…
Igår kom vi hem från vår pedagogiska resa med nian på Castorskolan i Bjurholm. Resan har för min del varit intensiv, givande och rolig. Nu känner jag att den varit tröttande också.

Några i klassen städade bussen väldigt grundligt när vi kom hem. De frågade om de skulle putsa fönstren inne i bussen, men det avböjde jag. 🙂 När jag fixat det sista hos Göstas buss och kom hem till Vännäsby var blev lite fika, umgåsande och rekapitulering. Sen slog någon av strömmen och det blev elva timmars sömn, med början i soffan. Känslan att få byta ut den trasiga luftmadrassen (är det lågbudget så är det!) till sin egen sköna säng kan inte beskrivas.

Som jag och andra skrivit på Castorbloggen har det varit väldigt roligt med elevkontakten. Man har ansiktena framför sig och har fått se personligheterna på ett helt annat och djupare sätt. Det har blivit tillfälle till många samtal. Under många mil genom genom skiftande landskap har det också blivit många gemensamma mikrofongenomgångar av allt från geografi, samhällskunskap, historia, likheter och olikheter, ekonomi, rasism, arbete och gymnasiestudier. För att nämna en del. Några elever menade att det av skolämnena bara var träslöjd och kemi vi inte inte kommit in på under resan.

Det hade varit bra att få göra en pedagogisk resa med motiverade elever redan i åttan. För växandets skull, för den pedagogiska och i bred mening sociala nyttan, inte minst för ökad kontakt och förståelse mellan generationerna i skolan. Den skola där det kunde bli verklighet under vettiga former skulle höja sina elevers resultat både kortsiktigt (avgångsbetygen) och långsiktigt, det är jag övertygad om.

Till det lyckade resultatet av resan hör de guider vi haft på koncentrationslägret, på EU-kommissionen, EU-parlamentet, SVT och riksdagen. Dessa har betytt väldigt mycket för resan. Men mest har de vuxna som ville åka och eleverna själva bidragit.

Nu ska jag fortsätta att göra nästan ingenting och se om jag kan tända om till allt ogjort jag ska möta på måndag. 🙂