…
Har alltid gillat åldersblandning. Kan ha att göra med barndomens bönhusmiljöer som bestod av både barn, unga och riktigt gamla, människor som ofta också var unga inuti. Genom att lära känna finheten i alla sorter lärde man sig något om att inte förakta människor i någon ålder.

Erfarenhet införskaffad genom egna och andras misslyckanden och lyckanden är ofta ovärderlig. Begåvning och skicklighet kan också dyka upp i sprillans nya förpackningar. Nu senast handlade det om kök.

Vi har länge småpratat med byggmästare Palm i Vännfors som tröttnade till slut och sa att nu fick vi sluta dra benen efter oss och komma igång med renoveringen. I hans värsta scenario skulle det dessutom kanske bli regeringsskifte och vi skulle inte hinna få del av några ROT-avdrag alls innan de tas bort. Nu var det dags!

Vårt kök som var gammalt och tämligen egensinnigt redan när vi flyttade in har förundrat mer än en. Att vi inte gjort något åt det också. En ”outspoken” vän sa en gång något om att sluta se hur det ser ut hemma. Den mörkgröna färgen var horribel från början, men har hunnit vara nästan modern ett par gånger genom åren.

Nu lämnades ritningarna till några ställen och så kom de, förslagen. Ett stack ut från de andra. Långt från det nuvarande i färg och form och ändå lantligt, enkelt, hemtamt och trivsamt. Förslaget andades mogen och mångårig erfarenhet av gamla hus.

När vi kom till firman på Mariedal möttes vi av en riktigt ung kille som förmodligen inte var född när vi flyttade in i Vännäsby. Han har varit både lyhörd för våra önskemål och lagom orädd när vi haft fel. En bra ritare, säljare och människoförståsigpåare. En sak vi tidigt valde bort har kommit tillbaka kraftigt rabatterad och nu ser det ut som den ändå hör hemma här hos oss.

Man ska inte ringakta människor, varken de mycket yngre eller de mycket äldre.