I lördags skymtade jag en bekant kontur mellan strandpalmerna. Även om det var en annan version än den jag fick utbildning på så var det ju gamla terrängbil 13. Åsnan som skötte svenska försvarets mobilitet i min ungdom, tillsammans med lillebror 11 och storkusinerna Scania 30 och 40.

Vad gjorde den här? Om inte i mörkaste så i alla fall i Afrika? Det visade sig vara några danska campare av den mer seriösa sorten. De som inte bara drar husvagnen till närmaste samhälle. Knappt jämngamla med bilen var de ute på den stora trippen med allt från hjälpmedel för att korsa raviner och vattendrag till solcellsel. Respekt!

 

Överraskning

Av , , Bli först att kommentera 1

Vi hade en lite ovanlig upplevelse i går morse, en "Assembly". Det är vanligt förekommande att man samlar alla eleverna en gång i veckan på det här viset.

Flaggan och nationalsången har jag definitivt inga problem med, det faller sig särskilt naturligt i länderna där självständigheten och självbestämmandet inte varit självklara saker så många mannaminnen. Jag kan känna likgiltigheten över vårt land mer problematisk än att man lär barnen en sund nationell glädje och stolthet. Den ska vi inte låta de bruna tomtarna ha monopol på. De som vill ge allt detta en negativ laddning ska aldrig få min flagga.

Scouternas mer militära övningar var mer speciella. Särskilt när deras ledare helt utan förvarning kom och lämnade av inför mig och med några höga rop annonserade sin begäran att jag skulle marschera med dem ett varv genom scoutleden på samlingens ena sida. Jag hade inte mycket höger-vänster-om under min iofs trevliga militärtid. Det märktes nog, för eleverna antingen fnissade eller skrattade högljutt åt mina försök att haka på, i takt.

Joxa med trasan

Av , , 6 kommentarer 7

Det mer än halvsekelgamla söderkisuttrycket för fotboll kan faktiskt dammas av här. Patrik kommer här med ett inlägg som innehåller trasor:

 

Hej det är Patrik i sjuan som skriver.

Jag hade tänkt dela med mig lite om barnen på skolan. Man märke att de var fascinerade av oss. De ville till exempel att jag skulle testa gungbrädan. Jag satte mig och massor av de små omringade mig och lyfte gungbrädan och mig som om det inte vore nånting.

De flesta som lyfte var 4 till 6 år, de var trevliga, skakade hand och frågade hur jag mådde….

Lite innan hade vi varit i klass 5 ett långt tag. Jag och Julia och gjorde matte, men som tur var räddade Jan oss från klassen.

(De grå benen utan skolshorts är Patriks!)

Några elever frågade om jag ville spela fotboll så jag sa ja men fotbollen var gjord av lera, tygbitar och rep. och då är det bra att vi har köpt fotbollar till dom. De ska få bollarna idag.

P.s. Nicka inte deras fotboll!

Patrik