Jan Nilssons blogg

En välda blandning...

Etikett: vuxenutbildning

Sjuksköterska i morgon

Av , , 2 kommentarer 7


Det kommer reflektioner när man ser läget på oerhört viktiga avdelningar vid NUS, t.ex. Kirurgcentrum.

Läget kan sannolikt bli värre, bl.a. för att det utbildas för få sjuksköterskor och, inte att förglömma, specialistsköterskor. Här behövs både kort- och långsiktiga lösningar.

Under senhösten har vi på min arbetsplats haft förmånen att ha en grupp mycket motiverade och målmedvetna deltagare som läst svenska inför sina undersköterskestudier. Utvalda från en dubbelt så stor grupp sökande från Umeås kranskommuner.
Nu har man gått vidare till själva vårdutbildningen på Medlearn och man säger där att flera tänker läsa vidare till högre nivåer. Jag tror avhoppen blir få.

Vi har många utrikesfödda med vårdbakgrund eller lust och god kapacitet att ta sig in på den banan. Här bör det tänkas till snabbt så att det så fort som möjligt kommer igång även akademiska vårdutbildningar för utrikesfödda. Modellen att få läsa vårdsvenska några månader innan och sen få stöd under utbildningen kan verkligen rekommenderas. Jag ser gärna att de som behöver kan få språkstöd även under sitt första arbetsår, för att snabbt nå goda språknivåer i sin viktiga uppgift.

Vi behöver vårdpersonal och många utrikesfödda vill gärna ha jobben. Här bör det tänkas nytt och kreativt för allas bästa. För oss potentiella patienter, dem som vill ha arbetet och för olika delar av vårt gemensamma samhälle.

Valet är över

Av , , Bli först att kommentera 4

I mer än ett kvartal har vi kört valskola som ett inslag i undervisningen för våra utrikesfödda på Eductus Umeå. Idag hade vi vårt ”övningsval”.

I vår blev det en rejäl genomgång av demokratins grunder och vårt svenska politiska system. Jag tror att våra deltagare nu har betydligt större koll än många av oss infödingar.

Efter det bjöd vi in alla riksdagspartier så de fick presentera sig. SD hade inte möjlighet och MP kunde inte komma förrän nu på ”valdagen”, men då kom istället riksdagsledamoten Jabar Amin. Fem partier kom med riksdagsledamöter och två med lokala politiker. Information och frågor har legat på en bra nivå.
De flesta här får inte rösta i riksdagsvalet, men många till kommun och landsting. Hur som helst är en neutral och bra politisk grundinformation viktig för nya medborgare och det känns också bra att partierna får presentera sig under likartade förutsättningar.

Bilden visar hur de första deltagarna köar och kommer in för att ”övningsrösta” med partiernas riktiga valsedlar och enligt samma principer som i vallokalerna.

IMG_1604.JPG

Motsägelsefulla problem

Av , , Bli först att kommentera 8


Idag lämnar fler personer arbetsmarknaden än som träder till. De som pensioneras är fler än de som kommer ut från utbildningarna.

Det blir tyvärr värre. Vi har idag 140 000 23-åringar, men bara 98 000 14-åringar. Konkurrensen om jobben minskar och på ett sätt är det kanske bra. I alla fall för dem som fullbordat utbildningar till uppgifter som arbetsgivare vill betala för att få utförda. För värdeskapande företag och offentliga verksamheter som redan idag har svårt att få tag i utbildade och arbetsvilliga är det sannerligen inte bra. För pensionerna och för välfärden är det synnerligen illa. Inom vissa yrkesområden är intresset från våra unga oerhört lågt, det är bara att konstatera. Dessutom är de unga nu som sagt för få för att ersätta dem som pensioneras. Inom vissa områden inom vården pensioneras hälften av arbetskraften inom tio år.
I den här situationen måste vi bli mycket bättre på att rusta våra utrikesfödda för arbetsmarknaden.

Det är extremt viktigt att våra nyinvandrade får en god utbildning i svenska, bristerna här är en viktig orsak till att arbetsmarknadsutbildningar inte når tänkt effekt och att anställningsbarheten brister. Att SFI:n håller måttet och att man får fortsatt språkstöd när man utbildrar sig vidare är absolut nödvändigt. SFI-tiden är helt enkelt för kort för att andra än språkgenier ska ha en chans att bli fullfjädrade i sitt nya språk på den tid som står till buds. Yrkessvenskan som AF upphandlar behöver bli ett vassare verktyg och användas mer frekvent för att rusta våra nysvenskar både innan, under och kanske efter arbetsmarknadsutbildningen. Kanske behöver vi en ny anställningsform där yrkessvenskan kan ta en viss del av arbetstiden i anspråk under den första tiden i arbete, kanske en dag i veckan?

