…

Fortsättning från förra bloggtexten…

Det blev som sagt ett väldigt liv på svanarna som nyss sov på den nerregnade isen.

Jag såg inte vad som hände först, men ut ur dimman kom makarna Svanholm som hälsades välkomna med höga ljud och ett par vinkande vingar. Eller var det en sorts flygledning tro?

De brukar landa lite längre ner, när det öppna vattnet brett ut sig lite mer. Jag har väntat på dem ett tag, varit nere vid älven och tittat mot vakarna där strömmen är ganska strid, men det har varit för tidigt.

 Man undrar vad de ska få sig till livs, hur de ska äta på sig för den fortsatta färden norrut.

Så fort nykomlingarna landat blev det natti, natti borta till höger igen. I morgon gissar jag att de styr längre norrut. Batterierna behöver nog laddas.

…

Dagen började bra. När jag var ut i morse kom årets första gäss strykande över huset längs med älven. Även de första hantverkarna kom och det kändes också bra. Det var full aktivitet när det var dags för mig att dra iväg till kommunstyrelsen i Vännäs.

Men den här texten skulle handla om skönheter. På väg tillbaka från vårt långa KS, mellan 18 och 19 någonstans, såg jag det första svanarna som landat på den vattenöverflutna isen på Umeälven.

På lite håll såg de ut som soppåsar som blåst ut på isen.

Plötsligt tycktes de flesta vakna och titta i samma riktning in i dimman.

Det började tutas och trumpetas och en vinkande alldeles väldiga. Vad var på gång?

Fortsättning följer….