Jan Nilssons blogg
En välda blandning...

Etikett: växande

Några riktigt fina ord

Av , , 2 kommentarer 9

…
Jag fick höra några riktigt fina ord härom dagen. De handlade om en lärare som hade betytt så oerhört mycket för en som (enligt sina egna ord ) ”var värdelös i skolan”. En som bara ville sluta långt innan det ringde ut i nian och sannolikt hade gjort det, om det inte varit för just den här läraren. Man kunde göra det då.

Läraren visade på en ny och okänd värld och gjorde att skolan blev både uthärdlig och stundtals riktigt intressant. Utan att försöka göra om eleven odlades självkänslan genom att han blev både sedd och hörd.

Idag driver den forne eleven verksamheter som ger många arbete och livsuppehälle. Detta med en ovanlig framgång, allt annat än självklar. På sitt sätt bidrar han också till självkänslan och uppehället hos många fler än sina anställda.

Jag undrar om han kommit dit han nu är om han vuxit upp i de tusen testernas tid och utan läraren som hade tid och blick för honom och de andra? Då är det inte säkert att han kunnat glömma allt han inte kunde lära sig, hade kanske inte kunnat tro att han var någon och kunde något, trots allt. Kanske aldrig hade blivit den samhällskugge han blev.

De seende, kännande och förändrande lärarna är oerhört betydelsefulla.

Kloka föräldrar

Av , , Bli först att kommentera 9

…
Jag har varit till ett par vallokaler idag, i olika kommuner.

Förutom det som skulle göras så la jag märke till kloka föräldrar vid alla fyra tillfällena. Det hade med sina barn och några beskrev eftersom de olika delarna i röstningsproceduren. Lite olika för den som kanske var fem och den som var tio och tolv. Klokt, bra, förståndigt!

Barn måste få vara med och lägga insikt till insikt långt innan det är ”skarpt läge”. Det är så man utvecklas, det är så man förbereds för allvaret. Genom lek och genom att få vara med. Det gäller även demokratin som hotas både av lättjan och odemokratiska ideologier av olika färg och form.

Sveriges framtid

Av , , Bli först att kommentera 10

…
Idag måndag kommer många elever i vårt avlånga land till gymnasiernas ”plantskolor”.

I Vännäs börjar riktigt många ettor på Liljaskolan, drygt 330 stycken. Några från Vännäs (härifrån hade det rymts ännu fler) och många från Umeåregionen. Några från 50-60 andra kommuner och en handfull andra länder.

Tonåren är sällan så enkla som vi äldre vill minnas dem. Jag kan förstå eleverna som börjar och inte riktigt vet vad man vill. Dem som är för fokuserade på andra för sitt eget och lärandets bästa. Dem som bär på saker som kanske ställer till det på något plan. Att några upptäcker att man valt fel, men att många fler förstår att valet blev riktigt okej eller nästan perfekt. Jag kan förstå om några inte mår alldeles bra och hoppas att de i så fall söker och får hjälp med det som skaver. Jag hoppas att eleverna på både yrkes- och studieförberedande program ska inspireras att ta vara på sina möjligheter av engagerade lärare – möjligheterna är stora men tidsbegränsade.

Förhoppningen är också att alla får känna och förstå att de behövs. Jag brukar citera den kände filosofen Clint Eastwood som en gång sa: ”It takes all kind of people to make the world go around.”

Jag hoppas slutligen att ingen ska behöva känna sig så ensam. Att särskilt de långväga ska hitta vänner, gemenskap och vuxenkontakt som gör att lärande och utveckling fungerar bra. Att det inte ska behöva ske onödiga studieavbrott.

I dagarna tar vi emot en viktig del av Sveriges framtid. Måtte vi på Liljaskolan och i Vännäs – liksom på andra ställen – göra det på allra bästa sätt.

Det behövs nya

Av , , Bli först att kommentera 7

…

Under slutet på veckan var jag med på konferensen "Förskolechefen" tillsammans med stora delar av förskolefchefsnätverket i Västerbotten. Nätverket stod förresten också  för konferensavgiften. Det var mycket som var intressant i både i föreläsningarna och våra samtal inom nätverket. Temat var "Vuxnas lärande i förskolan" och det kan komma en del glimtar här efter att jag bearbetat anteckningrna en smula. Först och främst ska de ut till våra förskoleavdelningar.