Vi har inte råd att inte rusta våra unga för den arbetsmarknad som finns, det är oerhört viktigt. Vi har heller inte råd att låta arbetsvilliga utrikesfödda stå utanför arbetsmarknaden för att svenskan inte når ända fram. Vi måste lösa både arbetslöshetens och arbetskraftsbristens motsägelsefulla problem. Egentligen har vi bättre förutsättningar till det än många andra europeiska länder med åldrande befolkning. Låt oss sätta igång!

Med öppna hjärtan

Av , , 6 kommentarer 10


Jag har hört talet och läst den här texten några gånger och en del börjar sjunka in. Huruvida Palme känt igen sig i Reinfeldts budskap vill jag låta vara osagt, men det Reinfeldt sa och Zaremba skriver om människosynen lämnar mig inte riktigt.

Personligen menar jag, kanske måttligt politiskt korrekt, att man måste kunna tala om volymer när det gäller invandring. Vi bor i ett land där man inte kan bo var och hur som helst när som helst. I Sverige skulle det framöver kunna komma att handla om tältläger, tyvärr. I många kommuner är det inte bara en vilje- och hjärtefråga att ta emot ytterligare väldigt stora mängder människor, bostadshusen finns inte. Pengarna att bygga dem finns inte.

Samtidigt med detta konstaterande får vi aldrig ett ögonblick ramla ner i rasismens och främlingsfientlighetens dumma och fördummande hål, även om de är lite fernissade. För mig är människovärdet absolut. Mitt i alla mina uppenbara brister tror jag på en Gud som skapat människan, och köpt tillbaka henne från det som hänt, och att hon har ett absolut värde för de sakernas skull. Fullständigt oberoende av bakgrund, färg eller brist på färg. Man behöver definitivt inte ha den tron för att ha en sådan människosyn, men där bottnar min.

Halshuggna och korsfästa barn och vuxna, fördrivna och förföljda människor och sataniskt blodtörstiga, stormrika och växande terroristgrupper. De försvinner inte för att vi avskärmar oss. De finns, det sker. Några kan vi hjälpa i andra länder, några kan vi ta emot. Alla kan vi inte ta emot och de flesta har inte heller möjlighet att ta sig hit.

Vi lever i en verklighet där vi som börjar bli eller är äldre utgör en allt större del och de som snart ska ta hand om oss och arbeta för allt gemensamt, för pensioner, vård, skola och allt annat blir färre. Nu pensioneras fler än som kommer in på arbetsmarknaden, en ohållbar situation. Också för att de tekniska och medicinska landvinningarna fortsätter och gör exempelvis vården dyrare.
Rent krasst behöver vi invandrare, både praktiskt och ekonomiskt. Själv tror jag att vi behöver kanske 100 000 till vården inom det närmaste decenniet. Våra unga är för få och riktigt få är de som vill ha vårdjobben. Och det handlar om fler områden, vi behöver t.ex. fler risktagande företagare. Flera yrkesområden kommer att kräva stora och utbildningsinsatser av god kvalitet, tålamod och ibland sänkta ingångskrav.
Ett stort problem är att vi i decennier hört till ett av de sämsta länderna vad gäller att få våra invandrare i arbete. Många länder med mer av rasistiska hållningar och lägre levnadsstandard har märkligt nog lyckats bättre på detta. Orsakerna till den svaga självförsörjningsgraden är flera, det kan kanske bli en annan blogg om det. Eventuellt får jag citera invandrare jag dagligen arbetar, umgås och trivs med, de har ibland större klarsyn och frispråkighet än vi infödingar om vad som kunde hjälpa nysvenskar att komma i arbete.

Reinfeldt har i alla fall lyft upp en av de största utmaningarna i ljuset, att invandringen kostar och ger. Zaremba med flera har rört om ännu mer. Vi måste hålla emot det rasistiskt och nazistiskt färgade människoföraktet och hitta en fungerande väg i de här frågorna. Med bibehållen människosyn, öppna ögon och hjärtan.

