…
Näst sista arbetsveckan börjar, sista av ordinarie snitt. Sommaren njuts tack och lov inte bara under semester. Den gläder ju både under arbete, lediga timmar och helg, så länge den pågår. Men, nu längtar jag till ledighet.
I helgen såg jag igen hur väldigt vackra sommarens syrener är. Den mörkaste mobilbilden togs den ”svala” midsommarnatten, de andra under soliga dagar.
…
Blev begåvad med böcker på julafton, bland annat den på bilden.
Det var en som inte riktigt hade råd som ville ge mig den, så jag frågade om jag kunde köpa den själv som julklapp från henne och det var ok.
Idag tyckte några ”gamla” kära vänner att jag skulle skaffa boken, så på nyårsdagskvällen började jag läsa den. När flera anser att man behöver budskapet måste jag ju se efter vad det är.
Det känns som en klokbok. Jag köper inte allt, andra läsare går nog förbi annat, men boken är synnerligen läsvärd. Med bra språk, humor och stor träffsäkerhet säger författaren många nyttiga sanningar. Han är pastor, men boken har något allmänmänskligt att säga till alla.
Sammanfattningen hittills är att i vår gränslösa tid behövs den regelbundna vilan mer än någonsin. För oss som människor och inte minst för vår ”hållbarhet”, kreativitet och effektivitet.
…
Jag hör till minoriteten som firar Kristi himmelsfärds dag. Dagen som firas till minne av att Jesus enligt Bibeln återvände till himlen som människa och "VD" efter att ha sonat synderna och gett sin fullkomlighet och evighet som gåva åt en värld som inte frågat efter den.
Även om jag inte firade dagen skulle jag sannolikt vara glad för att den finns. Den och andra kristet historiska helgdagar som varit en del av vår kultur i ett sekel och som ger året rytm.
På olika håll poppar det upp röster som menar att vi ska ta bort alla helgdagar som rubbar produktionsrytmen, eventuellt ge några som "helgpool" åt varje arbetande. Man understryker också att en helgdag mitt i veckan kostar drygt 500 per svensk i BNP. En del vill ha bort dagarna av kristofobiska orsaker eller nervös strävan att ett av världens mest sekulariserade land ska frånsäga sig resterna av sin kristna historia. Några helt enkelt för att man vill trimma produktionsapparaten. Vissa kan t.o.m. säga att det beror på "lathet" att vi har dem kvar.
Vi behöver sannerligen producera om vi nu vill kunna behålla välfärd och levnadsstandard, men vi behöver också leva. Helgerna är värda vad de kostar. Vår omvärld och våra konkurrentländer håller sig med liknande inslag. Människor pressade i privat- och arbetsliv, ibland tyngda av t.ex. undanträngda existensiella frågor, sjukdomsbekymmer eller dåligt samvete för relationer man försummar, många "far väl" av ett par veckor där vilan vinner lite på arbetet. Veckor där ganska många får en extra ledig dag samtidigt.
Själv saknar jag annandag pingst, nu är den helgen mer en helg ibland andra. Vi kan unna oss 30-50 uppsättningar per arbetsliv av våra kristna helgdagar. Och av första maj.
Jag tror de ger mer än de tar.
…
Juldagen blev stillsam. Ingen julotta eller juldagsgudstjänst och inga spontana vänskapligheter över julmatsrester med några av dem man kan begå sånt med. Definitivt ingen realisationstortyr.
Förkylningen som senaste månaden åkt runt på periskopdjup som en andravärldskrigsubåt i Nordsjön drog iväg en torped som träffade midskepps bihålorna. Jag är inte sänkt, men linkar vidare med ett fåtal knop när jag inte ligger dockad i soffan. Har ringt några gamla vänner som man inte hört rösten på de senaste åren, eller årtiondet. Trevligt. Det ska förhoppningsvis bli några fler innan helgen är över. Har några riktigt gamla gamla vänner som också ska ringas, några nittiplussare. Dagens dödsbud påminner om att man inte ska skjuta upp sådant.
Kungen och drottningholmsmusiken har jag också hört. Allt har inte varit som man önskat där heller och med vilken människa är det så? Jag är i alla fall glad för att vi har ett kungahus istället för ett av dessa grå presidentskap som nog kan fungera, men som det går tretton på dussinet av och som kostar mer. Om man inte börjar trava skandaler på hög så hoppas jag vi får behålla vårt kungahus.
…
Nu gäller det för en och annan att inte slappna av.
Jag har gjort det två gånger för mycket. Då hade det varit väldigt intensivt en längre period och så slog jag bara av alltihop på en gång. Första gången migränen slog till som blixten trodde jag nästan jag fått en hjärnblödning. Andra gången jag provade konceptet förstod jag vad det var. Jag hoppas det räcker med två gånger och tycker synd om dem som får ha det ofta.
