Jan Nilssons blogg

En välda blandning...

Etikett: Vinterkriget

600 döda svenska piloter

Av , , 11 kommentarer 11


Under kalla kriget dog 600 stridspiloter i Sverige. 21 per år under 50-talet, lite färre under nästa årtionde. Onekligen smått fantastiska siffror som måste förstås i sitt historiska sammanhang.

Sverige hade då världens fjärde största flygvapen med som mest 1000 flygplan, regelbunden kontakt med provocerande ryska flygare och flög mindre säkra saker än idag. Man tränade regelbundet och hårt under ”realistiska” omständigheter. Man levde också med antagandet att hela flygvapnet vid ett sovjetiskt angrepp skulle vara utslaget efter en veckas motstånd. Man måste försöka förstå hur verkligheten såg 15-20 år efter vinterkriget då Sovjet överföll grannlandet. Allt var inte hjärnspöken.
Jag hörde ikväll av en vars far var stridsflygare då. Man visste vad man gjorde och vad det kunde kosta.

En sak man inte tog upp i kvällens program i P1 var alkoholvanorna. En stridspilot jag kände, som också hann vara med om att skjuta ut sig med den dåtida sprängladdningen under stolen, berättade hur det kunde vara. En del kunde festa rejält ena dagen och flyga nästa. Undrar hur statistiken sett ut utan de inslagen?

Min vän berättade också hur dödsfallen sjönk dramatiskt när Flygvapnet satsade stort på urvalsinstrument. Man blev mer klar över att det inte räckte med att hitta de fysiska toppexemplaren med massor av mod. Med psykologiska verktyg kunde man t.ex. plocka bort många pilotaspiranter med extremt självhävdelse- och ”kickbehov”. Det blev ett antal marknära loopingar och spektakulära lågsniffningar färre och betydligt fler överlevande.

Något som förändrades kraftigt under hans tid var övningsfrekvensen. Det som var veckoövningar när han började skedde ett par gånger om år när han slutade. När man har facit var det bra ur många synvinklar att det begränsades. Men på 60-talet borde vi inte bara ha haft ett stort flygvapen, det måste trots allt ha varit tämligen vältränat.

Frågan är hur det är idag. En sak är hur många plan man har, en annan hur många erfarna piloter med flygtid i ryggmärgen det finns. En väldig fördel är att det idag finns bra simulatorer med möjligheter att träna hela systemet, men det är bara ett komplement. (Har själv haft det barnsligt roliga nöjet att prova både Viggen och Gripen på det sättet)
Jag hör till dem som tror att man måste betala den försäkringspremie som ett hyfsat samverkansdugligt totalförsvar innebär.

Här kan man höra programmet om piloterna, Vetenskapsradion Historia

.

Krigförande och diktaturer

Av , , Bli först att kommentera 10


I världs- och säkerhetspolitiken är det inte alltid lätt att vara kategorisk.

Hitler kom till makten genom något som kan kallas en demokratisk process.
Den andre diktatoriske massmördaren i Europa, Josef Stalin, slöt en ickeaggressionspakt med Hitlertyskland i augusti 1939, Molotov-Ribbentroppakten. Man delade också upp Östeuropa emellan sig.

I november samma år anföll Sovjet Finland med en fantastisk övermakt. Över 9 000 svenskar ställde sig till förfogande som stridande på finska sidan, dessutom ca 200 läkare och sjuksköterskor. 12 svenska jaktplan (en tredjedel av vårt svaga bestånd) och 4 bombplan sattes in under finska beteckningar. Totalt sände Sverige över drygt 130 000 gevär, 42 miljoner patroner, 132 kanoner (fler än vi har nu) och över 250 000 granater.

Mellan Umeå och Vasa gick Kvarkentrafiken på isen (i Finland kallad Vintergatan) med vapen och förnödenheter åt ena hållet och en del exportprodukter åt det andra.
Andra västmakter bidrog också till det Finland som slogs för livet.

Hade det här gått att göra om de mest restriktiva exportreglerna skulle gälla? Nej, men oj så rätt jag tycker det var att exportera och ställa upp mot aggressionsmakten.