Raplex värld

Av , , Bli först att kommentera 5


Ett ord som dykt upp ett par gånger på de seminarier jag besökt är ordet raplex. Det är en kombination av engelskans rapid och complex och används för att beskriva vår snabbföränderliga värld.

Jag har stött på ordet i samband med arbetsmarknaden där förändringarna går snabbt på olika sätt och vis. Jobb som inte fanns uppstår, jobb vi utbildat till försvinner. Utbildningar till jobb som finns och behövs möts ibland av litet intresse. Arbetslöshet och arbetskraftsbrist krockar.
Nog är det raplext alltid.

Igår var jag på ett seminarium om vuxenutbildningen i framtiden med VIS, Vuxenutbildning i samverkan. Jag skriver kanske mer om det framöver, men uppenbart är att vux i olika former och riktningar blir oerhört viktigt om jorden fortsätter att rulla på. Förändringstakten är snabb, samhälle och välfärd behöver arbetade timmar och de senare årskullarna är färre än de tidigare.

Vi behöver minskade arbetsmarknadshinder för de unga, det är inte hållbart med obefogat höga erfarenhetskrav. Det måste bli ett snabbt slut på åldersdiskrimineringen mot äldre. Vi har definitivt inte råd med den.

Och det behövs en bredare, vassare och tillgängligare vuxenutbildning, raplex som omgivningen.

Information overload

Av , , Bli först att kommentera 4


1998 sa en journalist att Almedalen inte kunde bli större. Då var det 18 arrangemang. 2004 var det 140 och anno 2014 är det kring 3400. Jag misstänker att verkligheten börjar komma ikapp det journalisten sa 1998.

Någon har sagt att denna vecka är Sveriges största folkbildningsinsats. Det kan man diskutera. I år beräknas bortåt 25 000 delta, kanske färre pga vädret – det regnar tungt nu. Frågan är hur media förmår vidarebefordra det som faktiskt sägs och debatteras. Och hur intresset är bland folk flest.

De som å andra sidan talar om veckan som en enda lång fest kanske mest beskriver egna erfarenheter eller andras skrönor. Jag tror många myndigheter, organisationer och företag går ut med lika strikta förhållningsorder som min arbetsgivare Academedia. I den mån det nu behövs.

Ingenstans I Sverige, kanske ingenstans i världen, kommuniceras lika mycket information och hålls lika många debatter under en vecka med så tung samhällsrepresentation som i Almedalen. Sen kan den som är här förstås göra lite som man vill med möjligheten.

Förutom möten och samtal som uppstår i vimlet hoppas jag kunna bevista mellan en halv och en procent av evenemangen på mina fem dagar här. Mest sådana som berör vuxenutbildning och arbetsmarknad – Eductus viktigaste områden – men också en del skola. Partiledartalen är också förbockade.

Men att fara som en tätting mellan allt man teoretiskt kan hinna med är ett nybörjarmisstag jag ska undvika. Den här dagen blir lugn överhuvud taget.

20140629-135317-49997864.jpg
Utomhusarrangemangen blir som synes lite glesbesökta idag.

Oväntade möten på vägen

Av , , Bli först att kommentera 7


Vid gårdagens sena middag i Nynäshamn blev vi serverade av en lång, trevlig gråhårig gentleman. Inte urtypen för personalen på dagens restauranger där många unga nu har sitt första jobb mellan olika studier och andra jobb.

Något måste han ha hört, för han frågade vilka vi var. Jag berättade att vår lilla grupp var från Academedias olika verksamheter och på väg till Almedalen, även litegrann om mitt stimulerande arbete. Det visade sig att vi arbetade med ungefär samma saker, han mest med omställning inom TSL. Vi delade den särskilda glädjen och tillfredställelsen av att se människor gå ut i arbete efter tuffa tider i livet. Även bekymret över den dubbla åldersdiskrimineringen. Att många arbets- och uppdragsgivare sätter höga och inte alltid helt befogade erfarenhetshinder för unga och samtidigt är ovilliga att anställa erfarna arbetsjärn över 55.
Det blev ett längre samtal än man brukar ha med kyparen.

Jobbet på restaurang vid kusten var semestern för möjliggöraren från Norrlands inland. Han hade passat på Eductus Umeå.

