Jan Nilssons blogg

En välda blandning...

Etikett: småkommuner

Skillnad på små och stora

Av , , Bli först att kommentera 9


Idag träffas moderata gruppledare, region- och kommunalråd till rådsmöte i Stockholm. Det har varit en mycket intressant dag hittills. Bland annat behöver man få mediebilderna nyanserade och balanserade.

Strax innan lunch möttes stor och liten på scenen. Region Skåne och numera moderatstyrda lilla Bengtsfors kommun. Båda med sina ekonomiska utmaningar att ta hand om för framtiden och de unga som ska ta hand om samhället efter oss.

Bengtsfors utmaningar är tveklöst störst. Här ser vi den nationella befolkningssammansättningens utveckling tio år framåt enligt SCB.

Så ser det inte ut i Bengtsfors. Där minskar befolkningen i arbetsför ålder med tio procent, de unga med två. Även där är kommunens politiker skyldiga att lägga en budget som ger hållbar och god ekonomisk hushållning, d.v.s. ett överskott på i alla fall två procent. En utmaning.

Roligt att också små glesbygdskommuner lyfts fram en dag som denna. Både små och stora kommuner ska skötas klokt och hållbart, idag och i morgon.

Inga enkla kommunlösningar

Av , , Bli först att kommentera 16


Många kommuner sliter hårt med ekonomin idag. Åldersfördelning, utflyttning, mindre andel förvärvsarbetande skattebetalare, ökningar i försörjningsstöd m.m. pga stor invandring och trög integration är några orsaker. Faktum är ändå att många kommuners besvärande skulder byggdes upp för länge sedan. I ofta överglorifierade tider då kommunerna inte gjorde pensionsavsättningar utan lämnade de kostnaderna till framtiden, d.v.s. nutiden.
Ett antal större kommuner med goda förutsättningar tycks dessutom ha haft för lite respekt för utgifter och skuldsättningen i tro på intäktsökningar och i ”skönhetstävlingen” med andra.

Lösningarna man hoppas på ser också olika ut. Mer pengar från staten leder kanske. Sammanslagning, helst med rikare kommuner finns också med som hopp för många mindre.
Här finns knappast enskilda lösningar. Statens börs är inte hur stor som helst, där är begränsad hjälp att vänta. Att ”gifta sig rikt” kan bli dyrköpt när konjunkturen vänder eller räntan stiger för en högbelånad partner. De som vill lösa problemen med att kasta ut alla invandrade blundar för några grundläggande fakta. Till exempel bristen på arbetskraft.

Om inte näringslivet vill satsa och kan blomstra har vi ingenstans att hämta grundfinansieringen av samhället ifrån. Det får bli en egen blogg, vi lämnar det nu.
Staten måste sluta att vältra krav och kostnader på kommunerna och statens bidrag till kommunsektorn måste öka. Främst till kommuner med utflyttning, arbetskraftsbrist och särskilda integrationssvårigheter. Framför allt måste administrationstillväxten mer än bromsas. Vi kommer att måsta backa, på alla adminnivåer (stat, region och kommun) till förmån för utförarkraft. Detta mycket svåra svåra måste ske samtidigt som vi noga vakar över arbetsmiljön för våra ofta hårt pressade anställda. Många i.o.f.s. nyttiga saker måste helt enkelt lyftas bort, inte utföras. I kommunerna måste också både oppositioner och majoriteter i och mellan valrörelserna sluta inbilla invånarna att det finns ”fria luncher”. Så allt för ofta matas det på med nya, röstfiskande förslag på utvidgningar och subventioner. Skamligt ofta från partier som i bokslutstider klagar på majoriteternas brist på återhållsamhet. Här bör våra profileringssträvanden och maktkamper generellt bli hederligare. Morgondagens medborgare har inte råd med dessa överbud.

Låter det här tråkigt? Inte så röstmagnetiskt? Känns det mer lockande med en kraftfull och enkel lösning från vänster eller nationalistisk höger?
Glöm drömmarna om snabba lösningar. Morgondagen kommer att se bäst ut där nyanserade gnetare med ambition att hålla ihop samhället har tungt inflytande.

