Jan Nilssons blogg

En välda blandning...

Etikett: tro

Tankar kring Titanic

Av , , 4 kommentarer 12


Trots att en del unga trott att Titanic bara var en film så har fartyget som gick under idag för 100 år sedan av olika anledningar levt kvar i mångas tankar och medvetenhet. En mig närstående minns sin farmors berättelser om Titanics undergång på 60-talet. Minst 4 000 böcker har skrivits om fartyget om händelsen runt om i världen.

Namnet Titan kommer från grekiska mytologin. Den första generationens gudar, födda efter himlen och jorden, kallades där titaner. Den nu väldigt döde rumänske kommunistdiktatorn Ceausecu brukade låta kalla sig titanernas titan mot slutet när han alldeles tappat verklighetsorienteringen.

Att kalla ett fartyg osänkbart är också ett exempel på det övermod som små människor ska försöka undvika. Det är lätt att hamna i nästan religiös hänförelse över både det ena och det andra framställt av människohand, eller över människor, men det är ingen bra idé. Min övertygelse är att det vi gör, har, hör och ser här under solen förändras, föråldras och slutar. Inte alltid på jungfruturen som Titanic, men förr eller senare. Det gäller också världsriken och ideologier och ibland går det fort där också.

Att man är medveten om det behöver inte stå i motsättning till vilja och strävan att utveckla, vårda och förfina det vi har runt omkring oss. Eller uppfinna nytt.

Personligen hör jag till minoriteten som tror på Bibelns Gud och på den Jesus som efter brödundret också befallde lärjungarna att samla ihop maten som blivit över så att den inte skulle ”förfaras”.
De saker som i evighetsperspektiv är små är inte betydelselösa för den som tror. Tvärtom kan tron ha med sig ett starkt driv att få ”jordsakerna” att fungera.

Sekulariseringens biprodukter

Av , , Bli först att kommentera 1


Har intagit byaperspektivet. Det man kan ha i en västerbottnisk by som förr var starkt präglad av kristendom och läsare. Även av arbetsamhet, företagande och idellt arbete.

Stod nyss och såg på ett tomt och permanent nedstängt bönhus och tänkte tillbaka 45 år. Då var det samlingsplatsen där den absoluta majoriteten av byn samlades mer eller mindre frekvent. Något hände varje vecka i huset som byggdess och drevs av ideella medel och insatser. En mötesplats i flera bemärkelser. Det som har kommit i bönhusets ställe isolerar oss i regel. Vi samlas möjligen rätt få och likasinnade, mer sällan i stora och "gränsöverskridande" grupper.

Jag undrar lite över en av de större av sekulariseringens "biprodukter". Hur påverkas vårt samhälle av att "Guds hus", innehåll och centrum inte längre är känt? Särskilt i tider när saker, upplevelser och "passioner" inte kan hjälpa eller driva undan molnen. I de svåra lägena.

Jag ser huvudsakligen det som hänt i ett annat perspektiv, men det finns följder av sekulariseringen som man kan lägga märke till oberoende av tro.

Bli först att kommentera
Etiketter: , ,