Med grönt perspektiv

Av , , 5 kommentarer 10

Politikerbilder Anders S och Helena L 037 - Kopia

Det har varit intressant med politikerbesöken på Eductus, alla har överraskat en del. Jag missade min partikamrat Elisabeth Björnsdotter Rahms besök, men henne har jag rätt god koll på ändå. 🙂 De övriga besökarna har jag kunnat lyssna på litegrann och alla har haft sina överraskningar.

I går kom som sagt Anders Sällström på morgonen och därefter Centerns riksdagsledamot Helena Lindahl från Gumbodahamn i Robertsfors. Det var intressant att hennes mamma kom från Polen och hade upplevt att komma till ett Sverige utan varken SFI eller annan hjälp för invandrare. Likaså att det inte fanns någon väg tillbaka till det då kommunistiska Polen och att mormor satt i koncentrationsläger under andra världskriget. Sådana saker ger vissa perspektiv. Helena har nära till erfarenheter som alla inte har när det gäller förtryck, förföljelse och invandring.

Helena hade en by- och jordbruksbarndom med dess villkor och framtonade som varm förespråkare för landsbygden. Hon hade många synpunkter på mat (inte minst antibiotika i kött!), miljö och företagande och betonade bl.a. hur många som sysselsätts av de viktiga småföretagen. Andra saker hon tog upp var behovet av service i alla delar av landet och projektet Norrbottniabanan.

Det blev livliga samtal när läraren Helena delade upp åhörarna för att få svar på vilka tre frågor varje grupp ansåg viktigast, vilka frågor man ville att hon skulle ta med sig till riksdagen och vilken fråga gruppen trodde skulle bli den viktigaste i valet. Hon fick med sig en del.

Export och import och handel mellan länder var en av de där mer otippade frågeställningarna som kom upp.

Nu är det de rödgröna partierna kvar. S kommer idag och MP och V har lovat att komma. SD har inte möjlighet enligt regionala företrädare.

Med blomsterkrans i håret

Av , , Bli först att kommentera 7


En av de svalare midsomrar jag minns har passerat. Men ändå mycket bra. En midsommar jag behövde.

Under helgen fick jag några bilder från i torsdags. Dagen innan midsommarafton då det var Kulturens dag på Eductus Umeå med både den svenska och många andra kulturer rikt representerade. Deltagarna i vår integrationsgrupp fick möta flera svenska specialiteter och samtidigt fick man visa sina egna för varann, sina lärare och för den personalen som annars arbetar i andra delar av verksamheten.

Smakupplevelser från flera kontinenter och många länder blandades. Man beskrev bakgrund, innehåll, tillagning och sammanhang för mat, efterrätter och bakverk på sitt nya språk. Det var fest och mycket skratt.

Jag önskar att jag hade fått vara där. Måste kanske hitta på en ny orsak att fira något så att man inte behöver vänta så länge till nästa festlighet. 🙂

20140622-215456-78896086.jpg

20140622-215540-78940568.jpg

20140622-215600-78960551.jpg

20140622-215613-78973870.jpg

Opolitisk i Almedalen

Av , , Bli först att kommentera 6


Går det att vara det? När man är politiker på hemmaplan? Vi får väl se.

Det blir intressant att få uppleva det här evenemanget en gång. 3 331 föredrag och programpunkter som behandlar det mesta under solen säger något om det oöverblickbara. Det gäller att välja.

Samtidigt är en stor andel av Sveriges politiska, ekonomiska och mediala makthavare under relativt lång tid samlade och träffbara på väldigt liten yta. Det sägs vara unikt i världen. Personligen kan jag nästan känna det lite riskabelt ur säkerhetsperspektiv.

Intressant är det också att få vara med och representera Eductus, ett hyfsat stort Academediaföretag som arbetar med vuxenutbildning, integration, matchning och rekrytering.
När vi som åker från olika systerföretag hade en dag om Almedalen i maj fick vi bl.a. frågan om vilka som var politiskt engagerade. Lite förvånad blev jag då vi borgerliga politiker var i klar minoritet av minoriteten politiker och av att flera partier från rödgröna sidan var representerade. Visst förstod jag det skulle vara en blandning när man representerar 10 000 arbetsplatser, men fördelningen anade jag inte.
Där rök en fördom till.

Blir det som jag tänkt stannar jag någon dag till och är med på Moderaternas dag. Då inte fullt lika ”parti-o-politisk”. 🙂