Efter att Hitler brutit pakten genom att anfalla Sovjet kom en hel del hjälp från väst. Sovjet tillverkade det mesta av det som behövdes för kriget själva (och många miljoner offrade sina liv), men USA levererade t.ex. 375 000 lastbilar dit. I sammanhanget var det krigsmateriel och man levererade också stora mängder vapen.
Kunde det vara rätt? Ja, där och då var det enligt min mening alldeles rätt.

Ofta blir det så i världspolitiken att min fiendes fiende blir min vän. Vår verklighet hade kunnat se både förfärande brun och förtärande röd ut om ett antal händelser under förra århundradet hade avlöpt annorlunda.

Vapen kommer att finnas så länge människor finns på den här jorden, det är tyvärr min fasta övertygelse. Man kommer också att skaffa sig de vapen man behöver. Med bättre, sämre eller ännu sämre villkor.
Det är tragiskt att så stora delar av staters utgifter ska handla om vapen. Inte bara i extremfall som det kommunistiska Nordkorea där folket svälter ihjäl under rustningsvansinnet.

Jag tycker ändå att Sverige ska ha både ett försvar och en vapenindustri. Jag menar även att den ska få exportera. Till och med att man under kontrollerade former måste ha en frihet att under vissa omständigheter exportera till diktaturer. Sen gäller det att hitta de formerna. Full öppenhet fungerar inte alltid.

Man kan diskutera affärerna med Saudiarabien som inleddes under Olof Palme och sen har fortsatt under olika regeringar. Allt som skett är inte vackert. Vilka som varit de mest labila staterna i området har växlat, men väst har ansett Saudiarabien som en motvikt till en del av dem och andra hotfulla krafter. Trots frånvaron av demokrati och att man under många år varit en direkt och indirekt hot mot områdets enda demokrati har man stött landet. Både för oljans och vårt samhälles skull och för landets betydelse för maktbalansen mellan länderna i Mellanöstern.

Världs- och säkerhetspolitik är inte lätt och vacker, utom i drömmarna och sagorna.

Nåt speciellt med Finland

Av , , 8 kommentarer 3

Jag har en viss klockarkärlek till Finland och dess kärva, tjuriga problemlösningsförmåga.

Inte nog med att de brukar stå för stora delar av försvaret av Sverige, Finland driver även kriget mot snön med stor framgång. Enligt vissa bedömare är de bäst i världen på saken. Helsingfors flygplats har t.ex. inte varit stängd p.g.a. snö sedan 2003. Då låg verksamheten nere en halvtimme.

Kan man importera Sisu?

8 kommentarer
Etiketter: , , , , ,

Vinterkriget

Av , , Bli först att kommentera 2

Idag för 70 år sedan anföll Sovjet Finland. Som ibland skett sköt man på de egna, påstod att det var ett finskt angrepp och anföll. Som ett "svar". Hur det gick till diskuteras, men ryssarna har i alla fall i efterhand erkänt att finnarna inte alls hade angripit.

I min spädaste ungdom kunde man möta svenska kommunister som stenhårt hävdade att Finland först anfallit grannen.

Ryska armén var i ganska dåligt skick. Inte minst beroende på att Stalin, som led av förföljelsemani, låtit döda så många av de egna officerarna. Finnarna lyckades med det otroliga att stoppa en mångdubbelt större armé.

Jag har ett "minne" från stridigheterna i Finland, trots att de ägde rum 30 upp till år innan jag föddes. En finsk man som var barn under krigen berättade en gång i köket i Mariehemskyrkan i Umeå sina minnen från flykten från Karelen. Han berättade hur ryska flygplan "beströk" tåget med civila som han och hans mamma åkte in i nuvarande Finland med. (Det kan ha varit i fortsättningskrigets slutskede)

Han berättade detaljerna som vanligtvis inte kommer med. Det som under dånet av flygplan, kulsprutor och bomber skar sig in i ett bars synminne och själ. Han var nog inte riktigt nykter. Tårarna rann och hans kropp skakade, men jag blir inte av med hans minnes detaljer. I krig sker vedervärdigheter från alla håll, ingen sida är snövit. Men det är mycket vi har anledning att vara tacksamma för. Både av sånt vi sluppit och sånt som andra gjort och som fått betydelse för oss.

 

HBL SvD DN