En som provat många intensiva perioder brukade säga som så: ”Slappna aldrig av, trappa ner”. Så här i juletid är det lite lättare med den saken. Det är inte riktigt bara att gå hem och lägga sig.
Om inte annat är det det där med julklapp till frun….
Borde ut och flytta på mer snö, men här inne är det så mycket trevligare. Jag har unnat mig en rekordlat dag och just nu vilar jag vidare i soffan medan de klassiska adventssångerna fyller rummet.
Matvanorna håller så sakta på att förjulas. Det var ett tag sedan fikonen och dadlarna smög sig in och en del annat som hör vår jultid till har också anlänt. Vill nog till att det blir lite motion där ute ändå.
…
Fast vi har fått skydda blommorna i utekrukorna från att drunkna har regnet sina fördelar.
Igår hann vi undan en del garage- och bilstädning, stupade mitt i vaxningen av den sista. Regnet kom.
Idag är det inte lean production, det är low. Inte många knop alls. Tre böcker och tre tidningar vid soffan. Och snart blir det en lur. Det är inte helt dumt.
…
Har idag släppt det jag måste, borde, tänkte och vill göra. Trots att regnet negativt påverkar flera verksamheter och personer jag bryr mig om så känns det just nu tämligen trivsamt. Det känns ännu mer ok att bara tupplura och ta det lugnt.
Semesterkänslan är inte alldeles given. Några ansvar och överhängande arbetsuppgifter finns som ingen semesterlagstiftning i världen lyfter över på någon annan och en hög viktigheter som kom med från Castorskolan väntar i hallen. I morgon ska jag bland annat tala en och en halv gång, om vad är inte alldeles klart, och på tisdag eftermiddag ska jag jobba ett tag. Var jag däremot jobbar om femtio dagar, om världen står och jag får leva, det är högst osäkert.
Det finns grogrund för viss oro kan en och annan tycka, men idag känns det verkligen som semester. Att allt inte tar ”tvärslut” kan också ha sin finess. Man slipper tvärbromsmigrän som jag provat ett par gånger i livet när jag försökt gå från 180 till totalvila på ett ögonblick.
Sen finns ett gammalt tänkespråk med för mig okänt ursprung, men kärt och användbart innehåll:
”Gårdagen är förbi, morgondagen har du inte sett och idag hjälper Herren.”
…
Såg idag att man är chef i rätt land. Den svenske ledaren tar i snitt 23 semesterdagar. Att det inte blir mer kan ha att göra med att många egna företagare tar mindre ledigt. Ryssbossen toppar med 25 dagar, amerikachiefen tar 12 och den stackars japanen ynka 5 dagar.
Telefonjour blir det ett par veckor och dessutom ett par arbetsdagar mitt i semestern, jag kanske landar ganska precis på svenska snittet.
På tal om semester övernattade jag första gången i stugan i natt. Kändes lite tokigt att det inte blivit förrän efter midsommar nu när man jobbat i kommunen och allt, men nu blev det som det blev. Skönt var det i alla fall, trots att det blev kort. Det ska bli mer.
Missa inte Bjurholmsdagarna i helgen. Största nöjet är ju att få träffa en del återvändare och gamla bekanta.
…
Lägger man ihop natt- och dagsömn så tror jag att den här helgen når pallplats vad gäller mitt sovande detta årtusende. 500 mil och mängder av upplevelser och roligheter från förra lördagens morgon till fredagens kväll tog sin tribut. Förutom kyrkbesöket har dagen ägnats nästan helt åt vila, och det var förresten också vila.
I mitt jobb bör man se över och planera en del innan det blir arbetsvecka, särskilt om man varit borta så här, men det får anstå till i morgon. Ett antal bilder till från resan ska ut på Castorbloggen, men det får också bli en annan dag.
En intressant, krävande och rolig tid i Bjurholm går mot sitt slut. Nu är det snart semester och tiden därefter blir inte lång. Den nya organisationen sjösätts i höst och Bjurholms nye verksamhetschef börjar 13 augusti.
Det blir spännande att se vilka saker man ska syssla med till hösten om man får leva och ha hälsan. Mycket verkar meningsfullt och roligt, det är nästan för mycket av högst olika art som intresserar. Det skulle kännas bra om politiken fick plats, men det här året har lärt mig att det inte alltid fungerar.
Någonstans är det i alla fall tänkt att jag ska göra en insats, det vilar jag i. Någonstans där det finns människor.
Jan
Senaste kommentarerna