…

Det blev en intressant tisdagkväll i Vännäsby, med både allvar, skratt och eftertanke.

Under rubriken "Har 100 år i fullmäktige gett kvinnor mer makt?" gav Ulla Löfgren och Elisabeth Eriksson glimtar från två moderata  föregångskvinnors liv och arbete i Västerbotten. Jag gör ett försök till referat, jag får be Ulla och Elisabeth korrigera om jag fått saker om bakfoten.

Den första kvinnan var Helena Ljungberg, född Grafström 1865, som 1903 var med och startade Landsföreningen för kvinnans politiska rösträtt. Västerbottensföreningen startade samma år.

1909 togs beslutet att kvinnor kunde bli medlemmar i fullmäktige. 1910 var första valet det kunde ske och 10 kvinnor valdes in, i hela Sverige. Alltså nio år innan det beslutades om allmän kvinnlig rösträtt och elva år innan första valet då det trädde i kraft. Innan 1921 hade myndiga kvinnor som betalade skatt rösträtt.

Det skulle ta 70 år till innan den första kvinnan blev kommunalråd i Sverige.

Bland de tio invalda fullmäktigeledamöterna 1910 fanns Helena Ljungberg i Umeå. Hon stannade bara ett par år i uppdraget och dog 1923. Den kvinnliga representationen ebbade senare ut för ganska lång tid på de flesta håll i länet.

1917 bildade de konservativa kvinnorna "Moderata kvinnors rösträttsförening". Då hade Moderata kvinnoförbundet i Stockholm funnits sedan 1911. Man hade uppförsbacke,  man motarbetades rejält av förstakammarhögern. Citat: "Stora fyrkantiga män med mäktig avföring". I andra kammaren var det öppnare.

Första Moderata kvinnoföreningen i Umeå bildades 1920. På 30-talet tog det fart med Elisabeth Gip (uttalas Jeep), inflyttad till Spöland, i nuvarande Vännäs kommun. Hon var född 1895 i en Schartauanskt präglad timmermansfamilj i Blekinge där alla barnen fick ta del av akademiska studier. Inte vanligt dåförtiden.

Elisabeth var en kraftfull dam, duktigt att tala och skriva. Som de flesta andra politiskt aktiva kvinnor på den här tiden var hon brett engarerad i samhälle och föreningsliv. Hon drog igång många kvinnoföreningar. 1936 fanns det 27 föreningar med 2750 medlemmar i Västerbotten! Hon skrev också en bok om dem. "Västerbottens högerkvinnor".

1942 fanns 15 moderata kvinnor invalda på olika politiska uppdrag i Umeå. Inte dåligt.

Det blev senare stormigt och stridigt av orsaker kvällens berättare inte gick in på. Elisabeth Gip flyttade söderöver och tog hand om sin sjuke far i Rotebro. Hon blev bl.a. redaktionssekreterare på Läkartidningen. Jag roade mig med att google hennes namn när jag kom hem och hittade det här om henne i en del av Läkartidningens 100-årsskrift ("Den stora omläggningen 1965"):

"Tidningen var i stort sett en person, och det var fröken Elisabet Gip, en intelligent dam i 60-årsåldern när jag kom. (I själva verket då nästan 70, min anmärkning) Till "Offentliga underrättelser" hade hon hjälp av någon på Medicinalstyrelsen, men annars skötte hon allt: annonser, korrektur, inlämning till tryckeri etc. Gunnar Berg (redaktör och överläkare) läste inte ens alla artiklar."

Det var alldeles säkert en duglig pantertant det här.

Ulla Löfgren avslutade med att bl.a. ta två exempel på hur synliga kvinnor i framskjutna positioner angripits och angrips på ett alldeles speciellt vis av media och "partikamrater". Det var tänkvärt ur flera aspekter.

Liksom hela tisdagkvällens träff i församlingsgården i Vännäsby, ordnad av Medborgarskolan och min fru Agneta.

Det blev ett långt fikasamtal.

Före detta riksdagsledamoten Ulla Löfgren till höger.