Jan Nilssons blogg

En välda blandning...

Etikett: språk

Svårare än kinesiska

Av , , Bli först att kommentera 4


Mötte idag en läkare från Asiens västra delar på Dalkarlsås öppet hus på Ålidhem. En trevlig och pratsam man som bl.a. studerat flera år i Kina.

Han var inte dålig på svenska efter så kort tid här, men han hävdade att kinesiska var mycket enklare att lära sig.
Han hade en teori varför det är så.
”-Kineserna är nyfikna på utlänningar och pratar med en hela tiden, det gör man inte alls i Sverige.”

SFI, etableringskurs på folkhögskola med mera är förhoppningsvis en bra input. Men hur ska vi få till mer output i vår ofta tillknäppta svenska vardag? Det behövs samtal, språkliga möten.
Språkutveckling består av båda delarna. Ord, uttryck och meningsbyggnad behöver höras, ses och passera både in och ut för att fastna och gro.

Det är nu det ska göras

Av , , 4 kommentarer 5

Det går för sakta med förberedelserna för att slussa ut människorna i den stora flyktingvågen i samhället. Alldeles för sakta. 

Politiken centralt och lokalt kan inte dröja, vi måste söka lösningarna på hur vi ska vidga flaskhalsar och sänka trösklar. Vi talar om saker vi inte gjort förr, sånt vi inte gjort i omfattningen som nu krävs. Vi har inte tid och råd med prestigekamp mellan organisationer, myndigheter och politiska nivåer och det kan finnas fackliga käpphästar som måste stallas en tid. Nya projekt måste initieras av våra myndigheter, fler vägar prövas. ”Omorganisering” eller politikutveckling duger inte som ursäkt för utebliven leverans.

Mycket måste till. Tidig och breddad språkundervisning med större kapacitet. Meningsfull och bidragande sysselsättning betydligt snabbare än sån någonsin kommit igång. Enklare och snabbare utbildningar till enklare uppgifter i offentlig och privat sektor. Initialt kanske finansierad av både företag, kommuner, landsting och stat – beroende på vilken sektor man ska jobba i. Sysselsättningar som i sig blir språk- och kompetensutvecklande och upptagningsområde för vidare utveckling och fortsatt utbildning. Och inte minst en jordmån för självkänslan.

Vilka resurser finns, vilka behov och vilka hinder? Vad behöver vi ändra, finns det lagar och strukturer som behöver kringgås av en periods ”undantagstillstånd”? Var god inventera.

I den här gigantiska uppgiften tror jag att vi behöver ett nära samarbete mellan flera samhällssektorer och alla partier med öppen agenda. Taktisera och plocka politiska poäng får man göra en annan gång. Vi behöver komma till rasande snabba och hyfsat breda beslut som håller över tid. Ett och annat misstag är oundvikligt, att vänta lite till vore nog det största. Att göra som vi gjort och mest förvara väldigt många människor i allt längre, tröstlös väntan kan bli explosivt, definitivt inte konstruktivt.

Motsägelsefulla problem

Av , , Bli först att kommentera 8


Idag lämnar fler personer arbetsmarknaden än som träder till. De som pensioneras är fler än de som kommer ut från utbildningarna.

Det blir tyvärr värre. Vi har idag 140 000 23-åringar, men bara 98 000 14-åringar. Konkurrensen om jobben minskar och på ett sätt är det kanske bra. I alla fall för dem som fullbordat utbildningar till uppgifter som arbetsgivare vill betala för att få utförda. För värdeskapande företag och offentliga verksamheter som redan idag har svårt att få tag i utbildade och arbetsvilliga är det sannerligen inte bra. För pensionerna och för välfärden är det synnerligen illa. Inom vissa yrkesområden är intresset från våra unga oerhört lågt, det är bara att konstatera. Dessutom är de unga nu som sagt för få för att ersätta dem som pensioneras. Inom vissa områden inom vården pensioneras hälften av arbetskraften inom tio år.
I den här situationen måste vi bli mycket bättre på att rusta våra utrikesfödda för arbetsmarknaden.

