Jan Nilssons blogg

En välda blandning...

Etikett: utveckling

Innovation och tolerans

Av , , Bli först att kommentera 5

Det här är en mycket intressant artikel som borde läsas av många. Entreprenörer, lärare, rektorer, skolchefer, ledare, riskkapitalister och politiker och alla andra nyfikna som inte slutat utvecklas.  Det är fler än Microsoft som borde ha nytta av de här insikterna. Länken till kortintervjun med överläkaren Simon Kyaga bör man också klicka på. Definitivt.

Idag bromsar och begränsar vi alltför ofta både människor och organisationer genom en låg tolerans för det som kan betraktas som annorlunda. Vi missar mycket kreativitet, innovation och utveckling genom att bygga en trång ”normalitetskorridor” med lite acceptans för det originella. Många testar vi sönder tidigt och åtskilliga av gårdagens genier hade nog aldrig fått chansen att ge oss sina genombrott idag. Många är de inte fullt psykiskt stabila och de energirika kreatörer som kanske jobbat sig in i väggen som idag styrs in på stickspår och inte längre får chansen att bidra med utveckling i smått och stort. Shame on us! Frågan är vad vi gjort med Einstein. Povel Ramel hade vi kanske medicinerat bort. Det är inte  heller säkert att Ingvar Kamprad idag hade fått chansen om han varit anställd, periodare och allt. Frågan är verkligen hur många dugliga små- och storföretagare, innovatörer och nobelpristagarämnen vi avhänt oss i skola och samhälle de senaste decennierna. Jag är rädd det kan vara många. 

Jag tycker kanske att man använder orden ohälsa och sjukdom lite vårdslöst i artikeln. I de flesta fall handlar det nog mer om funktionshinder. Men att vi bör bli bättre på att ta vara på särbegåvningarna, resursbärarna med funktionshinder, de egensinniga autodidakterna, de outtröttliga autisterna och sådana som periodvis även är psykiskt sjuka – det är jag övertygad om. 

Vi talar om väldigt olika profiler, men att ta vara på de kreativaste ”tvärtom-tänkarna” blir knappast mindre viktigt ju snabbare och mer innovationsberoende samhällsutvecklingen blir.

Klicka och läs artikeln nu…

Academedia – en storkommun

Av , , 10 kommentarer 8

Jag deltog på Academedias samhällsmarknadsdag i onsdags, en intressant träff med ett antal tunga ledarskribenter och samhällsdebattörer.

Under dagen kom jag att sitta bredvid en kvinna som är en av Lärarförbundets ”bevakare” av utbildningsföretagen i Sverige. Det blev flera intressanta samtal kring inslag och debatter under dagen. Hon beskrev på ett intressant och klargörande sätt fackets ”resa” i synen på de stora utbildningsföretagen, deras kvalitet och betydelse. 

Per Kornhall, med starka synpunkter på skolvals- och finsnsieringssystemet, nämnde en sak vi kom att prata om. Detta att företagen sysslar med En sak, utbildning. Detta ger förstås i längden vissa fördelar. Utbildningssfärens nuvarande (och sannolikt framtida) huvudaktörer är kommunerna där vi har väldigt många strängar på lyran. 

Academedia är med sina 140 000 dagliga barn, elever och vuxendeltagare ”Sveriges näst största kommun”. Bara Stockholms kommun är en större utbildningsanordnare. Academedias verksamhet sträcker sig däremot från Kalix till Ystad.

Allt är inte problemfritt. Av 450 enheter finns 10-15 där man har betydande svårigheter av olika slag. Men med fokus på utbildning och med centrala stödfunktioner finns möjligheter att arbeta målmedvetet med kvalitet och utveckling över tid.

Facket generellt verkar gradvis ha ändrat synen på utbildningsföretagen. Hoppas det sprider sig allt snabbare i samhället. Att låta nidbilder styra ryggmärgsdriven utveckling av regelverk som riskerar att slå sönder så betydande delar av det som fungerar i utbildnings-Sverige – det har vi verkligen inte råd med.

Sen skulle jag personligen vilja se en utveckling där utbildningsföretag med resurser, struktur Och eldsjälar tar sig an riktigt segregerade problemområden och problemskolor och på det sättet understryker det samhällsansvar som redan finns och verkar.

