Ett litet uppdrag förde mig till Umeå. Gjorde en snabb visit på torget där årets VIP-utmanare samlar in pengar till Öppen gemenskap och arbetet för de hemlösa. De var inte hungriga, folk hade förbarmat sig med både ostburgare och annat. Gänget var knappt hälften så stort som i fjol. Få, men tappra. Kan behövas, det är mycket kallare i år.
Övningskörnings- och affischeringskvällen slutade norrländskt, d.v.s. på Max.
Efter Isak och mig i kön kom en gammal bekanting från K4. Vi träffades också som små då våra föräldrar hörde till EFS.
Vi umgicks även en natt för precis ett år sedan under fjolårets VIP-gala då vi båda hörde till dem som vistades ett dygn på torget och samlade pengar till arbetet med Umeås hemlösa.
Det blir gärna politik och norrlandsfrågor mest var manän kommer nu. Kan bero på klädseln förstås. Medan den lilla hamburgaren smälte hann löjtnanten och jag med både elpriserna och detta att många av företagen som utvinner naturresurserna i norr lägger av pengarna i Stockholm.
En sak är vi absolut överens om. Vi skulle inte komma på tanken att för ett ögonblick mena att Norrland lever på bidrag.
Vi skulle däremot behöva många fler nya privata företag i vår landsända. Både unga och gamla behöver det.
Har ätit middag på Öppen Gemenskap där vi språkat om VIP-dygnet och uteliggeriet då. Samt arbetet med utsatta i Umeå.
…
När jag nyligen kom hem från ett trevligt föräldramöte med lite eftersnack så lyste månen så här vackert över grannens tak. Jag hade inte fotat på flera dagar så jag kunde inte låta bli. Stativlöst och oskarpt, men en lysande måne.
Hörde att man fick ta med kamera på uteliggardygnet. Mobilen också, vilket nästan kändes som fusk, men man får lova att använda den sparsamt. Mest bara till bloggande, inte för att beställa något att äta.
Att äta ja, jag hade knappast räknat med att komma ut, så jag har inte värvat varken mathjälp eller gåvogivare. Hmmm.
Jag hoppas att någon kommer och ger mig något att äta och även skänker en och annan peng till arbetet med dem som behöver hjälp i Umeå. Jag känner både fattiga och rika och hoppas att en och annan känner sig manad. Många gånger är det just de fattiga som ger. Får se hur det blir den här gången. *s*
Är det klokt att ha ett utedygn så snart efter man varit sjuk då? Kan diskuteras, men de verkliga uteliggarna i vårt land kan, får eller förmår inte alltid välja.
Jag kommer inte att frysa en minut.
…
Jag har massor med mammor som förbjudit mig att sova ute i morgon. Känner mig annars pigg och kry nu. Det här blir inte lätt.
…
Funderar på hur det ska kännas i sovsäcken på Rådhustorget natten mellan den 4:e och 5:e.
Måste ge mig iväg till mamsens stuga och plocka fram sovsäcken som är för riktigt utebruk. Eller kanske den blir för varm? Har inte hört om luftmadrass godkänns. Går med liggunderlag också.
Undrar om någon kommer med mat och kaffe, eller om man får vara hungrig? Har i.o.f.s. inbäddade reserver. Får vi något blir det kanske olika mycket? Då blir det till att dela.
Sen blir det intressant att se om man kan samla ihop några pengar till arbetet för de riktiga uteliggarna från dem som rör sig på stan.
Hade velat blogga från torgnatten, men där är väl gränsen passerad med råge.
Det här blir spännande.
…
Under Noliaveckan träffade jag medbloggaren Mikael "Big Papa" Bergström dagen då han fått Lions stipendium, bl.a. för sina insatser för unga på Ersboda i Umeå. Han var lite bekymrad för att hans utmaning av centrala politiker inte lyckats.
Det handlar om en insats för de hemlösa han kommit på och som de flesta av er läst och hört om. Jag hade inte koll på själva galan, men "BP" frågade om inte jag kunde anta utmaningen att vara uteliggare för ett dygn. Detta för att samla in pengar till Öppen gemenskaps verksamhet för dem och belysa deras existens och situation här i Umeå. Det blev väl ett rätt ögonblickligt ja.
Till Umeåpolitikernas försvar kan anföras att de nog känner det svårt att så markant ställa upp på en enskild Umeåförenings aktivitet. Det kanske kan finnas ett antal föreningar som gärna skulle vilja ha en liknande uppbackning, vilket kan bli svårt.
Själv har jag som Vännäsbo inga sådana bindningar och är dessutom aningen äventyrligt modulerad. Dessutom känner jag sådana som står utan bostad och andra som kämpar för att behålla fotfästet. Jag anar hur lätt det kan vara att ramla ner i en extrem situation som blir svår att ta sig ur. Konkurs, skilsmässa, psykisk sjukdom, missbruk. Det finns olika byggstenar ett totalt utanförskap kan byggas av. Det kan vara enskilda orsaker, men är oftast flera.
Faktum är att vi alla har en mycket skörare situation än vi vill inbilla oss. Jag minns bl.a. en intern på Ersbodaanstalten som berättade en livshistoria som innehöll en olycka med fruktansvärda smärtor, långvarig medicinering och haveri. Den var sådan att jag väldigt konkret såg framför mig – det hade kunnat vara jag. I minnet finns också barn- och ungdomsdomskamrater som gått vägen över livskaos till tidig död.
I Daniels bok i Bibeln står det förresten om en kung som blev uteliggare.
Det är nog få av de hemlösa som blir uteliggare så som vi tänker när vi hör ordet. Några vill inte ha någon kontakt med samhället, men de är kanske färre än man tror. Oavsett hur det ser ut i olika fall är det tacknämligt att de finns ideellt arbetande föreningar med människor som bryr sig om och försöker hjälpa och sporra till förändring. Även om de inte kan bära hela insatsansvaret tror jag att de ideella krafterna kommer att behövas än mer framöver.
Jag har också en utmaning förresten – att vi uteliggarpolitiker ska hålla snattran om politik det här dygnet. De skulle kännas billigt om vi med politiska svingar och markeringar för media skulle flytta fokus till oss själva och vårt det här tillfället.
Jan
Senaste kommentarerna