Det är extremt viktigt att våra nyinvandrade får en god utbildning i svenska, bristerna här är en viktig orsak till att arbetsmarknadsutbildningar inte når tänkt effekt och att anställningsbarheten brister. Att SFI:n håller måttet och att man får fortsatt språkstöd när man utbildrar sig vidare är absolut nödvändigt. SFI-tiden är helt enkelt för kort för att andra än språkgenier ska ha en chans att bli fullfjädrade i sitt nya språk på den tid som står till buds. Yrkessvenskan som AF upphandlar behöver bli ett vassare verktyg och användas mer frekvent för att rusta våra nysvenskar både innan, under och kanske efter arbetsmarknadsutbildningen. Kanske behöver vi en ny anställningsform där yrkessvenskan kan ta en viss del av arbetstiden i anspråk under den första tiden i arbete, kanske en dag i veckan?

Vi har inte råd att inte rusta våra unga för den arbetsmarknad som finns, det är oerhört viktigt. Vi har heller inte råd att låta arbetsvilliga utrikesfödda stå utanför arbetsmarknaden för att svenskan inte når ända fram. Vi måste lösa både arbetslöshetens och arbetskraftsbristens motsägelsefulla problem. Egentligen har vi bättre förutsättningar till det än många andra europeiska länder med åldrande befolkning. Låt oss sätta igång!

Nya språkprinciper?

Av , , Bli först att kommentera 5


Om vi skulle byta till Putins geopolitiska språkprinciper, då skulle kartan kunna se ut så här.

20140513-173256.jpg

Det lutande tornet

Av , , 2 kommentarer 6

Även om man rensar bort sådant som vissa länders påstådda fusk och ”Pisa-optimering” är det tragiskt att se att svensk skola fallit så mycket i skolresultat mellan år 2000 och 2011/2012. Ska vi hävda oss som kunskapssamhälle framöver måste utvecklingen vändas. I läsförståelse var det bara tre av OECD-länderna som var bättre år 2000, 11/12 var det bara tre som var sämre om jag förstått saken rätt. Ingen har hellre sänkt sig så mycket i matten på ett decennium. I fasta tal.

Vi kan använda resultaten till valverktyg och ägna oss åt skuldfördelning, men det är föga intelligent och konstruktivt. Just nu hörs bedövande dumma inlägg som gemene man genomskådar direkt och som sänker förtroendet för politiken.

Idag sägs och skrivs mycket om skolan, så jag kastar en blick strax utanför skolans system och detaljer. Då kan man återvända till skolan när dammet lagt sig. Vilka förutsättningar ger vi barnen totalt sett idag? En analys inte så enkel att göra.

Jag är inte säker på evidensen, men det finns rapporter som säger att svenska föräldrar läser väldigt lite för sina barn, minst i Norden. Det blir riktigt allvarligt när man sedan tar del av vetenskapliga rön som påvisar att de förutsättningar man kommer till skolan med är så oerhört avgörande. Att skolans senare insatser bara delvis kan kompensera det som skett och inte skett innan skolan. Här är det inte heller givet att all slags digitalisering i så stor omfattning som möjligt automatiskt är en fördel. Även om ett fåtal digitala genier kan göra fina karriärer även med svag läsförmåga.

Sverige var återigen ”bäst” på sen ankomst. Det är ingen liten struntsak att fnysa åt i de fall 10-20 % av undervisningstiden ofta strulas bort. Inte bara för de elever som kommer sent, utan för alla som får genomgångarna störda och den effektiva lektionstiden förkortad. I den här inställningsfrågan finns det alltså ingen som slår oss.

Sen har vi stödet hemifrån – till både barn och lärare – som varit, är och kommer att vara mycket betydelsefullt. Här känns det som t.ex. skillnaden mellan Sverige och Finland stor.

Ska man sen återvända till själva skolan och blicka framåt så tror jag att det måste bli arbetsro för lärarna. Fem års reformfrihet och genomslag för minskad administration till förmån för ambitiös lektionsförberedelse tror jag personligen vore bra att börja med. Det måste bli mycket möjligare och mycket mer attraktivt att bli och förbli lärare. Händer det inget snabbt saknar vi några tiotusentals behöriga lärare ytterligare 2020 och jag tror inte vi kommer att peeka i PISA av det heller. Parti och allians får ursäkta, men jag tror också att betygsstemet bör få sätta sig innan man kanske eventuellt går vidare med betyg neråt i åldrarna.