Räcker inte med miljarder

Av , , Bli först att kommentera 7

Mot slutet av rosornas krig, 1485, stod slaget vid Bosworth Field där Rikard III dog. Enligt en av myterna därifrån ska den döende Rikard ha ropat; ”En häst! En häst! Ett kungarike för en häst!” Men det fanns ingen. Inte tid heller.

Parallellen är kanske både långsökt och lätt makaber, men när det gäller hästen tänker jag på tvåmiljarderssatsningen på fler lågstadielärare. 

Jag vill definitivt inte säga att skolan är döende. I många skolor och klassrum blomstrar verksamheten. Skolans krav och uppdrag är på flera sätt mycket mer avancerat än när jag gick och många av skolans mer generaliserande slentriankritiker skulle kanske inte komma ut med godkända betyg idag. Med visst finns bekymmer och växande utmaningar av olika slag.

Om kungariken eller pengar ska hjälpa i nöden måste det finnas hästar. Eller lärare, om det är det som behövs.  Inom ett par tusen dagar behövs några tiotusental lärare som inte existerar, hur många miljarder vi än skulle omfördela. Bristen är tydlig redan nu, det har jag fått handfasta bevis på idag i olika samtal.

Det lovades i höstas att skolan skulle fixas på hundra dagar . Lärarna som trodde på det var få, vilket visar en tankeskärpa i leden. Jag tror inte att det räcker med mindre än att vi med höga förväntningar gör läraruppgiften och skolan som arbetsplats så attraktiv, tillfredställande och ”statusfylld” att ungefär samma personer och antal som i Finland söker sig dit. Plus några saker till.

Det behöver kanske inte kosta så väldigt många miljarder. Finland lägger mindre på skolan (som på det mesta) än vi gör. Det kan däremot kosta rätt många förenklingar, slaktande av några ”heliga” kor, pudlande, viss maktförskjutning och tillåtande av större löneskillnader. Samt på flera nivåer mer lust till lärande, människomöten och utveckling än tilltro till administration och evidensbaserad praktik som nog passar bättre i vården. Vi måste locka rätt människomänniskor till hela utbildningskedjan. Hur hem och samhälle generellt sen ska förmås att ändra attityd till skolan är inte den enklaste frågan, men det tror jag också  är nödvändigt för att eleverna och skolan i stort ska ha en rimlig chans.

Om nu några tusen kunniga, entusiastiska och brinnande lärare med glimt i ögonvrårna verkligen skulle uppstå ur intet, hur långt skulle två miljarder räcka? Tja, med lön, arbetsgivaravgifter och lite utrustning skulle vi i min lilla kommun kanske få ett par lärare till Vegaskolan och till Vännäsby skola. De skulle behövas, men man ska nog inte förvänta sig att insatsen ”fixar skolan”.

Om nu pengarna alls skulle komma fram till skolan, vill säga. Till Vännäs och många andra kommuner har det t.ex. kommit många statliga pengar till mattesatsningar. Pengar som skolan aldrig fick. Sådant kan nog bara vi kommunpolitiker komma undan med. Pengar behövs, men de är inte den självklara lösningen och när de kommer ska de hamna i rätt verksamhet.

För att hästarna framöver ska finnas där de behövs får vi framför allt börja jobba på förbättring av kungariket, stallarna, havret och stuterierna!

Innovativt i Vännäs

Av , , Bli först att kommentera 4


Det blev ett par blogginlägg om innovatörer, företagare och jobbmakare i går. Det är lika bra att skriva en kort tredje och sista text på temat.

När vk-artikeln om Vännäs Verkstad och deras avancerade 3D-skrivare var inne i VK hade jag bara tid att bli glad, inte att skriva något. Jag tycker det är mycket roligt att det här företaget med dess innovatörer och medarbetare fortsätter att utvecklas, att man fått de stora och små kunder man fått och att arbeten och värden uppstår.

Man hoppas på fortsatt tillväxt i Västerbotten och Norrland och att det kommer fram nya idésprutor som Max Segerljung och andra som kan kombinera traditionell och grundläggande teknik med alla de nya möjligheter utvecklingen ger. Nu gäller det också att tillräckligt många datorintrresserade söker sig till utbildningar som gör att de kan försörja sig inom den industri som faktiskt finns, och fläckvis växer.