AF i alla kommuner

Av , , Bli först att kommentera 9


Alla partier har i något varierande grad bestämt sig för att förändra AF. De allra flesta är inne på att andra aktörer, bolag och idéburna, framöver ska sköta matchningen, men att myndighetsutövning och anvisning ska skötas av den kraftigt reformerade Arbetsförmedlingen.

Här kunde vi ha en ”never ending debate” om vems fel det är att det varit som det varit och blivit som det blev. Det var inte min tanke nu, den kan vi ta sen.

Däremot publicerar jag här nedan en av motionerna jag fick godkänd på Moderata länsförbundsstämman i Västerbotten häromsistens.
En stor andel av dem som nu är Arbetsförmedlingens ”kunder”, svensk- och utrikesfödda, kommer att behöva hjälp av människor när man ska komma igång med den digitala kommunikation som AF sedan länge tänkt ska dominera kontakten med myndigheten. Då är det en absolut miniminivå att AF finns och kan bistå med hjälp i statliga servicekontor i varje svensk kommun.

”Motion om Arbetsförmedlingens närvaro i servicekontor

Arbetsförmedlingen har beslutat att stänga sina kontor i minst 130 kommuner. De flesta av dessa kommuner är glest befolkade och många har tagit emot relativt många nyanlända då man historiskt har haft utflyttning som gett överskott på bostäder.

Många av de berörda kommunerna har stort arbetskraftsbehov i offentlig och privat sektor och behöver att de inflyttade stannar, får relevant språk- och yrkesutbildning och kommer i arbete lokalt.

All myndighetshantering som åligger Arbetsförmedlingen i etableringsärenden med mera kommer inte att kunna läggas över på externa aktörer. En betydande andel nyanlända kan också antas ha särskilt svårt att hantera myndighetsärenden digitalt. Dessa behöver möta tjänstepersoner, förslagsvis i statliga servicekontor där Pensionsmyndigheten, Skatteverket och Försäkringskassan är samlokaliserade.

Regeringen har föreslagit att fler kontor ska inrättas, nästan alla i städer och storstadsområden. Regeringens signaler om att även Arbetsförmedlingen framöver ska ingå i samarbetet i servicekontoren behöver preciseras. Både arbetsförmedlingens kunder med större behov och de aktörer som framöver ska sköta matchning och utbildningsinsatser för dessa behöver kontakt med lokalt förankrade tjänstepersoner. Särskilt i glesbygdskommuner där Arbetsförmedlingen inte har kvar traditionella kontor.

Med anledning av ovanstående föreslår jag länsförbundsstämman:

att verka för att regeringen i kommande regleringsbrev ålägger berörda instanser att säkra Arbetsförmedlingens närvaro i statliga servicekontor i alla kommuner där man saknar traditionella kontor

att anta motionen

att sända motionen vidare till partistämman

Jan Nilsson, Vännäs”

Stort och litet

Av , , 2 kommentarer 15


Har just landat i lugna Bjurholm efter inspirerande dagar i allt annat än lugna hufvudstaden. Det intensiva myllret av människor med unika ansikten och personligheter som man aldrig ska se igen efter ögonblicksmötet i T-banan har ingen direkt motsvarighet här. De man möter här är liksom större fiskar i dammen. Syns och märks mer, gör ett större in- och avtryck.

Kan det bidra till att så många av våra nysvenskar och SFI-elever stannar på den lilla orten? Sedda, bekräftade och hälsade på? Jag hoppas att det är så.

Skönt att vara tillbaka i alla fall. Arbetsdagen blir inte så lugn. Man är inte borta ostraffat. Nu ska jag checka in.

Roligt

Av , , Bli först att kommentera 14


Det är riktigt roligt att Bjurholm överraskar även sina egna just för närvarande. Det ser ut som om kommunen kan ligga ungefär som i fjol i befolkningsstatistiken vid avstämningsdatot 1/11, d.v.s. 30 fler än förväntat.

