…
Det här hade jag missat. Umeå trea bland universiteten i antalet antagna studenter i höst efter Stockholm och Uppsala.
Stockholm hade drygt 30 000, Uppsala drygt 28 000 och Umeå drygt 26 000. Inte den väldigt stora skillnaden alltså.
Nu handlar det inte främst om vad som kommer in, men om vad som kommer ut. Hoppas att kvaliteten kan hållas uppe på bred front.
Roligt och överraskande var det i alla fall för mig. Grattis Umeå Universitet!
Apropå min näst senaste blogg med överskriften ”Innovation och tolerans” så fick jag en kommentar av en vän till mig som jobbat mycket med utbildning. Jag har tagit bort namnen i kommentaren – men i övrigt skrev han så här:
”Jag bodde i en studentkorridor på Ålidhem under fyra år i mitten av 70-talet när jag läste på universitetet i Umeå. Två färgstarka bröder, flyktingar från Iran bodde också där. De lärde sig svenska mycket snabbt och gjorde båda snabba akademiska karriärer. Den ena är numera en av Sveriges mest erkända cancerspecialister medan den andre satsade på affärsverksamhet och data. Han startade bland annat ett webbföretag och är numera mångmiljonär.
Under korridortiden så pratade vi mycket om vilka skillnader man såg mellan Iran och Sverige. Det mesta i Sverige var bättre tyckte de – men en sak var man oroliga för. ”Ni låser ju in eller drogar ner alla som går utanför normen”, tycktes de se… Det betyder att ”det normala” blir smalare och smalare och i Iran är det ju de som egentligen är långt utanför det ”normala” som åstadkommer nåt som senare visar sig vara banbrytande”, tyckte bröderna.
Rätt tänkt tycker jag!
Jag tror också att vi har en del vi borde justera i vår ofta alltför exkluderande och lätt fyrkantiga kultur. Vi riskerar att missa en massa.
…
Den här krönikan är viktig läsning nu när gymnasiet ska göras obligatoriskt av vår nytillträdda regering.
Visst är gymnasiet viktigt, en väldig möjlighet i vårt land där utbildningen är fri. Sant är det att det är tufft för dem som inte gått det, osant att det alltid är Absolut nödvändigt för alla. Som artikeln visar.
Det finns unga som är för trasiga att fixa gymnasiet just i tonåren. Några av dem kan vara rasande begåvade. Det är bara inte där och då de kan fokusera på lärandet. Några är så jagade av prestationsångesten, dyslexin, adhdn eller mobbflocken att de hellre kan välja döden än att gå färdigt gymnasiet. För andra kan det vara mer irriterande banala orsaker som gör att det inte fungerar. Livet blir ändå inte bättre av att gymnasiet görs obligatoriskt. Kommer någon dragande med att det här bara är en fråga om resurser till elevhälsan så tror jag inte man jobbat med unga.
Gymnasiet är viktigt och ska verkligen lyftas fram, men det är onödigt att ytterligare traumatisera en liten sliten skara med att göra det obligatoriskt. Gymnasiet kan ersättas med annat för den grupp som inte kan förmås börja eller gå ut det. Komvux, folkhögskolan, universitetet via andra ingångar, lärlingsutbildning, LHS (Livets Hårda Skola), jobb och kanske senare studier som journalisten i artikeln.
Och några riktigt få, de lär sig alldeles själva.
…
Det är nästan bara schackbrädorna som i regel är svartvita. Verkligheten har ofta fler nyanser.
Jag tror att vi verkligen har kunskapstapp att ta på stort allvar. Det visar en del rapporter från gymnasium och högskola.
Samtidigt har jag hört flera lärare i Pisa-skrivande klasser berätta om elever som på pin kiv lämnat in ofullständiga eller nästan blanka prov, även längre tillbaka i tiden. När man hör att provet inte spelar individuell roll så blir det för några oemotståndligt att kombinera en slapp timme med att få ge vuxenvärlden en spark i baken. Särskilt när proven blivit väldigt många.
Jag gissar att beteendet är mer sällsynt i Sydkorea. Förmodligen även i Finland.
Det blev en intressant dag på Nolia och ”Utbildning och rekrytering”. Blir det fler år kommer även Eductus att vara där med en del personal och deltagare.
Eftersom vår verksamhet finns för att på kortare eller längre sikt hjälpa människor till arbete så fick andra med samma mål, samt bristyrkena och yrkeshögskoleutbildnkngarna mesta delen av min tid.