Vid ett möte med tillväxtenheten i Örnsköldsvik tidigare i år berättades att en del lokala företag funderar om de måste flytta för att få tag i både verkstads- och IT-utbildad arbetskraft. Det vore varken roligt eller innovativt.
Här gäller det också att utbildarna håller sig ajour med utvecklingen och ser till att utbildningar som leder till jobb för både unga och vuxna finns, blir kända och lockar.

Gårdagens och morgondagens företag

Av , , Bli först att kommentera 4


Elcykeln är inte ny. Sixten Blomqvist i Pengsjö, Vännäs, gjorde sin för 70 år sen. Bland mycket annat.

Jag beundrar verkligen uppfinnarna, problemlösarna och ”radikalpraktikerna”, de som bara gör saker och får dem att fungera. Sen kommer kanske andra som vidareutvecklar och förädlar. Jag kommer att tänka på uttrycket ”nöden är uppfinningarnas moder”. Det är både sant och lite oroande. De flesta av våra stora och medelstora företag härstammar från Sveriges fattiga och svåra tider, även t.ex. Volvo Umeverken och Ålö här i Umeåregionen. Många är väldigt gamla.
Jag tror att det oftast var som i Sixtens fall, problem måste lösas. När det gäller starten av företagen vi lever på idag handlade det ofta om att det gällde för någon eller några att försörja sig. Inte sällan var pionjärerna lätt överenergiska handlingsmänniskor med olika svårigheter, ofta med lindrig längtan till böckernas värld.

Visst är det bra med akademiska företagarutbildningar för en alltmer kunskaps- och teknikintensiv tid. Jag hoppas bara att vi inte testar sönder och kväser de originella innovatörerna och entreprenörerna som ska starta företagen som tvåtusentalisterna ska arbeta i.

Positivt mitt i allt

Av , , Bli först att kommentera 4


Det har funnits ett par intressanta och roliga regionala nyheter inom industrisektorn på slutet, det är inte alla dagar. Det var ett tag sedan det skrevs om de här sakerna, men ändå.

Först tänker jag på Racoon i det hårt prövade Robertsfors. De stora konsekvenserna av Element Six nedläggning har inte kommit, men ett visst ljus i mörkret är miljöindustriföretaget Racoon som nyanställer 35. Flera av produkterna verkar väldigt intressanta, inte minst avsaltningstekniken för havsvatten som man arbetar med. Sedan tidigare är det luft- och vattenfilter som dominerar. Vi behöver verklligen teknik- och tillverkningsföretagen och allt av utveckling, kringeffekter och arbetstillfällen de kan bidra med.

Robertsfors sticker ut på olika sätt. Dels har man en omvittnat effektiv arbetsförmedling, vilket kan behövas när så många snart friställs vid Element Six, dels är man ovärderlig som livsmedelsproducerande kommun. Jag hade kontakt med Norrmejerier förra veckan i ett jobbärende. Minns jag rätt har vi 6 mjölkbönder i Bjurholm, 8 i Vännäs, ett drygt 20-tal i Umeå stora kommun och 68 (!) i Robertsfors. (Vindelns och Normalings siffror har jag tyvärr glömt) Ur civilt beredskapsperspektiv skulle de ha varit fler överallt, men visst är det roligt att höra att Robertsfors står sig så bra.

Barn och utbildning idag

Av , , Bli först att kommentera 4


Största delen av min dag gick till barn- och utbildningsnämnden i Vännäs. Som jag, klokt eller inte, fortfarande försöker få tid till.

Många ledamöter är nya den här perioden och de fick den bästa introduktionen jag upplevt i mitt relativt korta politiska liv. Det säger inte så mycket, men förvaltning och presidium hade gjort en del för att underlätta uppstarten. Heders!

En oro finns för både 2015, 2016 och därpå kommande år. Vi får fler barn och elever och frågan är hur förutsättningarna blir för att ta emot dem som vi skulle vilja. Det blir också rejält spännande att se hur starten av nya Vega ska fungera. Bygget blir klart 1 (en) dag innan skolstart.

