Jan Nilssons blogg

En välda blandning...

Etikett: Väghyvel

Vems fel är snön?

Av , , Bli först att kommentera 10


En Stockholmspolitiker med ansvar för kommunens snöröjning blev igår slagen och skadad av en man med synpunkter på röjningen av stadens torg. Många som sköter skottning och plogning råkar ut för diverse påhopp. Ibland för att de kör på natten, ibland för att det inte är skottat överallt samtidigt på morgonen eller inte just som någon vill och tycker.

Hallå, hallå. Först och främst, tänk om vi skulle ha resurser stående som skulle klara varje snösmocka som om ingen vinter nästan fanns. Med dito förare som kunde köra två- eller treskift. Ska vi tro det kunde behövas 6 traktorer modell Volvo L60, 10 plogbilar och en väghyvel till i en kommun som Vännäs (8 800 inv)för att komma närmare det snöfria? Om det inte lastas på så mycket utrustning blir det väl 40 miljoner som ska investeras och finansieras, vita som gröna vintrar. Ska vi tro det behövs tillgång till 30-40 personer? Det är heller inte bara en kostnads- och synergifråga. Förare fattas rent fysiskt.

Kostnaderna för ovanstående med drift och rimlig avkastning skulle få slås ut på avskrivningstiden och multipliceras med 1000 för att få resurserna till hela landet de gånger det storsnöar. Sen behöver vi lägga till en väldig mängd småtraktorer med piloter, för att inte tala om alla vedevågsförare, manuella skottare som håller dörrar, gångar, vinklar och vrår snöfria.

Om vi skulle slippa störningar och förtretligheter alla två gånger per år det blir mer vinter än vanligt skulle vi kanske få punga ut med ytterligare pengar motsvarande halva försvaret. Verkar det månne vettigt?

Nej, Tack till alla er röjare som får det att fungera så pass som det gör när snön vräker ner. Är det inte röjt får jag vänta, eller färdas sakta och lugnt. Jag bor i Sverige. Än en gång, tack!
När ni snöhjältar råkar ut för tanklöst gnäll, travestera Stenmark; ”Om de tror att det är så lätt kan de ju skotta själva.”

Två kroppar i snön

Av , , Bli först att kommentera 10


På väg hem från Tavelsjö. Snön yr i hårda vindbyar. Ömsom i snurrande små minitornados, ömsom i vita sjok som drar tvärs över vägen och raderar ut sikten nästan helt och hållet. Busväder helt enkelt.

Plogkanterna är nedskurna och tillplattade av bitvargen för att ge plats åt mer snö och så att eventuellt smältvatten ska hamna i diket.

I snöyran ser jag plötsligt två kroppar ligga på plogkanten, en bit från närmaste hus. En med lite blått på sig, den andra i grönt. Täckkläder och minst en i något slags reflexplagg. Frun hann inget se. Två påkörda, eller gamla människor där en halkade eller blev sjuk och där den andre inte orkade hjälpa? Vi vänder tillbaka.

Två väl påpälsade och piggögda unga damer i lägre tonåren tittar upp med leenden i ansiktet. Som om de hittat det optimala stället för lite lördagsmys med ord och funderingar som ingen annan ska höra. Och upplivade av att ha fått en reaktion från vuxenvärlden.

Vi rullade iväg och de la sig till rätta på plogkanten igen. I snöstormen.

Ja, varför ska man göra som alla andra och som det förväntas? Det är sådana här gånger man kommer ihåg hur roligt det var att jobba med högstadieelever. 🙂

Bitvargen

Av , , Bli först att kommentera 5

Efter en bra arbetsdag och en sen kväll med ansökningsskrivande kom jag omsider hem till mig. Det lena vädret på bara tio kalla grader lockade till kvällspromenad. Luften var så mjuk kring öronen att hatten fick stanna hemma.

Mest hela Vännäsby sov, men längs Fågelstigen kom Bitvargen mullrande. En av dessa trafikens riddare som håller vägbanan så där fin som den bara kan bli på saltberfriade midvintervägar. Utomordentligt förutsägbart underlag att köra på, om man kommer ihåg att det är vinter och anpassar fart och körstil till det.

Bitvargen var egentligen ett fabrikat av väghyvlar under första delen av 1900-talet, men jag gillar verkligen namnet som nästan blev synonymt med fordonstypen. Det finns en förskola i Balsjö, Bjurholm, som också heter Bitvargen. Jag tycker namnet sticker ut ganska skönt i sammanhanget.

På tal om vinter och temperaturer kändes det lite bra i morse. Det var när Agneta ringde och sa att det var 17 grader kallt i Umeå när det var knappt 9 i Vännäsby. Som boende på ett lite svalare ställe får man glädjas åt de tillfällena. 😉

 

Bli först att kommentera
Etiketter: , , ,

Min specielle barndomsvän

Av , , 2 kommentarer 6

Jag har en vän här i norra Västrbotten som är en snöskottare av rang.

Han tillhör den där kategorin som liksom skulpterar snön. Vintergården blir som en sorts installation.där underlaget ser ut som ett salsgolv. Det finns inga ränder där man ser spår efter snösläden och alla handkörda kanter ser ut som de formats av en gigantisk överhandsfräs. Ett sådant här år är de släta avläggen djupfrysta och sonen parkerar ibland bilen uppe på det ena.

Härom veckan skulle min vän jobba förmiddag och skulle upp 0345. Eftersom det snöade på kvällen ställde han klockan på 0245 så att han skulle hinna skotta en timme. När "Bitvargen" passerade ute på vägen och långsamt hyvlade bort spåren i vägbanan tittade föraren länge på mannen som styrde snö för fulla muggar. Strax innan tre på morgonen, i den 25-gradiga kylan.

Vi är lite olika, min vän och jag.

2 kommentarer
Etiketter: , , ,