…
Det finns många som inte har ett land. Många som haft ett, men förlorat det. Vi har grannar som från en dag till en annan tappade landet, demokratin, självbestämmandet, suveräniteten och stoltheten. De fick tillbaka sitt Finland, Norge och Danmark, och har sen dess brukat uppskatta hemlandet mer än vi. Det vore hemskt om det måste till krig för att vi skulle vara tacksamma över det vi har.
Så, grattis gamla och nya svenskar! Sverige är verkligen värt att firas!
…
Min fru har arbetat mycket med sagor i sin klass i år. Olika sorts sagor. Folksagor, sådana som inte alla nyare svenskar har hört, konstsagor, fabler och egna sagor.
Idag gick en etta förbi henne och såg henne titta i en sagobok. Eleven frågade om det var en folksaga. Då vet man att undervisningen har landat någonstans där inne.
En stor lycka kan det vara när elever med annat språk upptäcker att mamma eller pappa läst samma saga som de möter i klassrummet. Fast på ett annat språk.
Som ni minns var sagor Einsteins recept för excellens. Först sagor, sen sagor. På det ännu mer sagor.
…
De 300 000 svenskspråkiga i Finland har både rättigheter, skyldigheter och svårigheter.
Det blir inte lättare att vara svenskspråkig i vårt grannland. En sak är att finskan stadigt vinner mark. En annan att det verkar som om de ledande partierna inte riktigt vågar utmana ”urfinska” stämningar genom att bevaka svenskans legala ställning. Den lagfästa rättigheten att kunna använda svenskan i kontakterna med myndigheter är tex. inte alltid så lätt att utöva längre. Vilket blir särskilt svårt för de finländare som inte ens kan finska.
Det är förstås inte alldeles lätt att konsekvent kunna svara upp mot dessa rättigheter. En jurist som var med idag berättade om plikten för finska kommuner att ha skolundervisning på svenska om någon begär det. I princip kan en kommun i en purfinsk region inte neka om en svenskspråkig familj med två barn vill ha en svensk skola för sina barn. Inte alldeles lätt att åstadkomma, om någon skulle komma på idén.
Jan
Senaste kommentarerna