Jag hoppas ju på en viss ökning. Det skulle kännas bra om Sveriges minsta kommun hörde till den lilla skaran Norrlandskommuner med plusresultat, hur litet det än blir.

Ikväll har jag varit med på ett möte med fritidspersonalen. Jag försöker lära mig mina nya och varierande ansvarsområden, men tycker kanske det går lite för trögt för mig. Det var ett mycket trevligt möte, med fika och många kreativa tankar om både vardagsverksamhet och kompetensutveckling, trots att det fanns en rätt tung dag i kroppen. Det är inspirerande med människor för vilket ingenting verkar riktigt omöjligt och som ser på problemen ur ett positivitetsperspektiv. Utmaningar har man, det har aldrig funnits så många barn på fritids i Bjurholm. Väggarna bågnar inte, men nästan.

Vi får också glädja oss åt att själva Castorskolan ökar elevantalet i år. Från lägsta nivån på 242 i fjol höst har vi ökat med 14 elever. Nu anar jag ett och annat leende igen, men det betyder en ökning med ca 6 %. Ett lika stort procentuellt tillskott i Umeå kommun hade betytt 5-600 elever, vilket hade märkts. En halv klass till ger avtryck i Bjurholm också, även om skolan har varit större förr om åren.

Just nu har vi flera unga som vill bli timvikarier i de pedagogiska verksamheterna. Det är välkommet, ibland är det inte lätt att få tag i vikarier. Det är också ett sätt för unga att få in en fot på arbetsmarknaden och börja känna sig för vad man vill göra i livet. Jag har förr sett åtskilliga som nosat på förskola, skola och fritids för att snart gå vidare och utbilda sig. Här rynkar en del på näsan åt ordningen, men inte jag. Det kan vara en mycket bra väg in i uppgifterna.

Inte minst vi i de offentliga verksamheterna borde bli bättre på att bjuda in de unga, morgondagens välfärdsarbetare och samhällsbärare. I de små kommunerna behöver vi ge unga ett hopp om att det går att leva, bo och försörja sig hos oss. I de pedagogiska verksamheterna bör vi ge unga chansen att upptäcka att vi erbjuder några av världens roligaste och mest meningsfulla jobb.

Idag berättade en ung människa i verksamheten hur roligt det kändes att "få vara med och göra skillnad". Entusiasmen lyste upp en fläckvis ganska tungsam dag för en gråhårig man.

Staten, kommunerna och kapitalet

Av , , 9 kommentarer 8


Med det kommunala självstyret är det lite som med Vita huset i Washington. Det är ståtligt, men betydligt mindre än det ser ut.

De flesta som är lite insatta vet att det mesta är lagstyrt inom den sociala sektorn. Den omfattande socialtjänstlagen och andra lagar och förordningar dirigerar det mesta, och vi vill ju att det ska vara lika villkor för äldre och behövande i vårt avlånga land.

På skolans område är det något annorlunda, men självstyret är betydligt mindre än de flesta tror. Barn och elever med särskilda behov ska t.ex. ha det stöd de behöver, egentligen oavsett vilka medel som finns. Så hanterar Skolinspektionen också sakerna. Man tillämpar skollagen och vad budgeten säger är ointressant. Och vi vill ju att det ska vara en likvärdig förskola och skola i Sverige.

Det minskande manöverutrymmet innebär en trängd ekonomisk verklighet för kommunerna, särskilt för de mindre och de som gjort riktigt stora insatser på olika områden. Prekära situationer kan uppstå väldigt fort.

Det finns en gräns för vad staten kan lägga på kommunerna utan att skicka med de pengar som behövs och det är kanske inte alltid pengar räcker. Visst finns det stora, geografiskt koncentrerade kommuner där det går tretton på dussinet av höginkomsttagarna och där det finns ett betydande ekonomiskt friutrymme. Där finns iofs oftast också andra problem, men i de små kan ekvationen snabbt bli omöjlig.

Det tål att ministrar, generaldirektörer och andra håller sig a’ jour med hur det ser ut i olika delar av landet. Det är långt ifrån självklart att alla kommuner kommer att kunna hålla allt vad staten lovar.

