…
Visst är det en del bök med snön. Men förutom mysfaktorn, tänk så mycket ljusare och enklare det är att köra på den vita vägen jämfört med på den svarta, våta, höstmörka asfalten.
Man får bara komma ihåg att snö är snö.
Att få åka osaltat är en särskild, numera sällsynt förmån.
…
Körde idag norrut längs ”inre vägen” över Botsmark och Burträsk. Allt för att invika E4:ans sämre väder och snörök och för att få köra roligare väg.
Bitvis var väglaget vindpolerad is med kallsnö på. Tämligen halkigt, som på många håll. På ett ställe blev det lite spännande med en övergiven bil utan belysning.
Nyss såg jag en riktig mardröm på någon nyhetssida i mobilen. Y-bussen som söder om Sundsvall inte kunde stanna i halkan och åkte in i en stillastående lastbil. Kan tänka mig känslan när tyngden övergått från att vara fördel till hejdundrande nackdel och man är på väg att krocka med passagerare i bussen. Hoppas slippa den erfarenheten.
På den vägtypen, med förmodligen inte bara mitträcke utan även sidoräcke, saknas snöbromsen. Möjligheten man ibland kan ha att gå igenom snövallen och plöja fram i diket tills ekipaget stannat. Alternativet är ibland att föredra jämfört med att köra in i väldigt hårda fordon eller väldigt mjuka människor. Bäst är att ha tilläcklig framförhållning så man slipper båda delarna när det kommer en överraskning.
Jan
Senaste kommentarerna