Informations- och kommunikationstekniken utvecklas och skolan måste följa med i samhällsutvecklingen, på ett konstruktivt, brukarvänligt och kreativt vis. Vi fick en genomgång av en av våra IKT-pedagoger idag där både fördelar och utmaningar blev tydliga. Jag frågade om de nya verktygen fått dokumentationströtta lärare att se ljuset i tunneln, men förstod att det var ”både ock”.
Jag tror vi måste komma dithän att de allra, allra flesta i skolan upplever IKT:ns landvinningar som förenklingar och väl motiverade förbättringar. Vi är inte riktigt framme där.

Oppositionen var inte sampratad och överens om hur vi skulle fördela platserna i nämndens arbetsutskott. Men sorry, ni som vill se lite ”action” och politiskt blodvite, vi blev överens. En bra lösning baserad på gentlemans och gentlewomens agreement. 😉

Kalla mig konservativ

Av , , 4 kommentarer 5


För mer än ett år sedan åkte stereon ut. Den var gammal, väldigt stor och svart och hade länge haft ett irriterande fel på tunern. Huvudkanalen P1 och alla andra ramlade ur mellan gångerna. Så, det var dags att byta när bottenvåningen renoverades.

För några veckor sedan var jag till en av elektronikladorna och berättade att jag kastat ut min drygt kvartssekelgamla Onkyo och tänkte köpa en ny.
Lite långnäst blev jag när försäljaren log och sa att det var dumt. De hade inget som lät lika bra och var lika gediget hopskruvat, menade han.

Nåja, jag har vid tillfälle letat i lador och specialbutiker efter något som kunde ersätta jätten. Efter att ha provat många spår fann jag en sak som både erbjöd bra ljud, kunde hantera mina gamla CD och bara var måttligt för dyr. (Färgen var lämplig i rummet också)

När jag förstod att säljaren fick gräva djupt i datorsystemet för att få fram hur man kunde justera bas och diskant började intresset falna. När det så stod klart att man behövde koppla den till en TV och ha en sån igång för att justera tonen var det tack och adjö.

Nu har jag köpt en liten låda för köket. Den är också begränsad, men man startar den med vippströmbrytare och justerar bas och diskant med lätthittade rattar i metall.
image

Det viktiga gymnasiet

Av , , 1 kommentar 7


Den här krönikan är viktig läsning nu när gymnasiet ska göras obligatoriskt av vår nytillträdda regering.

Visst är gymnasiet viktigt, en väldig möjlighet i vårt land där utbildningen är fri. Sant är det att det är tufft för dem som inte gått det, osant att det alltid är Absolut nödvändigt för alla. Som artikeln visar.

Det finns unga som är för trasiga att fixa gymnasiet just i tonåren. Några av dem kan vara rasande begåvade. Det är bara inte där och då de kan fokusera på lärandet. Några är så jagade av prestationsångesten, dyslexin, adhdn eller mobbflocken att de hellre kan välja döden än att gå färdigt gymnasiet. För andra kan det vara mer irriterande banala orsaker som gör att det inte fungerar. Livet blir ändå inte bättre av att gymnasiet görs obligatoriskt. Kommer någon dragande med att det här bara är en fråga om resurser till elevhälsan så tror jag inte man jobbat med unga.

Gymnasiet är viktigt och ska verkligen lyftas fram, men det är onödigt att ytterligare traumatisera en liten sliten skara med att göra det obligatoriskt. Gymnasiet kan ersättas med annat för den grupp som inte kan förmås börja eller gå ut det. Komvux, folkhögskolan, universitetet via andra ingångar, lärlingsutbildning, LHS (Livets Hårda Skola), jobb och kanske senare studier som journalisten i artikeln.

Och några riktigt få, de lär sig alldeles själva.

Vad pratar vi om?

Av , , 6 kommentarer 6


Många tror att friskolorna som är friskoleägda öser ut pengar till ägarna. Sjöstedt är duktig på att få människor att tro det.

Genomsnittlig vinst i branschen var 3 % år 2012. De som hade vinstutdelning delade ut 0,76 % till dem som investerat. De 50 största företagen delade inte ut något alls, de återinvesterade allt i verksamheten.

Stämmer den allmänna bilden med verkligheten? Vad är det vi pratar om?