Nu byter jag jobb

Av , , 2 kommentarer 16


Månaderna i Bjurholm blev fler än väntat. Jag skulle ha checkat ut i februari, men olika omständigheter gjorde att det blev 15 månader som ”missing link-chef” mellan gammal och ny organisation.

Första oktober tas skolchefsdelen över av vår nye verksamhetschef Hans-Åke Donnersvärd och rektorsansvaret på högstadiet tas över av min kollega Gunilla Falk.

Det har varit roligt att arbeta i Bjurholm, Sveriges minsta kommun. Trots att det varit det mest krävande arbete jag haft. En del tycker inte att man ska nämna det där med litenheten alltför ofta. Kanske har man rätt, men för mig är det något väldigt fint. ”Sveriges minsta kommun” är för mig definitivt en hederstitel. Det krävs något särskilt av medborgare, politiker och kommunanställda för att få en så liten verksamhet med så liten skattebas att fungera så bra som den gör. Av många krävs flexibilitet av mått som är helt okända i större kommuner. Men litenheten ger också möjligheter till kreativ flexibilitet, en möjlighet att göra och uppnå saker som andra kan ha svårt att få till.

Det har faktiskt varit så roligt att jobba i Bjurholm att jag fortsätter. Jag byter uppgifter och kontor, lämnar Castorskolan formellt, men blir till stor del kvar på Castor rent kroppsligt.

Från nästa vecka och tio månader framåt är det meningen att jag ska vikariera som förskolechef och SFI-rektor i Bjurholm. Det följer även med några ytterligare ansvarsområden och diverseuppgifter. Mina nya verksamheter har förmodligen några tuffa månader framför sig innan jag kommit i selen någorlunda, just nu är det mycket med de hittillsvarande.

Jag hoppas ändå att få bidra med något positivt till barn och personal på våra kommunala och enskilda förskolor liksom till elever och personal inom svenska för invandrare, gymnasiet och vux.

Holmlund och glesbygden

Av , , Bli först att kommentera 7


Jag försöker förstå vad han menar, men jag lyckas inte riktigt.

Ikväll pratade jag med en av hans medarbetare, men då hade vi ett mer positivt fokus så jag sökte ingen klarhet den vägen. Varken kring vad Lennart egentligen menar eller om det han ger uttryck för angående glesbygd, inland och småkommuner är socialdemokratisk politik.

Jag hoppas det kommer ett klargörande. Om det gör det ganska snart så kan debatten kanske bli mer nyanserad.

För debatt blir det.

Utjämning

Av , , Bli först att kommentera 5


Det har visat sig att det komplicerade kommunala utjämningssystemet vi har i vårt avlånga land sedan länge har märkliga brister.

Sedan 90-talet har man utgått från att förskolan utnyttjats mycket mindre i glesare bygder än i större städer. Resultatet kan bli att det statliga bidraget kan skilja kring 30 000 per förskoleplats till storstädernas fördel. Man ska inte tro att de bara har det lätt, men samordningsvinsterna är också betydligt fler i Stockholm än Bjurholm. (Som f.ö. har hög andel barn i förskolan) En kommun som t.ex. Berg förlorar 15 miljoner på den här buggen i systemet.

De västerbottningar som säger att man p.g.a. detta snabbt ska införa det nya utjämningssystem som ligger ganska färdigt ska tänka sig för. De flesta av Västerbottens kommuner får ett överskott med nya förslaget. Umeå, Bjurholm och Dorotea förlorar, Umeå stort.

Den kommun som får tre, fem eller sju miljoner mer per år kommer dock att få en kortvarig glädje. Skulle nya utjämningssystemet införas förlorar landstinget i Västerbotten 320 miljoner per år. Trehundratjugo miljoner. Det blir många ambulanser det. Oerhört många vårdande händer. Förmodligen kostar förändringen ett sjukhus och väldigt stora delar av vårt läns kollektivtrafik.

Men det gamla räknefelet kring förskolebidragen bör rättas till snarast.