Det blev många aha-upplevelser, men inte minst Stefan Einhorns bidrag var interessanta. Ofta allmängiltiga saker om förhållningssätt som alltför sällan blir tänkta och gjorta fastän de egentligen borde vara självklara. Och som kan betyda så mycket för både allmänhet, enskilda, grupp och organisation.

Här på fredagens sista intressanta föreläsning om småbarnspedagogik (med två professionellt och humoristiskt vassa värmlänningar) började det tunna ut. Många behövde hinna med tåg och flyg åt olika håll. Det var ett par saker som inte direkt hade med innehållet att göra som slog mig. Att det var väldigt få män var en sak, den andra var snittåldern.

Det är på ett sätt rätt naturligt att man är lite äldre som chef. Man har hunnit skaffa mycket erfarenhet och hunnit lära mycket av både egna och andras misstag. Samtidigt kändes det inte riktigt bra att det var så stor andel som säkerligen fyllt 60, en väldigt stor del 55 och 50. Inget generellt fel på oss i den gruppen, men det måste bli ganska massiva avgångar inom några år. Det bekräftades också av en områdeschef i en medelstor stad som jag språkade med.

Här finns uppgifter för kommunerna. Man behöver förbereda människor som kan och vill vara förskolechefer. Generellt är det ett viktigt och stimulerande jobb. Kanske något för någon som läser det här?

 

Dagen efter

Av , , Bli först att kommentera 6

…
Igår kom vi hem från vår pedagogiska resa med nian på Castorskolan i Bjurholm. Resan har för min del varit intensiv, givande och rolig. Nu känner jag att den varit tröttande också.

Några i klassen städade bussen väldigt grundligt när vi kom hem. De frågade om de skulle putsa fönstren inne i bussen, men det avböjde jag. 🙂 När jag fixat det sista hos Göstas buss och kom hem till Vännäsby var blev lite fika, umgåsande och rekapitulering. Sen slog någon av strömmen och det blev elva timmars sömn, med början i soffan. Känslan att få byta ut den trasiga luftmadrassen (är det lågbudget så är det!) till sin egen sköna säng kan inte beskrivas.

Som jag och andra skrivit på Castorbloggen har det varit väldigt roligt med elevkontakten. Man har ansiktena framför sig och har fått se personligheterna på ett helt annat och djupare sätt. Det har blivit tillfälle till många samtal. Under många mil genom genom skiftande landskap har det också blivit många gemensamma mikrofongenomgångar av allt från geografi, samhällskunskap, historia, likheter och olikheter, ekonomi, rasism, arbete och gymnasiestudier. För att nämna en del. Några elever menade att det av skolämnena bara var träslöjd och kemi vi inte inte kommit in på under resan.

Det hade varit bra att få göra en pedagogisk resa med motiverade elever redan i åttan. För växandets skull, för den pedagogiska och i bred mening sociala nyttan, inte minst för ökad kontakt och förståelse mellan generationerna i skolan. Den skola där det kunde bli verklighet under vettiga former skulle höja sina elevers resultat både kortsiktigt (avgångsbetygen) och långsiktigt, det är jag övertygad om.

Till det lyckade resultatet av resan hör de guider vi haft på koncentrationslägret, på EU-kommissionen, EU-parlamentet, SVT och riksdagen. Dessa har betytt väldigt mycket för resan. Men mest har de vuxna som ville åka och eleverna själva bidragit.

Nu ska jag fortsätta att göra nästan ingenting och se om jag kan tända om till allt ogjort jag ska möta på måndag. 🙂

Presentation

Tomas o Emelies bröllop 60 D 1284 - Kopia (2)

Jan  


Blogg listad på Bloggtoppen.se

 

 

 

 

Senaste inläggen
Senaste kommentarerna
Sök
Kategorier
Arkiv
RSS Nytt från vk.se