Jan Nilssons blogg

En välda blandning...

Etikett: Vitvattnet

Utan bygglov

Av , , Bli först att kommentera 16

En del frågar inte mycket, utan drar bara igång det man föresatt sig. Här håller bävrarna på med en damm utanför Vitvattnet i Bjurholm. Helt utan kommunala bygglov eller kontakter med Länstyrelsen i dämningsfrågan.

Vår europeiska bäver, Castor fiber, var utrotad i ca 50 år efter att de sista skjutits 1871. Sen planterades den in igen och har verkligen gjort sig hemmastadda i kommunen som bär deras namn. Jag tror den meandrande Öreälven, dess mindre biflöden och andra små vattendrag passar bävrarna perfekt.

Den andra och större arten amerikansk bäver, Castor canadiensis, finns i Finland där man använde den vid inplanteringen i början på förra seklet. Våra kan bli 75 cm utan svansen, den amerikanska 100 cm.

Längre in ser man att de fällt stadiga bitar i sin jakt på bra grenar. Man äter inte ved och använder inte timmer, men kan gnaga ut ett träd på 50 cm diameter under en natt. Ingenjörskonsten är fantastisk. Längsta dammen man sett låg i närheten av Alberta i Kanada. 850 imponerande meter.

Idag vill knappast någon som jagar dem och håller stammen i chack bli av med dem igen, även om de kan ställa till åtskilligt med sina skarpa tänder. Det är intressanta djur, men i extremt sällsynta fall kan de vara farliga för människan. I april dog en man i Vitryssland efter att ha försökt fotografera en bäver. Bävern bet honom så illa i låret att han förblödde. I vissa länder kan de också bära på rabies.

Man kan undra vad svartbyggar´n har tänkt här.

Morgon i Vitvattnet

Av , , Bli först att kommentera 11


Den här dagen började i Vitvattnets byaförskola. En trevlig liten verksamhet med tolv inskrivna barn som har betydligt mer åker och skog än hus i grannskapet.

Jag gjorde lite plikter som förskolechefer numera ska göra under personalens introduktionsår och jag fotade litegrann för förskolans behov och för en publikation. (Om användningen godkänns)

Ett par av de minsta tittar fortfarande med en smula skepsis och under stor tystnad. Man träffar olika människor på sin förskola, men inte fler än att man har kvar förmågan att vara lite naturligt blyga. De större är tämligen hemtama med honom som kommer ut för sällan, men ändå hyfsat regelbundet, och spelar gärna upp lite av repertoaren.

Små människor är väldigt fascinerande. Olika som snöflingor, med sina speciella gen- och personlighetsuppsättningar som ingen annan har, riktigt. Betraktande, funderande, reflekterande och lekande. Stadda i utveckling. Ständigt och överallt.

Det är en förmån att få arbeta bland små och unga.

Internationell ambassadörsdag

Av , , Bli först att kommentera 4

I fredags var det ambassadörsträff i Bjurholm. Ett 60- 70-tal av Bjurholms ca 170 "ambassadörer" var samlade.

Det här evenamanget och ordningen med ambassadörerna kom till för tio år sedan efter att kommunens stora arbetsgivare, Elopak, hade tackat för sig och stämningen var låg. Man inbjöd sådana som bott i Bjurholm, hade fastighet eller annan anknytning, att bli ambassadörer för orten. Man får då en del information runt året och man inbjuds till en träff med paltmiddag varje sommar.

Jag har träffat rätt många människor som jag inte alls visste hade bjurholmsanknytning de år jag har varit med. Skolkamrater, föräldrar till vänner, politiker och andra. Det finns många fler som BORDE vara ambassadörer. En del någorlunda jämnåriga och yngre t.ex.

I år vid paltmiddagen var Agneta och jag omringade av exporterade bjurholmare från Täby och Haninge. Med rötter i Otternäs, Lillarmsjö och andra ställen.

Det blev ganska internationellt i år. Här ser vi smeden/ konstsmeden Sebastian Reichlin på säckpipa. Jag gissar att han fastnade för instrumentet under sin mångåriga gesällvandring genom Europa. Den ledde honom till Skottland, men också till Mattias Baudin i Olofsfors där han fastnade för en flicka med rötterna i Agnäs. Resultatet blev bla. Agnäs nya smedja.

En del smakprov av det som tillverkas i smedjan ställdes ut på hembygdsområdet. Tyvärr hann jag inte fota den fina "gungälgen" som jag fastnade för, men den finns på Sebastians och smedjans hemsida.

På bilden har vi Hanan och Robin som är med och informerar i "turistladan" i sommar. Till hösten ska båda börja naturprogrammet. Robin bidrog med pianomusik.

Vi fick även höra en del om utvandringen till Brasilien från Sverige och Norrland under förra århundradets fattiga början. Svenskar utan stort  framtidshopp här hemma kom att bli en del av "mångkulturen" i Brasilien. Så pass att en del av staden Misiones exempelvis har en stadsdel som heter Villa Svea, en luthersk kyrka som heter "Olaus Petri" och en skola, "Instituto privado Carlos Linneo" med 1500 elever. Om detta berättade filosofie doktor Gunvor Flodell som med sin make, prästen Sven Arne Flodell, var med och byggde upp skolan. Han kom dit som präst för exilsvenskarna 1963.

Jag bidrog kanske också en liten, liten smula till det internationella genom att sjunga en sång om Agnäs, men med melodi från Irland.

Hallå, ni som kommer från Bjurholms samhälle och byar, men har hamnat i exil. Eller ni som har stuga eller jaktmark i kommunen. Ring t.ex. Malin Lagerlöf på 0932-14018 eller maila till [email protected] och säg att ni vill bli ambassadörer. Och så kommer ni till träffen nästa sommar!

(Gå annars in och läs på Bjurholms hemsida eller skriv ut anmälningsblanketten direkt)