Jan Nilssons blogg

En välda blandning...

Etikett: Staten

Så här kan staten inte bete sig

Av , , 4 kommentarer 9


Att staten kan agera så här är mer än upprörande; Fastighetsägare i inlandet köper skog med lån som beviljas på tillståndet att avverka. Sedan stoppar myndigheten avverkningen med hänsyn till naturvärden alltmedan staten själv avverkar sin egen fastighet intill.
Förstår man vad man bäddar för?

Staten fick svverka, inte de privata alldeles bredvid.

Styr statliga jobb

Av , , Bli först att kommentera 5

Allt kan inte handla om regionalpolitik när det gäller statliga jobb. Att ingenting handlar om regionalpolitik i styrningen av statliga jobb är nästan lika galet det.

I den här artikeln tar den ofta mycket kloke politiske redaktören vid Hudiksvalls tidning, Patrik Oksanen, upp idén med ett tak för antalet statliga jobb i Stockholm. Om det ska utformas som ett förbud kan diskuteras, men jag är övertygad om att det finns mycket statlig verksamhet som skulle bli billigare och minst lika bra med en decentraliserad placering. 

Och det kan bli mycket dyrt att inte göra något i den här riktningen. Glesare bygder behöver fler sorters jobb och vi behöver att de glesare bygderna fungerar.

Klokt om vårt lokalsamhälle

Av , , 2 kommentarer 4

I många frågor är Norrans Sakine Madon så oerhört klok. 

Vilka kommer att ta hand om våra lokalsamhällen i morgon? Vilka inbillar sig att de bara står kvar där, fungerande och mottagliga för nya kravlistor, om inga gör det?

Skulden till kraftkommunerna

Av , , 2 kommentarer 12


Enligt den här tidningsartikeln i VK föreslår en utredning att bygdeavgiftsmedlen tas bort. Det är de pengar vattenkraftkommunerna fått för skadeverkningarna längs de utbyggda älvarna.

De här pengarna används idag på lite olika sätt i kommunerna som tappade överdämda byar och kulturområden, levande forsar och det naturliga fiskelivet i älvarna. Det kan absolut diskuteras i vilken mån ändamålen hängt ihop med ursprungssyftet, men medlen har varit en liten återbetalning till landsänden som med sina resurser i avsevärd grad möjliggjorde industrins framväxt och indirekt själva välfärdssamhället.

Det som är ställt utom allt tvivel är att Sverige har en väldigt begränsad återbetalning till de kommuner som står för hälften av landets elförsörjning. I Norge förstår man inte riktigt hur vi tänker på den här punkten. Där är vattenkraftkommunerna välbeställda och konkurrenskraftiga i kampen om människor och verksamheter. Staten tog och fick mycket, men ger också relativt mycket.

Sverige är en enhet vars delar är mycket mer ömsesidigt beroende av varandra än de olika landsändarna i regel begriper. Vi sitter ihop och ska sitta ihop. Norrland är också så oerhört mångfacetterat, är mycket mer än naturresursområdet. Vi skulle inte klara oss själva, inte Skåne heller. Men att ta de sista låga ersättningarna för ingreppen i älvarna och deras omland, det handlar om mer än pengarna.

Det är många försyndelser på olika plan som hopat sig i många medvetanden. På slutet förstärkt av många märkliga och tragiska beslut i olika styrelserum, inte minst inom medieområdet där Norrland lämnats allt mer obevakat. Traditionellt har missgreppen handlat om naturresurserna. En av min adoptivpappas förfäder sålde ett inte föraktligt skogsskifte och en stor del av fallrättigheterna i Harrseleforsen för 750 kronor och en mjölsäck. Han såg veden och vattnet och behövde både pengarna och mjölet. De som köpte såg mer.

De var andra än de köparna som byggde det nuvarande kraftverket som till för några år sedan ensamt hade kunnat försörja Umeå med elström. Jag är positiv till vattenkraften, vad gäller redan utbyggda storälvar, men anser att staten har en moralisk och ekonomisk skuld till de kommuner som står för så stor del av vårt energioberoende genom leverans av hyfsat miljövänlig vattenkraft.

Bygdeavgiftsmedlen ska vara kvar, kanske omdefinieras och absolut utökas. Staten ska inte skämma ut sig genom att komma tillbaka och ta igen den sista återbetalningen till älvdalarnas kommuner. Det handlar om pengarna och mer än det. Det har inte sagts för sista gången.

Staten, kommunerna och kapitalet

Av , , 9 kommentarer 8


Med det kommunala självstyret är det lite som med Vita huset i Washington. Det är ståtligt, men betydligt mindre än det ser ut.

De flesta som är lite insatta vet att det mesta är lagstyrt inom den sociala sektorn. Den omfattande socialtjänstlagen och andra lagar och förordningar dirigerar det mesta, och vi vill ju att det ska vara lika villkor för äldre och behövande i vårt avlånga land.

På skolans område är det något annorlunda, men självstyret är betydligt mindre än de flesta tror. Barn och elever med särskilda behov ska t.ex. ha det stöd de behöver, egentligen oavsett vilka medel som finns. Så hanterar Skolinspektionen också sakerna. Man tillämpar skollagen och vad budgeten säger är ointressant. Och vi vill ju att det ska vara en likvärdig förskola och skola i Sverige.

Det minskande manöverutrymmet innebär en trängd ekonomisk verklighet för kommunerna, särskilt för de mindre och de som gjort riktigt stora insatser på olika områden. Prekära situationer kan uppstå väldigt fort.

Det finns en gräns för vad staten kan lägga på kommunerna utan att skicka med de pengar som behövs och det är kanske inte alltid pengar räcker. Visst finns det stora, geografiskt koncentrerade kommuner där det går tretton på dussinet av höginkomsttagarna och där det finns ett betydande ekonomiskt friutrymme. Där finns iofs oftast också andra problem, men i de små kan ekvationen snabbt bli omöjlig.

Det tål att ministrar, generaldirektörer och andra håller sig a’ jour med hur det ser ut i olika delar av landet. Det är långt ifrån självklart att alla kommuner kommer att kunna hålla allt vad staten lovar.

Av gamla stammen

Av , , 2 kommentarer 5


Idag har jag fått umgås med en del statstjänstemän med riktigt lång erfarenhet. Har fått lyssna till flera historier och minnesbilder från en tid så väldigt annorlunda än vår. Berättade av människor med väldigt annorlunda bakgrund och referensramar än jag har.

Mycket gällde skogs- och fjällbygder och man anar de väldiga skillnaderna i befolkningmängd och arbetsmarknad som uppstått där på en halv mansålder.

Man lär sig saker mest hela tiden på livets universitet, när man tar sig tid att lyssna. Det är nästan synd om dem som aldrig ger sig tid att höra det. De som tror sig ha alla svaren klara för sig från början.

2 kommentarer
Etiketter: , , , ,