På tal om Pisa-optimering så finns det alltför många exempel på motsatsen hos oss. Jag har hört ett antal lärare beklaga att elever som deltagit på pin kiv har gjort dåliga resultat när man har hört att testet inte alls påverkar dem själva. Kanske inte så vanligt, men förmodligen långt ifrån den gängse inställningen i Sydkorea. Varken detta eller det jag sagt tidigare är ämnat att bortförklara Sveriges resultat, men jag tror inte att det är oväsentliga saker.

 

 

Grattis!

Av , , 4 kommentarer 11


Det finns många som inte har ett land. Många som haft ett, men förlorat det. Vi har grannar som från en dag till en annan tappade landet, demokratin, självbestämmandet, suveräniteten och stoltheten. De fick tillbaka sitt Finland, Norge och Danmark, och har sen dess brukat uppskatta hemlandet mer än vi. Det vore hemskt om det måste till krig för att vi skulle vara tacksamma över det vi har.

Så, grattis gamla och nya svenskar! Sverige är verkligen värt att firas!

Världsbokdagen!

Av , , Bli först att kommentera 8


Idag är det bokens dag. Dagen då boken uppmärksammas, då biblioteken på ett särskilt sätt vill inspirera till läsning och skolorna gör detsamma. Du som sällan eller aldrig läser böcker för dig eller dina fina barn kanske skulle börja?

Just det där med läsningen för barnen är viktigt ur flera aspekter. Främst för kontakten och fantasin, men även för personlig utveckling och senare skolresultat. Inget kan ersätta boken.

Min fru hörde förresten härom veckan en föreläsare säga att man bör börja läsa för barnen innan de föds. Det hörde jag en engelsk skolutvecklare säga för ca 15 år sedan, intressant att få höra det igen.

http://www.bokmassan.se/nyheter/varldsbokdagen-firas-i-hela-landet/

Språkfattigt

Av , , Bli först att kommentera 5


Har suttit och ätit med några från Gambia, Italien och Somalia. Mannen från Somalia pratar italienska med italienaren. Ett av de många språk han behärskar ganska bra,

Han från Italien säger att man behöver ca fem språk för att klara sig riktigt bra i Europa. Kanske är det så. Även om man kan klara sig långt på svenska och engelska är det lite sorgligt att det blir allt färre unga som läser fler språk i skolan.

Med och för barnen

Av , , 3 kommentarer 13

Så här dagen efter världsbokdagen tänker jag på att jag nyss såg en uppgift från SR om att bara 34 % läste högt för sina barn "0-9 år".

Två tredjedelar läser inte för sina små barn. Det låter fattigt och sorgligt och lovar inte heller gott för skolan och utvecklingen i vårt land. Om aldrig läsningen och boken blivit viktig hemma blir det en tuff uppgift att starta den utvecklingen i skolan.

Det stod faktiskt 0-9, och det är inte så dumt som någon kanske tänker. Det finns forskare som menar att det är verksamt och viktigt att läsa högt för barnen redan innan de är födda. Att den lilla hjärnan som registrerar musiken där inne också tidigt, tidigt lyssnar till de talade orden och börjar söka sammanhanget innan vi tror det är möjligt.

I en tid när hälften (!) av alla treåringar sägs vara ute på nätet minst någon gång varje vecka förstår man om det är svårt att locka till läsning och ro med bara fantasins effekter. Men ack så viktigt. Kanske både för relationen och för "evolutionen", språkets framväxt och utveckling.

Jag kan förstå att många som själva sliter med lässvårigheter kanske tänker att deras läsning inte är så betydelsefull. Utan att ha haft barn tror jag att jag kan säga att man ska kasta de tankarna i sopkorgen. Jag vet en som hade sin stakande, långsamma, lågutbildade grovarbetarpappa som barnkammarläsare i barndomen och som minns de stunderna med värme och glädje. Barnen i den familjen blev snabbläsande bokslukare och bitvis akademiker och utbildare.

Du vet ju vad Einstein rekommenderade en småbarnsförälder med ambitioner för sina barn. "Läs sagor!" När föräldern ville veta vad man skulle göra efter det stadiet sa Einstein: "Läs ännu mer sagor!".

Du som har fått barn som gåva, ta tiden, begränsa den elektroniska konsumtionen något och läs med ditt barn. Den tiden och möjligheten kommer inte tillbaka. Det kan vara ett av de största arven du kan ge dem.