Det finns jobb, fler än vad som syns. Det är faktiskt bara 25-30 % av de jobb som tillsätts som tar vägen om AF:s platsbank. Det är idé att leta själv. Många jobb har även en oroande åldersfördelning med många som snart pensioneras och där finns stort sug på utbildade. Jag tänkte försöka ge något exempel senare ikväll.
De många unga besökarna såg förstås på andra saker än jag. Önskar dem alla riktigt lyckade sökningar och utbildningar framöver. De är färre än de som går i pension och behövs allihop.
…
Det sägs i den här DN-artikeln att 350 NO-lärare pensioneras varje år och färre än 30 utbildas. I teknik, kemi och fysik är de sökande så få att det inte startar några kurser i år.
Situationen är tyvärr inte ny. Det är en gigantisk utmaning för ett högteknologiskt välfärdsland där vi vill ha kvar ett kunskaps- och teknikintensivt näringsliv att vända en sådan utarmning. Särskilt när redan mer än hälften av lärarna som undervisade i NO 2007 sägs ha saknat utbildning i ämnena.
Vilka åtgärder och stimulanser som ska till kan diskuteras, men vi måste se till att göra det och sätta in åtgärder. Helst för 10-20 år sedan, men eftersom det är svårt får vi börja på tisdag. Frågan är för viktig för att fördröjas och förminskas genom att reduceras till en ytlig valårsfråga. Måtte den diskuteras seriöst.
Det handlar inte minst om våra möjligheter att fortsätta vara ett Sverige med bytesbalans och skatteintäkter som medger hög välfärd för gemene man, gamla och svaga.
…
Hur många svenska universitet finns kvar om 10-15 år? Hur kommer de snabbt växande digitala studiemöjligheterna att påverka övrig utbildning? Och olika landsändar?
Den här artikeln om utbildningslandskapets drastiska förändring sätter igång en del funderingar. Några ser en uppenbar risk att de flesta universitet i världen rätt snart får lägga igen då den nya tekniken gör det möjligt för alla att läsa för världens främsta lärare, hemma.
Visst finns lockande tankar med möjligheten att studera för Harvards professorer i Hyngelsböle och Hällfors. Men nog låter det torftigt att tillbringa hela sin studietid, och ha allt utbyte, digitalt. Jag tror inte att människan i någon ålder är skapad för ett liknande liv. En stor del av vår utveckling och vårt växande sker också vid möten och impulser som inte bara är rationella och vetenskapliga. För att inte tala om socialisationen, utvecklandet av kultur och samlevnad. Till den behövs människor.
Jag hoppas att den konservativa akademiska världen hittar vägarna att nyttja den digitala teknikens möjligheter och det på ett positivt och människovänligt vis. Skulle morgondagens variant på gårdagens ”ligga vid universitetet” innebära att alla ligger hemma på kammaren och hänger fysiskt ensamma framför sin dammiga skärm, då låter framtiden gråare.
…
Snarast möjligt bör regeringen rätta till ett misstag där man tänkte rätt, men med facit i hand gjorde fel.
Jag tänker på förändringen av de yrkesförberedande programmen. Det finns skoltrötta elever som behöver få chansen att ta en enklare och snabbare väg till arbetsmarknaden. Som i några fall aldrig skulle kunna tänka sig att söka till högskolan. De eleverna borde kunna få söka en enklare variant av ett gymnasieprogram. Även om de ”enkla jobben” idag är få. Dagens arbetsliv är krävande.
Att som nu kunna välja att läsa ett utökat program för att få högskolebehörighet fungerade inte som man trott. Många elever väljer istället bort jobbsäkra utbildningar man skulle passa för och trivas med och som näringslivet skriker efter. Statussänkningen tycks ha påverkat negativt. Det händer att företag måste vända sig utomlands för att få tag i yrkesutbildat och yrkeskunnigt folk. Utflyttning av företag handlar inte alltid om lönekostnader, det handlar ibland om svårigheter med kompetensförsörjningen. Som iofs har flera orsaker.
Trenden mot allt större andel elever på studieförberedande program har fler nackdelar. För många har låg motivation och kanske inte tillräckliga förkunskaper och förutsättningar. Risken för fler byten och studieavbrott ökar.
Skrota prestigen och gör snabbt det enklare spåret sökbart istället för det svårare. Den praktiska skillnaden är liten, men skillnaden i resultat för enskilda och samhälle kan vara stor.
Jan
Senaste kommentarerna